Ton Tonbad innehåller vanligen guld el. platinasalt. Jfr Tonfixerbad. Ton'dern, se Tönder. Tone [tå'n], Franchot, f. 1906, amerikansk filmskådespelare som genom sin diskreta spelstil blivit populär i komedier. Tonfilm, se Ljudfilm. Tonfisk (Thynnus) tillhör makrillfiskarnas familj. Den når en längd av 3 m el. mer och en vikt på upp till 300 kg. Den finns framför allt i Medelhavet men uppträder ibland även i Atlanten och vid våra kuster. T. är mycket rovgirig. Köttet är ätbart. Se bild sid. 367. To'nfixeTbad används inom fotografin, då toning och fixering av ett kopiepapper sker samtidigt. Badet måste i sådant fall innehålla både det för fixeringen erforderliga medlet (natriumhyposulfkt) och det ämne, som skall ge bilden dess ton, vanligen guldklorfd el. kaliumplatinakloru'r. Tong'a-öarna (el. Vänskapsöarna), en till Polynesien hörande ögrupp i Stilla havet, belägen mellan Fiji- och Samoaöarna. T. består av omkr. 200 öar (tillsammans 1 000 km2), av vilka många har ännu verksamma vulkaner. Invånarna (1953 fanns 51 400 infödingar, 230 européer och 570 av halvkast) är kristna polynesier, kända såsom skickliga jordbrukare och fiskare. Huvudstad är Nukualofa, belägen på den största och folkrikaste av öarna, Tongatapu. Viktigaste produkt är kopra. En del av öarna upptäcktes av Tasman* 1643, andra av Cook på 1770-t. T. är ett konstitutionellt kungadöme, som sedan 1900 står under brittiskt protektorat. Tonhöjd. En tons höjd betingas av dess sväng-ningstal. Ju snabbare svängningarna försiggår, ju större svängningstalet är, desto högre sägs en ton vara. Jfr Tonskala. To'nika, grundtonen i en skala, den ton, efter vilken tonarten uppkallas. Även beteckning för treklangen på grundtonen. Ton'kabönor erhålls från ett brasilianskt träd, som hör till familj Legumino'sae. De innehåller kumari'n, som har angenäm lukt. Används därför vid framställning av parfym och snus. Ton'kin el. Tonking, provins i nö. Franska Indokina, sedan 1949 ingående i republiken Vietnam*. 120 000 km2, varav 15 000 utgörs av Röda flodens bördiga delta. Omkr. 13 milj. inv. 1949. Huvuddelen av befolkningen är indokineser, resten kineser, laos m.fl. samt dessutom ca 10 000 européer. Viktigaste produkter är ris, råsilke, bomull, kaffe. — Huvudstad Hanoi, 297 900 inv. 1953. Tonkonst. Se Musik. Tonlösa språkljud, se Tonande språkljud. Tonnage [-na'sj]. — 1. Ett fartygs rymd mätt i ton, antingen brutto-T., som omfattar hela rymden, el. netto-T., varvid utrymmet för maskiner o.d. från-räknas. Jfr Ton. — 2. Fartygsbestånd. TonsilFer, mandlar, halskörtlar, är anhopningar av en svampig, cellrik vävnad, s.k. lymfoidvävnad (jfr Lymfkörtlar), som finns i svalget. Vid ingången till svalget mellan gombågarna finns två T., de s.k. svalgmandlarna. Dessutom finns en T. i svalgtaket bakom näsan. T. har antagligen till uppgift att oskadliggöra bakterier, vilka inkommit i munnen el. näshålan. De blir därför ofta säte för inflammationer (jfr Halsfluss). Ibland kan i T. uppstå kroniska inflammationshärdar, vilka lätt blossar upp och orsakar besvär. Från T. sprider sig ibland inflammationen genom örontrumpeten ut till öronen. I sådana fall är det skäl att bortta den sjukligt förändrade delen av T. Tonskala, en ordnad följd av toner, vilkas sväng-ningstal står i bestämt förhållande till varandra. Förhållandet mellan svängningstalen kallas intervall el. tonsteg. 