1195 Thielska galleriet, interiör. förklaringen mot Preussen 1870. 1871 valdes han av nationalförsamlingen till franska republikens president och innehade denna post till 1873. Thiis [ti's], Jens P., 1870—1942, norsk konsthistoriker. 1908—41 chef för Nationalgalleriet i Oslo. T. var även verksam som konstkritiker och föreläsare. Av hans konsthistoriska arbeten må nämnas Norske malere og bildhugger e. This'be. Se Pyramus och Thisbe. Thofos, grek., kupol; i allmänhet rund, kupol-täckt byggnad. Polykleitos’ (d.y.) T. i Epidauros var under antiken särskilt berömd och finns ännu delvis i behåll. Thoma [tå'-]. — 1. Hans T., 1839—1924, tysk målare. T. målade landskap och folklivstavlor samt sagomotiv, i vilka senare spåras ett starkt inflytande från Böcklin. I sitt hemland är han högt skattad och räknas som en av den tysk-nationella konstens främsta målsmän. — 2. Ludwig T., 1867—1921, tysk författare, en av de ledande i ”Simplicissi-mus*. T. har dels skrivit folklivsskildringar från sin hembygd (Andreas V ö s t), dels moderna samhällssatirer (Tjuvpojkshistorier, Badgästerna). T:s satiriska teaterstycken har uppförts med framgång. Thomander, Johan Henrik, 1798—1865, teolog, professor i Lund 1833—50, biskop i Lund 1856. T. var politiskt liberal och arbetade bl.a. för en representationsreform, för ett förbättrat folkskoleväsende och en ny nykterhetslagstiftning. Thomas, se Tomas. Thomas [tårna']. — 1. A. T., 1811—96, fransk tonsättare, som bl.a. tonsatt operan Mignon. — 2. A. T., 1878—1932, fransk politiker, socialdemokrat. Medlem av flera ministärer, direktör för internationella arbetsbyrån i Genève 1919. Thomas [tå'mös]. — 1. W. W. T., 1839—1927, amerikansk jurist, envoyé i Stockholm 1883—85, 1889—94 och 1897—1905; som sådan mycket populär. — 2. B. T., 1856—1914, engelsk författare, världsbekant för farsen Charleys tant. — 3. J. H. T., f. 1875, engelsk arbetarledare, kolonialminister jan.—nov. 1924 i MacDonalds ministär. T. var medlem även av MacDonalds andra ministär 1929 och följde honom vid hans övergång till den nationella samlingsministären 1931. 1930—35 kolonialminister. 1936 måste han avgå, då han röjt hemligheter rörande budgeten, som affärsmässigt kunde utnyttjas. — 4. Dylan T., 1914—53, engelsk författare vars stora begåvning stäcktes i förtid. Thomas a Kem'pis, 1380—1471, tysk munk, vilken anses ha författat boken ”Om Kristi efterföl-jelse”, en mycket läst uppbyggelsebok, som översatts till många språk. Thomas Aqufnas, se Tomas av Aquino. Thomasfosfat, den fosfatrika slagg, som bildas Tho vid färskning av tackjärn enligt thomasprocessen. Används som gödselmedel. Thomasprocessen, se Bessemerprocessen. Thomasskolan, ett gymnasium i Leipzig, som grundlädes på 1200-t. Kantorsbefattningen i T. har bl.a. innehafts av J. S. Bach. T:s gosskör är av gammalt berömd. Den har även företagit konsertresor till Sverige. Thomasslagg, se Thomasfosfat. Thompson [tåm(p)'sn], Dorothy, f. 1894, amerikansk journalist, känd som antinazistisk radiokommentator under 2:a världskriget. 1928—42 gift med Sinclair Lewis, från 1943 med den tjeckiske målaren Maxim Kopf. Thomson, A., f. 1891, fil. dr, universitetskansler sedan 1952, landshövding i Malmöhus län 1939— 52, ordförande i Statens arbetsmarknadskommission 1940—46, representant för socialdemokraterna i andra kammaren 1929—32. T. har även varit verksam som statsvetenskaplig författare. Thomson. — 1. James T., 1700—48, skotsk skald, främst känd for sina naturbeskrivande dikter (cykeln Årstiderna). Genom sin levande och friska naturpoesi blev T. en nyromantikernas förelöpare. — 2. W. T., lord Kelvin, 1824—1907, engelsk fysiker, som utförde betydelsefulla undersökningar bl.a. inom värmeläran och elektricitets-läran. T. var även uppfinnare. — 3. E. T., 1853— 1937, engelsk ingenjör, uppfinnare och industriman på det elektrotekniska området. — 4. J. J. T., 1856—1940, engelsk fysiker, känd särskilt för sina undersökningar inom elektricitetsläran och atomforskningen. T. erhöll år 1906 nobelpriset i fysik. — 5. G. P. T., f. 1892, engelsk fysiker, son till T. 4. Han har utfört viktiga undersökningar över elektroner och erhöll tillsammans med Davisson nobelpriset i fysik 1937. Thoracoplastik, se Torakoplastik. Thorberg, A. J., 1877—1930, socialdemokratisk fackföreningsledare. 1908—20 var T. den fackliga landsorganisationens sekreterare, 1920—30 dess ordförande. Från 1922 var han medlem av första kammaren och från 1921 av styrelsen för internationella arbetsbyrån i Genève. Thorborg, Kerstin, f. 1896, sopransångerska vid operan i Stockholm 1925—30, sedermera anställd vid flera utländska operor, bl.a. vid Metropolitan-operan i New York från 1938. Hovsångerska 1944. Thoreau [thå'rå], Henry, 1817—62, amerikansk författare, som påverkats av Emerson och hävdade att målet borde vara en mera naturenlig livsföring. Han framlade sina teorier framför allt i essäsamlingen W a 1 d e n (sv. översättning Skogsliv vid Walden). Thorén. — 1. Fritz T., 1899—1950, författare, som skrev psykologiska och realistiska romaner (En son, Jag är eld och luft). — 2. Esaias T., f. 1901, målare tillhörande Halmstadgruppen. Thorez [tårä's], Maurice, f. 1900, fransk politiker, generalsekreterare för det franska kommunistpartiet och dess ledare i deputeradekammaren. 1939 flydde T. till Ryssland; återvände efter Paris’ befrielse 1944. Vice konseljpresident i Gouins regering 1946 och i Ramadiers jan.—maj 1947. Thorild (till 1785 Thorén), Tomas, 1759—1808, svensk författare och tänkare. T. tog starkt intryck av Rousseau. Hans intressen omfattade utom litteratur även moral, religion och politik. T. krävde på alla områden större frihet, större plats för natur och känsla. Som tänkare utövade T. ett ej obetydligt inflytande på eftervärlden. Som prosaförfattare utmärks han av en utomordentligt levande stil, än humoristisk-satirisk, än allvarlig och högstämd. T:s litterära strider med Kellgren och senare med Leopold har blivit särskilt bekanta. Thorn, po. Torun [tår'onj], stad i n. Polen vid