Tri 1220 då larvernas utvandring börjar, uppträder feber, smärtor i muskulaturen, allmän avmattning och i svåra fall död. I Sverige är sjukdomen mycket sällsynt. Köttbesiktningstvång föreligger i Sverige som profylax mot T. Triklo'retyle'n (C2HCI3), en flyktig vätska, som bl.a. används som fläckuttagningsmedel, lösningsmedel för kautschuk och eldsläckningsmedel. Trikoloren [-kålå'r-], benämning på den trefärga-de (blått, vitt och rött) franska flaggan och kokar-den. T. blev under franska revolutionen en symbol för ”frihet, jämlikhet och broderskap”. Trillingar, se Tvillingfödelser. Trillio'n, räkneord, motsvarande 1018, dvs en miljon biljoner el. en miljard miljarder. I vissa länder (England och Frankrike) används T. i samma betydelse som biljon hos oss. Trilobi'ter, en med kräftdjuren besläktad, utdöd djurgrupp, vars förstenade ryggskal allmänt förekommer i silurformationen. Se bild sid. 721. Trilogi', i den forngrekiska litteraturen benämning på tre dramer, som till innehållet berörde varandra och uppfördes omedelbart efter varandra. T. används även som beteckning för senare skönlitterära verk, vilka består av tre mer el. mindre självständiga delar. Trindsnö, en mellanform mellan vanlig snö och hagel. Trindsäd, frön av ärter, bönor, vicker, lupiner m.fl. växter, som tillhör baljväxternas familj. Trinida'd (spanska ”treenighet” på grund av tre bergstoppar), den största ön bland Små Antillerna* utanför Sydamerikas n. kust, brittisk besittning, sedan 1949 med viss självstyrelse. 4 800 km2. Tillsammans med Tobago 678 300 inv. 1953. Huvudstad Port of Spain, 111 150 inv. 1953. Produkter: socker, kakao, bomull, petroleum, asfalt. TiTnitas, lat., trinite't, treenighet, trefaldighet. — T r i n i t a' t i s, trefaldighetssöndagen. Trinitrotoluo'1, se Trotyl. Tri'o, tonstycke för tre instrument el. stämmor; kontrasterande mellansats i danskompositioner; sällskap av tre personer. Trio'd, elektronrör med tre elektroder, anod, katod och galler. Trio'1, en grupp av tre noter, vilka skall utföras på samma tid som två med samma tidsvärde. Triplett', något, som utgörs av tre sammanhängande föremål; trerumslägenhet; tredje exemplaret av en skrift e d. Tripo'd, se Trefot. Trip'olis. — 1. T., vanl. Tripolita'nien, provins i konungariket Libyen belägen i n. Afrika utmed Medelhavet. 215 000 km2. 768 000 inv. 1951. T:s kuster med omgivande land är låga, delvis ökenartade. Det inre av T. är bergigt. Invånarna idkar boskapsskötsel (får, kameler, hästar) och karavanhandel samt tillverkar mattor, läderarbeten m.m. — 1835 erövrades T. av turkarna, som 1912 måste avstå området till Italien (jfr Tripoliskriget). Under 2:a världskriget intogs T. av britterna jan. 1943. Efter 2:a världskriget måste Italien avstå från T., som från 1951 ingår i konungariket Libyen. — 2. Huvudstad i T. 1 (Trip'oli), belägen vid Medelhavet, 140 000 inv. 1951. Karavanhandel med Sudan. Tillverkning av mattor, ylle- och sidenvaror m.m. — 3. Hamnstad i Libanon, ändpunkt för oljeledningen från Irak. 80 000 inv. 1953. — 4. Stad på Pelopon-nesos, Grekland, 18 000 inv. 1951. Trip'oliskriget, det erövringskrig, som Italien 1911—12 förde mot Turkiet i syfte att bemäktiga sig de båda nordafrikanska provinserna Tripolis och Benghazi (Cyrenaica). Enligt fredsfördraget i Ouchy (ofta kallat freden i Lausanne) tvangs sultanen att bevilja befolkningen i Tripolis och Ben ghazi ”oinskränkt självstyrelse”, dvs dessa områden avträddes faktiskt, ehuru ej formellt, till Italien. Tripp'el, se Kiselgur. Tripp'elallians, trestatsförbund. — 1. Ett förbund, ingånget 1668 mellan England, Holland och Sverige på initiativ av den engelske statsmannen sir William Temple. T. avsåg att förhindra Ludvig XIV:s av Frankrike erövringsplaner mot Spanska Nederländerna. I freden i Aachen s.