1187 Teo sta punkten, 3 700 m ö.h., nås av T:s ”pik” (Pico de Teide), en ännu verksam vulkan. Huvudstad Santa Cruz de Tenerife, 104 669 inv. 1952. Tengbom, I., f. 1878, arkitekt. Professor vid Konsthögskolan 1916—20, generaldirektör och chef för Byggnadsstyrelsen 1924—36. Preses i Konstakademien 1943—53. Till hans huvudverk hör Hö-galidskyrkan och Konserthuset i Stockholm. Tengdahl, K. A., 1867—1935, kommunalman, ordförande i Stockholms stadsfullmäktige från 1927. T. verkade för organiserandet av den fackliga arbetarrörelsen. 1909—19 var T. medlem av andra kammaren och 1920—25 av första kammaren. T. intresserade sig särskilt för bostadsfrågor. Tengri-Nor, Nam-tso, saltsjö i Tibet, 1 950 km2. Talrika buddistkloste/. och vallfartsorter i omgivningen. Tengroth, Birgit, f. 1915, skådespelerska, författarinna. T:s noveller och romaner karakteriseras av en uppriktig behandling av kärlekskonflikter. Törst (1948). Teniers [teni'rs], flamländsk målarsläkt, bland vars medlemmar märks David T. (d.y.), 1610—90. T. var först verksam i sin födelsestad Antwerpen men bosatte sig sedan i Bryssel, där han 1651 blev hovmålare. Han målade uteslutande genrebilder, oftast från böndernas liv, i en realistisk och tekniskt fulländad stil. Tenn., officiell förkortning på Tennessee, USA. Tenn, silvervit, glänsande metall. Kem. tecken Sn. Atomnummer 50. Atomvikt 118,7. Atomvärde 2 el. 4. Specifik vikt 7,28. Smältpunkt 232°. Metallen är ganska mjuk och mycket smidbar; den kan utvalsas till tunna blad, stanniol el. tennfolium. T. är oföränderligt i luften vid vanlig temperatur men oxideras vid upphettning. I syror liksom i kali- och natronlut löses T. under vätgasutveckling; i förra fallet bildas T.-salter, i senare stannaT. T. används till prydnadsföremål, för överdragning av andra mindre beständiga metaller (förtenning), till lödning samt till flera legeringar, av vilka brons är den viktigaste. Vid lägre temperaturer (under 18°) undergår T. ibland en förvandling kallad T.-pest, som slutar med att metallen sönderfaller i ett grått pulver. — De 2-värdiga T.-föreningarna kallas även stannoföreningar, de 4-värdiga stanniföreningar. Till de senare hör T.-oxiden el. T.-aska [SnO2], vilken i naturen uppträder som mineralet tennsten el. kassiteri't och utgör den viktigaste T.-malmen. Mot T.-oxiden svarar syran T.-syra [H2SnO3], vars salter kallas stannat. — Tennmalm erhålls huvudsakligen från Malackahalvön och några därutanför liggande öar (63 000 ton 1953) samt från Bolivia (15 % av världsproduktionen). Världsproduktionen av tenn uppgick år 1953 till 183 000 ton, exklusive tenn ur skrot (Sovjetunionen oberäknad). Tennessee [tenösi' el. ten'ösi], förk. Tenn., stat i USA. 110 000 km2. 3 329 000 inv. 1953. Huvudstad Nashville, 174 307 inv. 1950. Största stad Memphis, 396 000 inv. 1950. — ö. delen av T. är ett skogbe-växt högland, medan v. delen är ett sumpigt lågland. Åkerbruk och boskapsskötsel är viktigaste näringsgrenar. Majs, vete, bomull och foderväxter odlas. I v. delen av T. idkas bergsbruk. Huvudsakligen bryts kol och koppar. Industrin omfattar kvarn- och sågverksrörelse samt beredning av åkerbruksprodukter. Tennessee Valley Authority [ten'ösi væll'i [-åthår'i-ti],-] {+åthår'i- ti],+} förkortat TVA, ”Tennesseedalens styrelse”, en av president F. Roosevelt 1933 skapad organisation för utveckling av Tennesseedalen i ekonomiskt hänseende. T. har förbättrat flodens segelbarhet, anlagt industrier, rationaliserat jordbruket m.m. Tack vare T. har området i ekonomiskt och socialt avseende helt ändrat karaktär. Tenn'fo'lium, se Bladmetall och Tenn. Amerikansk tcnnisspelare vid sekelskiftet. Tennis, gammalt engelskt bollspel (lawn tennis), vilket spelades redan under medeltiden. Spelarnas antal två el. fyra. Tennmalm, se Tennsten. Tennpest, se Tenn. Tennsten (el. tennmalm), svartbrunt starkt glänsande tennmineral, tennoxid [SnO2], kristalliserande i kvadratiska systemet (tvillingkristaller). Spec. vikt 7, hårdhetsgrad 616, streck ljust. T. är den viktigaste tennmalmen. Den förekommer dels i vissa graniter vid deras kontakter, dels i grusbäddar (vaskmalm). Största mängderna erhålls numera från Malackaområdet och Bolivia, i forntiden från Cornwall. Tennyson [ten'isn], Alfred, lord, 1809—92, engelsk skald, en av de förnämsta representanterna för det viktorianska skedets diktning i England. T:s främsta verk är en samling episk-lyriska dikter om kung Arthur och hans riddare med titeln Idylls of the Kin g. Enoch Arden är ett idylliskt epos, i vilket T. skildrar en sjömans gripande livsöde. 1850 utnämndes T. efter Wordsworth till ”poet laureate”, hovskald. Tenochtitlån, huvudstad i det gamla aztekiska riket i Mexico, som förstördes av Cortés 1521. På ruinerna av T. byggdes staden Mexico (City). Teno'r, den höga mansstämman (c—a); tenorsångare. Tenor-klav, C-klav* på fjärde linjen. Tenta'kler, trevare, mjuka armar, vilka används som känsel- och gripverktyg och som finns hos en del ryggradslösa djur. Tenta'men, för examen anställd prövning av en persons kunskaper. — T e n t a' t o r, den som prövar. — T e n t a n d', den som prövas. — Tentera, undergå T. Teobromfn, ett ämne, som kemiskt är släkt med koffein* och som bl.a. finns i kako. T. används som läkemedel framför allt för att öka urinavsöndringen. Teo'derik den store, omkr. 455—526, östgotisk konung, skaparen av det östgotiska väldet i Italien. T. förde i Italien en synnerligen kraftfull och rättvis styrelse. Den antika kulturen strävade han att bevara och han skyddade de antika minnesmärkena i Rom. Motsättningarna mellan romare och goter kunde han dock ej utjämna, och hans politiska gärning hotades av det frankiska väldets maktutvidg