Ung och för äldre ungdomar yrkesskolor. En del U. har s.k. specialavdelning, dvs helt sluten avdelning. För unga kvinnor som väntar el. fått barn finns hemskola. År 1956 fanns 21 skolor. Elevantalet vid U. är ca 800. För omvårdnaden av eleverna efter vistelsen vid U., vilken vanligen omfattar P/i—2 år, finns särskilda konsulenter och ett antal inackorderings-hem, där eleverna får bo medan de anpassar sig till det normala samhällslivet. Se Barnavård. Ungern, Magyarorzåg, republik i sö. Europa, i n. gränsande till Tjeckoslovakien, i ö. till Ryssland, i sö. till Rumänien, i s. till Jugoslavien, i v. till Österrike. 93 011 km2. 9,8 milj. inv. 1954. Före l:a världskriget, då Ungern var konungarike i Österrikisk-ungerska monarkin, var ytvidden 325 000 km2. Stora områden har avträtts till Tjeckoslovakien, Rumänien och Jugoslavien. Ett mindre område utmed västgränsen har förlorats till Österrike. Vad som återstår är det rent magyariska slättlandet omkring Donau. — Huvudnäringar är jordbruk, boskapsskötsel och gruvdrift (uranfyndigheten vid Pécs är den största i Europa). Övriga näringar är föga betydande ehuru industrin, särskilt den på jordbruket baserade, på senare år gått framåt. Viktigaste sädesslag är vete och majs. Den tidigare myntenheten pengö har efter 2:a världskriget ersatts med for'int (1 forint =100 fillér). — Ungrarna (magyarerna) är till största delen romerska katoliker, till en mindre del protestanter. Enligt 1949 års författning, som utarbetats efter sovjetrysk modell, är U. en folkrepublik, där folkrepresentationen, parlamentet, med 298 genom allmän rösträtt för fyra år valda medlemmar är högsta statsorgan. Statschef är en för fyra år vald president. Parlamentet utser ministerrådet, som utövar den administrativa makten, och presidentrådet, vilket då parlamentet ej är samlat utövar dess befogenheter utom grundlagstiftningen. — Huvudstad är Budapest, 1,6 milj. inv. 1950, övriga märkligare städer är Szeged, 136 752 inv. 1947, och De-breczen, 125 933 inv. 1947. Jfr kartan över Donau-länderna. — Historia. Angående U:s tidigare historia se Österrike. Efter skilsmässan från detta land 1918 förklarades U. för republik. Med västmakterna slöts vapenstillestånd. 1919 utbröt en bol-sjevikisk revolution. I Budapest organiserades ett folkkommissariernas råd under ledning av Béla Kun*. Den nya regeringen kom snart i konflikt med grannstaterna. Rumänska och tjeckoslovakiska trupper inträngde i U. Ställningen blev ohållbar för regeringen, som nödgades avgå. En nationalförsamling utlystes. Emellertid tillvällade sig ett monarkistiskt parti, anfört av ärkehertig Josef, makten. Strax därpå intågade rumänska trupper i Budapest och ärkehertigen nödgades avgå. En borgerlig regering bildades, vilken verkställde en hårdhänt räfst med kommunisterna. Sedan nationalförsamlingen sammanträtt, bildades en ny mera försonlig regering och amiral Horthy* utsågs till riksföreståndare. Fredsunderhandlingar påbörjades med de allierade. Dessa ledde till freden i Trianon 1920. Genom denna fick U. sina nuvarande gränser. 1921 gjorde ex-konung Karl ett försök att bli erkänd som U:s konung. Detta misslyckades emellertid. Karl och drottningen blev tillfångatagna och förda till Madeira. Nationalförsamlingen förklarade emellertid U. för ett konunsarike med fritt konungaval. Ste-phan Bethlen, vilken från 1921 var regeringschef, genomdrev U:s upptagande i NF 1922 och lyckades även förskaffa landet ett utländskt lån på 250 milj, guldkronor. Detta beviljades på villkor att NF fick överinseende över landets finansväsen, vilket emellertid väckte ont blod på flera håll. 1925 avslöjades en liga, som delvis av patriotiska skäl tillverkat och utprånglat falska francsedlar. I denna liga var en hel del politiskt framstående personer inblandade, bl.a. prins Windischgrätz och polischefen Nådosy. 