Tha sägelsedagen, nationalfestdag i USA, vanligen sista torsdagen i november. Thap'sus, stad i Tunisien under antiken 4 mil sö. om Susa. Vid T. besegrade Caesar 46 f.Kr. konung Juba av Numidien, en av Pompejus’ anhängare. Tha'sos, ö i Egeiska havet, tillhörande Grekland. 398 km2. 12 000 inv. Tha'ulow, F., 1847—1906, norsk målare. T. gjorde en betydande insats i norskt konstliv och bildade en friluftsskola i Modum 1883. Från 1891 var han bosatt utomlands, sist i Paris, där han tidigare studerat. T. var en utsökt kolorist och synnerligen skicklig i behandlingen av belysningsproblem (Midnatt, Slagskuggor m.fl. landskaps-tavlor). Théåtre Frangais [tea'tr frarjsä'], även kallad Comédie frangaise, Frankrikes förnämsta talscen, grundades 1680 av Ludvig XIV. T. är inrymd i sv. delen av Palais Royal. På denna teater uppförs pjäser ur den klassiska repertoaren. The'be, se Tebe. Thegerström, R., 1857—1919, målare, som framför allt gjorde sig känd som god porträttör. Theiler [taj'lö], Max, f. 1899, schweizisk-amerikansk fysiolog, från 1930 anställd vid Rockefeller Foundation, sedan 1951 laboratoriechef. Erhöll 1951 års nobelpris i fysiologi och medicin för framställandet av ett ympämne mot gula febern. Theiss el. Tisza, biflod till Donau, upprinner i Karpaterna och genomflyter Ungern. Längd 977 km. The'mis, rättvisans gudinna i den grekiska gudasagan, maka till Zeus före gudens förmälning med Hera. Med Zeus är T. moder till horerna (årstidernas gudinnor) och moirerna (ödets gudinnor). Themis'tokles, omkr. 525—459 f.Kr., grekisk fältherre och statsman. T. var huvudmannen för det demokratiska partiet i Aten och, sedan Aristi-des landsförvisats, dess ledande statsman. 480 blev T. arkont*. Äran av den för Greklands frihet så betydelsefulla segern vid Salamis (480) tillkommer T., som ledde den förenade grekiska flottan. T:s avundsmän lyckades 471 genom ostracism få honom förvisad från Aten. Han dog i perserkonungen Ar-taxerxes’ tjänst. T. var en av det forntida Greklands yppersta fältherrar och statsmän. Themptander, O. R., 1844—97, ämbetsman och politiker, sedermera landshövding i Stockholms län. T. var medlem av andra kammaren 1879—81 och från 1894 samt av första kammaren 1884—88. Han var vidare finansminister 1881—86 och statsminister 1884—88. T. gick in för frihandel och var känd som en effektiv och skicklig politiker. Them'sen, se Thames. Theodora, se Teodora. *TEèödo'sius den store, omkr. 346—395 e.Kr., romersk kejsare, född i Spanien. T. var son till en romersk fältherre och valdes 379 till kejsare i de ö. provinserna. 394 hade T. gjort sig till herre över hela romerska riket, som nu för sista gången var samlat under en kejsare. Han var en utomordentligt skicklig fältherre och statsman samt en varm anhängare av kristendomen. Theo'kritos, forngrekisk skald från Syrakusa, levde under 3:e årh. f.Kr. T. är skaparen av den bukoliska el. pastorala diktarten (idyller, herdedikter). T:s dikter är omväxlande episka och lyriska och till största delen skrivna på hexameter. Jfr Idyll. Theorell, Hugo, f. 1903, biokemist, professor och chef för Nobelinstitutet för biokemi från 1937. Tilldelades 1955 års nobelpris i fysiologi och medicin för sina upptäckter av oxidationsenzymets natur och verkningssätt. Theos', grek., gud. T. används även som hedersnamn. 