Tub ment. Med hänsyn till stämningen indelas T. i bastuba och tenortuba. Tuberkel, se Tuberkulos. Tuberkuli'n, se Tuberkulos. Tuberkulinprövning eller tuberkulinreab tion benämns diagnostiska metoder, varigenom man fastställer om en person är tuberkulöst smittad. Kan utföras genom tuberkulinsalva, plåster el. genom insprutning i huden av tuberkulin. Vid positiv reaktion uppstår en lokal rodnad. Tuberkulos, sjukdom, som orsakas av en liten stavformig bakterie, vilken upptäcktes av R. Koch* 1882. Bakterien orsakar kroniskt inflammatoriska förändringar i kroppen. Kring bakteriehärdarna ansamlar sig inflammatoriska celler, varigenom en liten knottra, en s.k. tuberkel, uppstår. Dessa härdar sammanflyter, så att större massor av sjukligt förändrad vävnad bildas. Processen utbreder sig över den friska vävnaden, samtidigt som härden i centrum sönderfaller till en ostliknande kornig massa. Om en sådan härd bryter in i ett blodkärl, kan bakterier med blodet föras ut i kroppen. Då bildas över allt i kroppen tuberkler. Vid denna form av T., s.k. milia'rtuberkulos, förlöper sjukdomen snabbt till död. I vanliga fall är processen dock begränsad till ett visst organ el. organsystem. Hos späda barn är T. en jämförelsevis snabbt fortskridande sjukdom, och miliartuberkulos är i denna ålder jämförelsevis vanlig. I åldern mellan 5 och 15 år angrips framför allt bensystemet (leder och ben). Kring 20-årsåldern och senare är lungtuberkulos (ftisis) den vanligaste formen av T. Vissa skäl talar för att smittämnet inkommer i kroppen under yngre år. Genom s.k. tu-berkulinreaktion, vid vilken man använder sig av dödade tuberkelbaciller (tuberkulin), har man kunnat visa, att före vuxen ålder de flesta är smittade med T. I de flesta fall finns dock ej någon påvisbar sjuklig process. En del barn har s.k. skrofulösa körtlar, dvs på grund av tuberkulos förstorade lymfkörtlar men för övrigt inga symtom. Smittämnet finns emellertid kvar i kroppen och kan sedermera orsaka sjukliga processer, hos yngre bentuberkulos, hos äldre lungtuberkulos. Naturligtvis är det ej heller uteslutet, att smittoöverföring, som äger rum senare i livet, kan ha betydelse. På senare tid har man börjat luta åt den uppfattningen att sådan förnyad infektion ej sällan är av avgörande betydelse. Även andra organ än lungor och bensystem kan angripas, ehuru mera sällan. Jämförelsevis vanlig är dock tarmtuberkulos, som brukar uppträda i anslutning till en lungtuberkulos men som även kan förefinnas som självständig sjukdom, samt strup-tuberkulos, vilken också ofta sammanhänger med en lungtuberkulos. Vid behandling av T. gäller det framför allt att genom vila och förståndig diet öka kroppens motståndskraft. Jfr Sanatorium. Dessutom kan i en del fall kvävgasbehandling el. operativa ingrepp göra nytta. Behandlingen kombineras numera oftast med kemoterapi'* (para-ami'nosalicy'1-syra, iso-nikoti'nsyrehydraci'd, streptomycin*, conte-ben* m.m.). Röntgenbehandling är fördelaktig vid behandling av tuberkulösa körtlar. Sjukdomen har vanligen ett oregelbundet förlopp. Perioder av försämring framför allt karakteriserade av feber och avmagring omväxlar med perioder av förbättring. Tuberkulosförordningen är av den 31 mars 1939 och innehåller stadganden om undersökning och anmälningsplikt till dispensär* av personer, misstänkta för tuberkulos. T. innehåller vidare bestämmelser om dispensärväsendet samt förbud för personer med smittosam tuberkulos att ha anställning som barnsköterskor el. ammor. Tu(c)hatjev'skij, U. N., 1893—1937, rysk militär, deltog som officer i l:a världskriget och anslöt sig 1918 till bolsjevikpartiet, där han intog en framskjuten ställning. 