Sym Symbo'I, sinnebild. — Symbolise'ra, framställa i sinnebilder; vara sinnebild av, föreställa. — S y m b o' 1 i s k, sinnebildlig. Sym'bola, symboliska böcker, kallas vissa officiellt erkända bekännelseskrifter. Som lutherska kyrkans S. räknas apostoliska, nicenska och atanasi-anska trosbekännelserna, vartill kommer augsburg-ska bekännelsen, schmalkaldiska artiklarna, konkor-dieformeln m.fl. SymbolTk, läran om (de religiösa) sinnebilderna; symbolisk framställning. Symbolism, en litterär riktning, som uppstod på 1880-t. i Frankrike. S. stod i opposition mot naturalismen och strävade att ge uttryck åt ”djupare” meningar och åskådningar. En upplevelse, en stämning hos en person är aldrig lik en annan upplevelse hos en annan person (el. samma person vid annat tillfälle). Ett fullkomligt exakt uttryck för stämningen kan därför ej lämnas. En strävan att meddela sig medför med nödvändighet en banalisering, ett övergripande på likartade stämningar. Inom S. söker man bibehålla den individuella egenarten och blir därigenom ofta obegriplig. Sym'bolum, lat., trosbekännelse. — S. aposto'li-cum, se Apostoliska trosbekännelsen; S. nicae'num, se Nicenska bekännelsen; S. athanasia'num, se Ata-nasia'nska trosbekännelsen. Symfoni', ett större, i flera satser uppdelat orkesterverk. S. har utvecklats ur uvertyren och sviten och bestod en tid av rätt många satser. Sedermera blev det vanligt att använda endast fyra satser. Den klassiska S. inleds av en allegrosats, sedan följer en långsammare sats, därefter en menuett med trio och slutligen en finalsats, vanligen i allegrotempo. Menuetten ombildades sedermera till ett i mera livligt tempo hållet scherzo. Bland den klassiska symfonins mästare märks Haydn och Mozart. Genom Beethoven fick S. i huvudsak sin nuvarande form. Symmetri', likhet på ömse sidor om ett el. flera mittplan. Motsats, asymmetri. Sympate'tiskt bläck, bläck av sådan beskaffenhet, att skriften endast blir synlig efter uppvärmning el. annan särskild behandling. Som sådant bläck kan användas t.ex. en lösning av koboltklorur, som vid uppvärmning övergår till vattenfri koboltklorur, vilken är blå till färgen. Sympati', medkänsla, deltagande; dragning till någon själsbefryndad person; likstämmighet i lynne, känslor etc. Motsats: antipati'. Sympati'lockout, se Sympatistrejk. Sympatise'ra, överensstämma i känslor, tänkesätt etc. — Sympa'tisk, som väcker sympati, vinnande, tilldragande. Sympatiska el. autonoma nervsystemet, det självstyrande nervsystemet. Se Nervsystemet. Sympatfstrejk, strejk, som begynns för att stödja andra arbetare, som är invecklade i öppen konflikt med sina arbetsgivare. Då motsvarande åtgärder vidtages på arbetsgivarsidan talar man även om sympatilockout. Sympo'sion, dryckeslag, gästabud (jfr Platon). Symto'm, symptom, sjukdomstecken. Syn, se Öga. Syn-, grek., i sammansättning med-, sam-. Sy'nagoga, beteckning för en judisk församlings gudstjänstlokal. Syndabock, se Asasel. Synde'tikon, ett bindemedel, bestående av limämne, erhållet från simblåsor och hud från fiskar. S. är lösligt i ättiksyra. Syndikalism. Den syndikalistiska arbetarrörelsen skiljer sig i väsentliga avseenden från den vanliga socialdemokratiskt orienterade arbetarrörelsen. Den är antiparlamentarisk och anser, att det ekonomiska livets utveckling icke kan i högre grad påverkas genom lagstiftning. Den är vidare mer el. mindre 1162 revolutionärt orienterad med tro på generalstrejken som yttersta maktmedel, genom vilken staten med dess tvångsmakt kan avskaffas. Den hävdar rätten för arbetarna att i den fackliga kampen mot arbetsgivarna använda alla medel, som kan befinnas tjänliga. De lokala samorganisationer, som finns i vissa svenska samhällen, är sammanslutningar mellan syndikalistiska fackorganisationer. Till rörelsens principer hör, att de lokala organisationerna skall äga full självbestämmanderätt och icke vara beroende av den centrala ledningen. Antalet syndika-lister i Sverige uppgick 1951 till omkr. 19 500. Jfr Sveriges arbetares centralorganisation. Särskilt framträdande har den syndikalistiska rörelsen varit i Frankrike och Spanien. Syndika't, sammanslutning av finansmän el. firmor i ekonomiskt syfte. Synergism, samverkan. Inom teologin Melanch-tons och hans anhängares åsikt, att människan själv samverkar med den gudomliga nåden vid omvändelsen. Åsikten bestreds av de stränga lutheranerna. Synge [sing], J. N., 1871—1909, irländsk författare, som med humor och inträngande psykologisk blick i sina dramer skildrat irländskt folkliv (Hjälten på den gröna ön, H e 1 g o n a-källan). Synge [sing], Richard L. Millington, f. 1914, engelsk biokemist. Erhöll tillsammans med Archer Martin 1952 års nobelpris i kemi för utvecklandet av en ny fördelningskromatografi, som kan användas för att särskilja mycket likartade ämnen. Synklina'1, se Bergskedjeveckning. Synkop [-å'p], inom musiken sammandragning av en obetonad och en betonad taktdel till en enda. Härigenom kommer tonvikten att ligga på den obetonade. S. förekommer särskilt i jazzmusik. Synkretism, strävandet att sammanjämka stridande kyrkoläror genom att bortse från skiljande moment. Synkro'n, samtidig. Synkronmotor [-krå'n-], en motor för växelström, vars funktion grundar sig på kraftverkan mellan en magnet av given polaritet och det magnetiska fält som alstras av en växelström. Den vanligaste S. består av en likströmsmagnetiserad rotor inuti en stator vars magnetiska fält alstras av en trefas växelström. S. måste igångsättas med ett varvtal avpassat efter växelströmmens periodicitet och ro-torns poltal. S. stannar om den överbelastas så att den ej kan hålla takten. Synkrotron [-trå'n], apparat för framställning av snabba jonstrålar. Är byggd på ungefär samma princip som cyklotronen men i S. ändras växelspänningens frekvens för att öka omloppsfrekvensen. I S. uppnås därför större hastighet än i cyklotronen. Syno'd, förening, sammankomst, särskilt kyrklig sådan, kyrkomöte. Syno'disk omloppstid, den tid, som ligger mellan en planets på varandra följande konjunktioner och mellan två på varandra följande nymånar (synodisk månad). Synon/m, liktydig; ord med samma betydelse (pojke—gosse—grabb). Jfr Homonym. Synop'sis, grek., överblick, översikt; överskådlig sammanställning av skrifter, vilka behandlar samma ämne. Synop'tiska väderlekskartor, se Väderlekskartor. Synpurpur, rhodopsi'n el. erytropsi'n, rött färgämne i stavarna i ögats näthinna. Det sönderdelas och bleks vid belysning men återbildas i mörker. A-vitaminbrist medför försvagad mörkeradaption (nattblindhet) och minskning av S. Synskärpa, se Öga. Syntax', satslära el. ordfogningslära; den del av grammatiken, som handlar om ordens och satsernas förhållande till varandra. Jfr Grammatik.