1246 Skandalen skadade i hög grad U:s anseende. 1932 bildade general Gömbös regering med ett reformvänligt program. Efter G:s död blev Daranyi regeringschef. Något mera genomgripande reformarbete kom dock ej till stånd. Utrikespolitiskt närmade sig U. Italien (Rompakten 18 mars 1934) och även Tyskland. — Vid den sudettyska krisen gjorde U. anspråk på Slovakien. Tyskland och Italien tillerkände genom en skiljedom i Wien 2 nov. 1938 U. den s. delen av Slovakien. Vid den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien 1939 passade U. på att besätta Karpatorutenien. Vid 2:a världskrigets utbrott förklarade sig U. neutralt men framställde så småningom anspråk på Siebenbürgen, som tillhörde Rumänien. Genom en ny skiljedom i Wien tillerkändes U. n. Siebenbürgen (Transsylvanien) den 30 aug. 1940. Sedermera anslöt sig U. till tremakts-pakten. Då Tyskland begärde genomtåg för anfall på Jugoslavien och Grekland begick utrikesminister Teleki självmord. Hans efterträdare, Bardossy, föll undan för Tyskland och ungerska trupper besatte sedermera ett område av n. Jugoslavien mellan Donau och Theiss. Juni 1941 anslöt sig U. till Tyskland i kriget mot Ryssland, vilket medförde krigstillstånd med Storbritannien och USA. Under trycket av motgångarna under kriget i Ryssland blev de tyska fordringarna på Ungern allt större och mars 1944 besatte tyskarna hela Ungern. Därefter bildades ny regering och stora judeförföljelser igångsattes. På hösten s.å. inträngde ryska trupper i U. och en ryskorienterad regering bildades i Debreczen. Denna förklarade Tyskland krig. Jan. 1945 slöt U. vapenstillestånd med de allierade, varvid de förutvarande gränserna återställdes. — I den nov. s.å. valda* nationalförsamlingen fick småbrukarpartiet majoritet. Delvis under trycket av de i landet förlagda ryska ockupationstrupperna bildade småbrukarpartiet senare en koalitionsregering med vänsterpartierna, dvs socialdemokraterna, kommunisterna och nationella bondepartiet. Kommunisterna erhöll bl.a. inrikesministerposten. Våren 1947 häktades ett flertal av de ledande inom småbrukarpartiet och konseljpresidenten F. Nagy flydde till utlandet. Sedermera upplöstes oavhängighetspartiet och demokratiska folkpartiet. Våren 1948 bildade kommunister och socialdemokrater ett enhetsparti med Szakasits som ledare. President Tildy*, som tillhörde småbrukarpartiet, lämnade juli 1948 sin post; han efterträddes av Szakasits. Vid valen i juni 1949 fick det kommunistiska enhetspartiet ca 95 % av rösterna. Aug. s.å. antogs en ny författning (se ovan). Därefter började jordbruket kollektiviseras och industri- och handelsföretag nationaliserades, dvs kom i rysk-ungersk ägo. U:s utrikespolitiska anslutning till östblocket skedde genom fördrag med såväl Sovjetunionen som övriga östeuropeiska stater. Vid Warszawapaktens bildande maj 1955 blev U. medlem av denna. — Efter en del förberedande oroligheter och stora demonstrationer utbröt uppror i U. 24 okt. 1956. Man krävde bl.a. att de ryska trupperna skulle*lämna U., att regeringen skulle ombildas, fria val hållas, pressfrihet återinföras och den ekonomiska politiken omläggas. Folkresningen syntes till en början ha vissa framgångar. Regeringsledningen övertogs av kommunistledaren Imre Nagy, tidigare avsatt på grund av ”högertendenser” och därefter ledare för en del oppositionsgrupper. I den ministär som Nagy bildade 27 okt. 1956 upptog han representanter för småbrukarna, som före det kommunistiska maktövertagandet 1948 varit landets största parti, samt för socialdemokraterna. Från rysk sida medgav man att vissa missförhållanden såsom låg levnadsstandard och överdriven byråkrati kunde förklara den ungerska resningen, även om denna igångsatts av ”kontrarevolutionära” krafter. Man förklarade emellertid att de ryska trupperna skulle lämna Buda