Tro 1221 tonius, Octavianus och Lepidus (se d.o.), vilka en tid innehade högsta makten. — T r i u m v i r a' t, tre-mannakollegium, tremannavälde. Det ”första T.” kallas det hemliga förbundet mellan Caesar, Pom-pejus och Crassus år 60 f.Kr. Det ”andra T.” är benämningen på det ovannämnda förbundet mellan Antonius, Octavianus och Lepidus. Trivia'1, vardaglig, utnött, platt. — T r i v i a 1 i-t e' t, alldaglighet, platthet. Trivialskolor, förr lägre lärdoms- och latinskolor. Triö'r, fr. trieur (av trier, sovra, rensa), maskin för rensning av säd. Troakar, inköpt i Paris 1755 av den svenske kirurgen Roland Martin. Troaka'r, ett instrument, som består av en spetsig stålstång, omsluten av en metallhylsa, vilken lämnar spetsen fri. T. används för att uttömma kroppshåligheter. Sedan instrumentet införts, ut-dras stålstiletten, varefter eventuell gas el. vätska har fritt avlopp genom röret. Tro'as, i forntiden beteckning för ett område i nv. Mindre Asien, det troiska riket, vars huvudstad var Troja*. Trocadéro [tråkaderå'], palats i Paris, uppfört till världsutställningen 1878 och nedrivet till världsutställningen 1937 då det ersattes med nya byggnader. Troels-Lund [tro'ls-], F., 1840—1921, dansk historiker. T:s förnämsta verk är Dagligt liv i Norden i det sekstende a a r h u n d r e-d e. I stilistiskt glänsande form ger T. intressanta skildringar från folkets dagliga liv, seder och åskådningssätt. Troelstra [tro'lstra], P. J., 1860—1930, holländsk politiker. T., som var advokat till yrket, slöt sig till den socialdemokratiska riktningen och bildade 1894 jämte van Kol ett nytt socialdemokratiskt parti, vars ledare han blev. Under l:a världskriget arbetade han jämte Hj. Branting på åstadkommandet av ett internationellt socialdemokratiskt fredsprogram. Tro'er, trojaner, invånare i Troja. Trofé, segertecken (erövrade fanor, kanoner etc.). Troglody'ter, grottmänniskor, kallades av antika författare en del lågt stående folkstammar i Europa, Afrika och Asien. Enligt dessa författare skulle T. ej ha känt konsten att bygga hyddor. TroFli, G. U., 1815—75, svensk målare. T. studerade i Rom och målade där landskap, porträtt och genrebilder (Kortspelande bönder, Fårherdar). Vid sin återkomst till Stockholm sysslade han huvudsakligen med porträttmåleri och blev Sveriges på sin tid mest berömde porträttör. Troisdorferkrut, se Bomullskrut. Troj'a, Flion (1'lios), den berömda huvudstaden i det troiska riket (Troas). Som stamfader för detta rikes kungasläkt uppger sagan Dar'danos, men den egentlige grundläggaren av staden T. skall ha varit dennes ättling Ilos. Efter Ilos’ fader Tros uppkallades staden. T. förstördes fullständigt genom Trojanska kriget*. I de homeriska sångerna skildras T. som en praktfull stad med en högt belägen borg, Per'gamos*. T. har antagits vara beläget på samma plats (nu Hissarlik) som det Ilion, vilket anlades i historisk tid. Vid utgrävningar av kullen Hissarlik påträffades nio olika kulturlager, motsvarande nio på varandras spillror byggda städer. I den 6:e staden nedifrån anser man sig ha funnit en slags motsvarighet till det homeriska T. Troja'nska hästen, se Trojanska kriget. Troja'nska kriget skildras i de homeriska sångerna. Av forntidens greker ansågs kriget ha ägt rum under åren 1194—1184 f.Kr. Numera anses T:s historia vara ett verk av folklig fantasi. Möjligen kan sagan om T. ha haft någon motsvarighet i ett förhistoriskt krig. (Jfr Homeros.) Den trojanske konungasonen Paris bortrövade vid ett besök hos konung Menelaos i Sparta dennes gemål, den sköna Helena. Upprörda häröver sammanslöt sig de grekiska furstarna under befäl av konungen i Mykene, Menelaos’ broder Agamemnon, och företog ett härtåg mot Troja. Efter svåra motgångar och sedan Agamemnon för att blidka gudarna offrat sin dotter Ifigenia, anlände grekernas flotta till Tröjas kust. De slog läger på stranden, sedan de drivit trojaner-na innanför stadsmurarna. I tio år fördes kriget utan avgörande. Under kriget dräpte Akilles tro-janernas främste kämpe, Hektor, för att hämnas sin fosterbroder Patroklos’ död. Själv föll emellertid Akilles för Paris’ pil. Trots de grekiska hjältarnas tapperhet förblev staden ointaglig. Detta berodde på att staden skyddades av en bild av gudinnan Pallas Atene. Först då denna staty förstörts, skulle det heliga Ilion falla. Därför beslöt Odysseus och Diomedes att bortföra gudabilden. Grekerna snickrade ihop en jättehäst av trä, den s.k. trojanska hästen, i vilken deras förnämsta kämpar gömde sig. De övriga företog ett skenbart återtåg. Trojanerna jublade över grekernas avfärd och förde oförsiktigt nog trähästen in i staden. Vid mörkrets inbrott tog sig grekerna ut ur hästen, och de övriga grekiska krigarna återvände. Pallas Atenes bild erövrades. Troja blev segrarnas byte, folket dödades el. gjordes till slavar och staden brändes. Endast Eneas lyckades rädda sig. (Jfr Eneas.) Troj'asagan utgör medeltidens mest omtyckta sagomotiv, vilket bearbetats av såväl skalder som prosaförfattare. T. hämtade sitt stoff ej från de grekiska och romerska originalkällorna utan från senare efterbildningar. Även till svenska översattes en dylik Trojaroman. Jfr Trojanska kriget. Trojenborg, i äldre svensk litteratur förekommande namn på Troja. — Trojeborgar, nordiska stensättningar från förhistorisk tid, till formen liknande labyrinter. Se bild sid. 706. Trojka. Oljemålning av D. Gruzinskij, 1890-talet. Troj'ka, ryskt trespann. Troké, i modern verslära benämning på tvåstavig, fallande takt, dvs en versfot, bestående av en betonad och en obetonad stavelse (— v). Troll, sagoväsen, som i forna tider ansågs vara fiender till gudar och människor. Man föreställde sig T. små och vederstyggliga till utseendet samt