å. återlämnade Ludvig även tack vare T. de flesta av sina erövringar. — 2. Ett förbund mellan Tyskland, Öster-rike-Ungern och Italien. De två förstnämnda makterna ingick 1879 ett förbund, som 1882 biträddes av Italien. Fördraget, som kom till stånd på initiativ av Bismarck, innebar i huvudsak, att de fördragsslu-tande makterna skulle bistå varandra, om någon av dem angreps av mer än e n annan stat. Fördraget ingicks främst med tanke på ett krig mot Ryssland och Frankrike. T. förnyades vid flera tillfällen men sprängdes under l:a världskriget, då Italien, som alltmer närmat sig Frankrike, 1915 inträdde i kriget på västmakternas sida. ”De allierade” blev sedan beteckning för västmakterna. Tripp'eiententen [-angtang'ten], under åren närmast före l:a världskriget benämning på Frankrike, England och Ryssland, vilka med varandra avslutit vänskapsförbund och som bildade en motkonstella-tion till trippelalliansen. De tre stormakterna kallades sedan stundom endast ”ententen”. Under l:a världskriget användes denna senare benämning, sedan Ryssland slutit fred, enbart om de båda västmakterna, om Italien och dessa båda makter el. om alla de makter, som kämpade mot centralmakterna (Tyskland och dess bundsförvanter). Ententemak-terna kallades även ”de allierade”. Trip'tychon [-kån], gr., el. tripty'k, skrivtavla, sammanfogad av tre hoplagda skivor; altarprydnad, bestående av ett fast mittparT och två smalare flyglar, vilka kan fällas ihop över mittpartiet som dörrar. Trire'm, se Trie'r. Trisk'else, se Hakkorset. Tristan da Cunha* [-kon'ja], den största ön i en liten vulkanisk ögrupp i s. delen av Atlanten. 116 km2, 292 inv. 1953. Tilhör England. Upptäcktes år 1506 av en portugis, efter vilken den har sitt namn. Tris'tan och Isol'de, huvudpersonerna i en bre-tonsk medeltidssaga. Sagan har bearbetats av Gottfrid från Strassburg och utgör motivet till ett musikdrama av Wagner. Tri'ton, i den grekiska gudasagan den jättelike sonen till Poseidon och Amfitrite. T. var en havsgud, ursprungligen personifierande havsbränningen. — Tr i t o' ner n a var lägre havsgudomligheter med människokropp och fiskstjärt. Triumf', glänsande framgång, segertåg; under den romerska antiken benämning på en hemvändande segerrik fältherres högtidliga intåg i Rom. Triumfatorn stod upprätt i en fyrspänd vagn med en lagerkrans på huvudet och en elfen bensstav i handen. I tåget deltog bl.a. senaten och ämbetsmännen samt förnäma fångar. Även krigsbytet fördes på vagnar i tåget. T. beviljades av senaten. TriumfaTor, segerherre; fältherre, som firar triumf*. Triumfbåge, äreport; särskilt de äreportar, som under antiken uppfördes för att hedra hemvändande romerska fältherrar el. härskare. T. är även benämning på den valvbåge, som i de medeltida kyrkorna skiljer koret från långhuset. — Bland moderna T. märks särskilt den stora T. på Place de 1’Étoile i Paris. Se bild sid. 197. Triumvi'rer, i det forntida Rom benämning på en myndighet el. kommission, bestående av tre män. T. tillsattes för att utföra ett visst uppdrag. Namnet T. användes särskilt om de tre fältherrarna An