1194 Theotoco'puli, se Greco, El. The'ra, se Santorin. There'sienstadt, tjeck. Te'rezin, stad i Böhmen, Tjeckoslovakien. 7 000 inv. Under ockupationen av Tjeckoslovakien under 2:a världskriget upprättade tyskarna i T. ett koncentrationsläger för judar. Thermido'r, elfte månaden i franska revolutions-kalendern (19 juli—17 aug.). Genom revolutionen av 9 thermidor år II (27 juli 1794) störtades Ro-bespierre och skräckväldet. Thermo'pylae, det forna namnet på det trånga passet mellan Oitaberget och Maliska havsviken, föreningsbandet mellan de grekiska landskapen Tes-salien och Lokris. 480 f.Kr. försvarade Leonidas* hjältemodigt T. mot perserna och dödades där jämte 300 spartaner. I april 1941 utkämpades i T. heta strider mellan engelsk-grekiska och överlägsna tyska trupper, vilka senare segrade. The'seus el. Tesevs, berömd grekisk sagohjälte, son till konung Aigeus* (Egeus) i Aten, där han blev konung efter fadern. T. utförde en mångfald hjältebedrifter, av vilka den mest bekanta är hans färd till Kreta, där han dödade odjuret Minotauros med hjälp av konung Minos’ dotter Ariadne (jfr Ariad-ne, Minos och Minotauros). Theseussagan företer stor likhet med sagorna om Herakles. Av atenarna dyrkades T. som grundläggaren av Atens statsskick. Thes'pis, forngrekisk skald från Ikaria i Ättika, levde omkring mitten av 6:e årh. f.Kr. T. ansågs som skaparen av det grekiska dramat. Uttrycket ”thespiskärran” härleder sig från en sägen, att T. skulle färdats med sin skådespelartrupp på vagnar, vilka ibland användes såsom skådebana. Thessa'Iien, se Tessalien. Thessalo'nika (nu Saloniki), under romartiden Macedoniens huvudstad. The'ta, se Grekiska alfabetet. The'tis, i grekiska gudasagan en havsgudinna, som var dotter till Nereus och maka till Peleus, konung över myrmidonerna. T. var moder till Akilles. The upper ten [thi app'ö tenn'], underförstått ”thousand” — amerikanskt uttryck, de översta 10 000, förnäma världen. Thibaud [tibå'], J., 1880—1953, fransk violinist. T. vann varmt erkännande som solist under resor i Europa och Amerika. Thibaudet [tibådä'], Albert, 1874—1936 (1919— 22 universitetslektor i Uppsala), fransk litteraturhistoriker, vilken som litterär kritiker spelade en ledande roll i Frankrike. Thibault [tibå'], Anatole Frances* egentl. namn. Thiel [ti'l], E., 1859—1947, bankdirektör i Stockholm, konstsamlare. Om T:s konstsamlingar se Thielska galleriet. Thielemanns droppar [ti'le-], en spritlösning, som bl.a. innehåller opium, saffran och kräkrot. T. användes särskilt förr vid magåkommor. Thielska galleriet [ti'l-], en av bankdirektör E. Thiel sammanförd konstsamling, inrymd i dennes villa på s. Djurgården, Stockholm. T. omfattar företrädesvis sekelskiftets skandinaviska konst. 1924 inköptes T. av staten och är sedan dess tillgängligt för allmänheten. Thierry [tiärri'], A., 1795—1856, fransk historieskrivare. T. grundade sina arbeten på noggranna studier av urkunder och originalhandlingar. Thiers [tiä'r], A., 1797—1877, fransk statsman och historieskrivare. T. var ursprungligen advokat, ägnade sig sedan åt journalistik samt bedrev historiska forskningar (Franska revolutionens historia). Han medverkade till julirevolutionen och Ludvig Filips uppsättande på tronen. Under den följande tiden innehade T. flera ministerposter och var ett par gånger konseljpresident. Senare bekämpade T. Napoleon III och protesterade mot krigs-