1935 blev han utnämnd till mar 1228 skalk. 1937 häktades han och dömdes för högförräderi till döden. Tudmor, se Palmyra. Tudor [tio'dö], berömd engelsk dynasti, vilken innehade kronan 1485—1603. Till släkten T., som härstammade från Wales, hörde följande engelska regenter: Henrik VII, Henrik VIII, Edvard VI, Maria och Elisabet. Tudorstil [tio'dö-], detsamma som perpendikulär-stil*. Tuff, beteckning för vissa porösa bergarter, bildade antingen genom hårdnande av vulkanisk aska, ”vulkaniska tuffer”, el. såsom avsättning ur källor, ”kalktuff”, ”kiseltuff”. Tuggummi består av socker, pepparmyntolja och andra smakämnen, som tillblandas en seg massa, vilken utgörs av mjölksaft från vissa tropiska växter. Tuhatjev'skij, se Tuchatjevskij. Tuileri'erna, slott i Paris, förstört 1871. Se Louvre. Tuj'a, se Thuja. Tukthus, förr benämning på straffanstalter, i vilka man sammanförde olika slags brottslingar (även kvinnliga), tiggare m. fl. Sedermera har man inrättat särskilda anstalter för sådana, som dömts till tvångsarbete, och för sådana, som dömts till fängelse, samt skilt på manliga och kvinnliga. Det första T. anlades i Stockholm på Gustav II Adolfs tid. Jfr Fångvård, Fängelse och Tvångsarbete. Tukydides, se Thukydides. Tu'la, huvudstad i förvaltningsområdet T., RSFSR, mell. Ryssland, vid Upa, en biflod till Oka. 320 000 inv. 1956. T. är sedan gammalt en betydande industristad med framför allt metallfabriker och vapentillverkning (bl. a. ett gevärsfaktori, grundat i början av 1700-t.). T. är även viktigt centrum för handeln med spannmål och boskap. Tularemi', en sjukdom, som förekommer hos gnagare (ekorrar, harar) och från dem kan överföras till människan. Den sjuke får hög feber och svullna lymfkörtlar samt ibland hudutslag. Ett mindre antal fall av T. har iakttagits i Sverige. Tu'lasilver, beteckning för i niello*-teknik utförda silverarbeten från Tula och en del andra platser i s. Ryssland. Tu'lium, ett grundämne, tillhörande de sällsynta jordmetallerna. Kem. tecken Tu. Atomvikt 169,4. Atomnummer 69. Tull, se Tullfrågan. Tullfrågan. Tullar är skatter, som upptas för varor, som införas till ett land (importtullar), som utförs ur ett land (exporttullar), och för varor, som förs igenom landet (transitotullar). De numera ojämförligt vanligaste tullarna är importtullarna, medan export- och transitotullar mera sällan förekommer. I fråga om beräkningen av tullavgifternas storlek skiljer man mellan stycke- och viktstullar, vid vilka tullavgiftens storlek beräknas med hänsyn till de tullbelagda varornas kvantitet, och värdetullar, där de tullbelagda varornas värde bildar utgångspunkten vid beräkningen av tullavgiften. Ur tullpolitisk synpunkt skiljer man bl.a. på finanstullar, vilkas syfte är att tillföra statskassan inkomster, och skyddstullar, vilkas införande motiveras av önskemål att skydda inom landet existerande näringsgrenar mot utländsk konkurrens. Den gamla striden mellan protektionister och frihandlare gäller i första hand icke finanstullarna utan skyddstullarna. I fråga om dessa hävdar frihandlarna principiellt den uppfattningen, att de icke kan rent ekonomiskt sett gagna ett lands näringsliv. Man kan visserligen gagna vissa näringsgrenar genom att införa höga tullsatser på de varor, som dessa näringsgrenar producerar, men detta kan endast ske på bekostnad av andra näringsgrenar. Tullskyddet på vissa varor medför som regel höjda priser på dessa varor och därmed ökadq l§vnadsQmkost-