1 den s.k. Diato’niska skalan 1208 el. Durskalan har tonerna i förhållande till grundtonerna följande namn och intervall: prim sekund ters kvart kvint sext septima oktav 1 9/s 5/4 4/3 3/2 6/3 15/8 2 Oktavens svängningstal är alltså dubbelt så stort som primens el. grundtonens, och de mellanliggande tonernas svängningstal står i jämförelsevis enkelt förhållande till grundtonens. Vilken ton som helst kan naturligtvis tjäna till grundton för en skala. Emellertid har man bestämt sig för att använda som normalton en ton, vars svängningstal på en internationell konferens i Wien 1885 blivit bestämd till 435 svängningar i sekunden. Denna ton kallas ett-strukna a och tecknas a. Den ingår i den s.k. ett-strukna oktaven, vars grundton i sin tur är oktav till ostrukna oktavens grundton. På exempelvis pianot har man därför följande skalor el., som de även kallas, oktaver: subkontr aoktaven C D E F G A H, kontraoktaven C .... H, grova oktaven C . . . H, ostrukna oktaven c . . . h, ettstrukna oktaven c . . . h och tvåstrukna oktaven c . . . h. Om man i dessa skalor uträknar intervallerna mellan på varandra följande toner, erhålls följande bråktal: cd e fg ahc 9/8 10/9 16/15 »/8 10/9 9/8 10/1B Intervallerna °/s och lo/o, som är varandra ganska lika, kallas hela tonsteg (9/s stor helton, 10/ø liten helton). Intervallet 16/is kallas halvton. För att kunna använda vilken ton som helst som utgångspunkt, som grundton, för en durskala (el. mollskala) har man mellan de toner, som skils av hela tonsteg, inskjutit mellantoner. På så sätt erhålls den kroma'tiska skalan, som innehåller 13 toner nämligen: c, ciss, d, diss, e, f, fiss, g, giss, a, aiss, h, c. Mellantonerna är på pianot utmärkta med svarta tangenter. Då emellertid mellantonerna och även huvudtonerna, om de är riktigt placerade, ej ger lika stora intervall skalan igenom, har man i praktiken förskjutit dem något sinsemellan. Så erhålls med utjämnade intervaller en kromatisk skala, vilken ej är fullt riktig men som utan alltför märkbara avvikelser låter använda sig på ovannämnda sätt, dvs så att vilken ton som helst kan tas till grundton för en skala. Detta stämningssätt kallas liksvävande temperatur och används numera alltid på instrument med fast stämning. På ett instrument med kromatiska skalor kan man spela ej blott durskalor utan även s.k. mollskalor. En mollskala skiljer sig från en diato-nisk därigenom, att dess ters har intervallet 6/s, s.k. liten ters, i motsats till durskalans s.k. stora ters 5A. En sådan tonföljd är exempelvis ahcdef giss a. Att just tonserier, där tonernas svängningstal är bestämda på ovan beskrivna sätt, uppfattas såsom välljudande, medan däremot tonserier, där en el. flera toner har alltför mycket avvikande svängningstal, uppfattas som osköna, disharmoniska, falska, beror naturligtvis på beskaffenheten av vårt hörselcentrum i hjärnan el. på byggnaden av vårt hörselorgan. Det karakteristiska för en ”riktig” skala är, att tonernas svängningstal står i enkelt förhållande till varandra. Att vi som övertoner från strängformiga instrument hör toner, vilka motsvarar skalans toner, gör att vi vänjer oss vid sådana intervaller och vad man vänjer sig vid, tycker man så småningom är riktigt och behagligt. Detta kan möjligen spela en roll för vår musikuppfattning. Tonsteg, se Tonskala. Tonsu'r, den rakade hjässan på en katolsk präst. Topa's, ett mineral, som består av ett fluorhaltigt aluminiumsilikat. T. har svagt blå el. brungul färg