Teo ning. Sagorna om Didrik av Bern torde hänföra sig till T. Teodicé, lärosystem, som försöker förklara, hur en allgod och allsmäktig Gud kan ha skapat en värld, fylld av lidande och ondska. Teodoli't, mindre astronomisk tub. Teodo'ra, omkr. 508'—548, östromersk kejsarinna, gemål till Justinianus I 527, ursprungligen dan-serska. T., som var utomordentligt vacker och intelligent, utövade ett obegränsat inflytande på kejsaren. Teokrati', ”gudsvälde”, statsform, enligt vilken prästerna i egenskap av Guds ställföreträdare innehar högsta makten (ex. den mosaiska T.). Teo'kritos, se Theokritos. Teologi', kristna åskådningar utarbetade i vetenskaplig form. Till T. hör exegetik, som omfattar utredningar rörande Gamla och Nya testamentet, kristen kyrkohistoria, systematisk teologi, som handlar om den kristna trosläran, och praktisk teologi, som handlar om kyrklig verksamhet. Teologfe doktor, se Doktor. Teologfe kandidat, se Kandidatexamen. Teologfe licentiat är person, som avlagt licentiatexamen inom teologiska fakulteten. Jfr Licentiat. Teologisk-filosofisk examen, en förberedande examen, som fordras för inträde i teologisk fakultet. Teore'm, sats, lärosats; ett påstående, som skall bevisas (t.ex. i geom.). Teore'tiker, person, som framför allt är intresserad av och studerar teoretiska spörsmål men mindre uppmärksammar problemens praktiska sidor; kunnig men opraktisk person. Teoretise'ra, uppställa (opraktiska) teorier. Teorf, framställningen av grundtankarna i och principerna för en vetenskap el. konst; försök till förklaring. Jfr Hypotes. — Teore'tisk, som har avseende på teori, abstrakt. Teosoff, en fantasifylld åskådning, vilken dels griper tillbaka på antika filosofiska åskådningar, dels ansluter sig till österländska, framför allt indiska läror. T. antar ett slags själavandring, vilken sammanhänger med en rytmisk orsakslag (Karma). Bland T:s grundläggare märks Blavatsky. Numera finns en riktning, som tidigare leddes av Tingley med centrum i Amerika, och en riktning, som förut leddes av Besant och som har sitt huvudsäte i Indien. Teosoferna gör anspråk på att företräda en särskilt upphöjd lära och på att besitta överjordiska kunskaper från vissa ”mästare”. Trots uppseendeväckande avslöjanden angående förhållandena inom samfunden räknar T. många anhängare. TeosoTiska samfundet grundades 1875 av fru H. P. Blavatsky och en amerikansk överste H. S. Olcott. Den senare blev T:s förste president. 1907 efterträddes han av Annie Besant. Senare klövs T. i två samfund, ett med säte i Indien och ett med säte i Amerika. Jfr Teosofi. Te'plifz Schönau, Teplice, stad i nv. Böhmen, Tjeckoslovakien. Omkr. 45 000 inv. 1947. Badort. Terapi', medicinsk behandling. Teratologi', se Missbildning. Ter'bium, ett grundämne, tillhörande de sällsynta jordmetallerna. Kem. tecken Tb. Atomvikt 159,2. Atomnummer 65. Ter Borch el. Terborch, stundom skrivet Ter-burg, G., 1617—81, holländsk genremålare. T:s flesta målningar skildrar någon scen ur de förnämare klassernas liv (L u t s p e 1 a n d e dam, Officer, som mottager ett brev, Konserten). Terboven [tärbå'fen], Joseph, 1898—1945, tysk nationalsocialistisk politiker, tidigare journalist, sedermera bekant som överpresident i Rhenprovinsen 1935. T. är ännu mera bekant för sitt uppträdande 1188 som rikskommissarie i Norge från 24/4 1940. Begick självmord vid Norges befrielse 1945. Te'rek, flod i Kaukasus, som från s. genombryter bergskedjan och mynnar ut i Kaspiska havet. Längd 620 km. Segelbar 400 km. Vid n. delen av T. utkämpades hösten 1942 hårda strider mellan tyska arméer, som sökte tränga fram till Grodno, och ryska arméer. Teren'tius, Publius T. Afer, cmkr. 190—159 f.Kr., romersk lustspelsförfattare. T. var slav hos den romerske senatorn Terentius Lucanos men frigavs och tog då sin husbondes familjenamn. T:s språkligt förfinade framställningar har sin styrka i skickliga karaktärsteckningar (P h o r m i o, A d e 1-p h o e). Teresia den heliga, 1515—1582, katolskt helgon och Spaniens skyddshelgon. Term, ord, uttryck, talesätt, benämning; varje begrepp i en slutledning; matematisk storhet i ett alge-braiskt uttryck, vilken med plus el. minus är förbunden med andra storheter. Ter'mer. — 1. Namn på de praktfulla varmbadhusen i forntidens Rom. Bland dessa märks Cara-callas T. och Diocletianus’ T. — 2. Beteckning för varma källor. Termi'n, bestämd tidpunkt; förfallotid; regelbundet återkommande tid för ett visst arbete. Termine'ra, fastställa, begränsa. Terminologi', sammanfattningen av de inom en vetenskap el. konst använda uttrycken och beteck-ningssätten. Termfnsaffärer, börsaffärer, vid vilka säljaren förbinder sig att efter bestämd tid mot ett visst pris leverera värdepapper (aktier etc.) el. varor. TeFminus, i den romerska gudaläran namn på en gud, som symboliserade gränserna, gränsstenarna. Antikens framställningar av gränsguden har vanligen formen av nedåt avsmalnande pelare, vilka uppåt avslutas med ett människohuvud. Jfr Herm. Te/misk, hänförande sig till värme el. temperatur. Termiter. Termfter el. vita myror (Termit'idae), en insektsfamilj, som utmärks av bitande mundelar och ofullständig förvandling. Arterna lever i samhällen, vilka påminner om våra myrors. Hannar och honor har två par vingar. Den befruktade honans bakkropp är ofantligt uttänjd av ett oerhört antal ägg. Huvudmassan av termitsamhället utgörs av outvecklade hannar och honor, vilka delvis kvarstår på larvstadiet. De är blinda. Vidare finns s.k. soldater, vilka har kraftiga käkar, samt flera andra former, vilkas betydelse för samhället är outredd. T. bygger bon, som antingen består av gångar i marken el. av uppmurade celler. I senare fallet kan deras byggnader nå flera meters höjd. T. lever huvudsakligen av växtämnen men använder nästan alla slags organiska ämnen antingen som föda el.