1259 ke, nö. Norge. 2 718 inv. 1954. Residensstad för Finnmark fylke. Guanofabrik, tranberedning. Vaduz [fadots'], huvudstad i furstendömet Liechtenstein*. 3 000 inv. 1950. Vad'vetjåkko, detsamma som Vaddet jåkko*. Wærner, Ninian, 1856—1905, journalist, humoristisk författare, mest känd under pseudonymen C. A. Tollén (Brev te Nyman Wærnor). Vae vic'tis, lat. ve de besegrade. Wafd-partiet, ett nationalistiskt parti i Egypten, .som tidigare leddes av Saad Zaghlul och efter 1928 ;av Nahas Pascha. W. beredde engelsmännen svårigheter och hade även konflikter med konung Fuad I och hans efterträdare. — W. var 1948 det största partiet i senaten och fick vid valet 1950 absolut majoritet i deputeradekammaren. Missförhållanden inom partiet gjorde att Nahas Paschas regering måste demissionera 1952. W. spelade därefter ej någon politisk roll och upplösts definitivt av general Na-guib* 1953. Waffen-SS, avdelning av SS, som uppstod ur koncentrationslägrens vaktmanskap och som var nära anknuten till Gestapo* och sorterade under dess chef. En del av W. tjänstgjorde vid fronterna, andra delar i ockuperade länder. Va'fio, ort på Peloponnesos, Grekland, s. om Sparta, känd genom den mykenska kupolgrav som utgrävdes där 1889. Därvid påträffades bl.a. två guldbägare med framställningar i relief av tjurfångst, vilka hör till den fornkretiska konstens förnämsta kända alster. Va'g, fr. vague [vag'] obestämd, svävande. Vagabond', fr. [-båg'], lösdrivare, landstrykare, sysslolös äventyrare. Va'gel, inflammation i en talgkörtel el. hårsäck i ögonlocksranden. V. förlöper ibland till varbildning och motsvarar närmast en finne på andra hudområden. Sjukdomen är vanligen ofarlig och går över på några dagar. Vaggeryd, köping i Jönköpings län, 4 399 inv. 1956. Vagi'na, lat., slida, skida, balja. Wagner. — 1. W. Richard W., 1813—83, tysk tonsättare och skriftställare. W. har nästan uteslutande skrivit operor. Hans första verk, t.ex. R i e n'-z i, var hållna i tidens stil och vann framgång. I senare operor skapade W. en egen stilart, vilken väckte våldsam opposition. 1849 deltog han i politiska oroligheter i Dresden, vilket medförde, att han måste fly utomlands. Han vistades de följande åren mest i Paris. Efter en tolvårig landsflykt kunde han återvända till Tyskland. Här grundade han i Bayreuth en egen musikalisk teater, avsedd för uppförande av hans operor. Denna gick emellertid till en början illa men blev sedermera särskilt efter hans död och under ledning av hans fru, Co-sima W., 1837—1930, en dotter till Liszt, en samlingspunkt för W:s beundrare i hela Europa. Medan man i samtidens operor lade huvudvikten vid musiken och ansåg text och dramatisk handling som något underordnat, försökte W. göra sina operor till konstverk, som fängslade även genom poesifyllt språk och äkta dramatisk spänning. Han skrev därför även texten till sina operor själv. I allmänhet valde han som motiv gamla germanska legender. Operorna Rhenguldet, Valkyrian, S i e g-f r i e d och Ragnarök, vilka tillsammans brukar kallas Nibelungens ring, grundar sig exempelvis på Nibelungenlied. Även T a n n h ä u-ser, Lohengrin, Mästersångarna, Tristan och Isolde samt Parsifal grundar sig på folkliga sagor och myter. Också i musikaliskt avseende var W. en nydanare. Han använde sig i stor utsträckning av s.k. ledmotiv, vilka karakteriserar de dramatiska personligheterna och klingar med i orkesterns tonspråk, när huvudpersonerna Wah gör sig gällande på scenen. Han avskaffade den av samtiden omtyckta koloraturarian och strävade efter ett mera naturligt tonspråk. Hans orkestrering är massiv och ibland något tung men verkar medryckande och imponerande. Han var en mästare i att utnyttja orkesterns olika instrument och i att framtrolla originella klanger. För att försvara sina musikaliska och dramatiska idéer utgav W. flera skrifter, i vilka han visade sig vara en skarp och skicklig polemiker. Han har blivit allt mera uppskattad efter sin död och har i hög grad tryckt sin stämpel på den efterföljande musiken, särskilt i Tyskland. — 2. Siegfried W., 1869—1930, tysk tonsättare, son till W. 1. Han var framför allt verksam som dirigent och regissör i Bayreuth. — 3. Cosima W., 1837—1930, dotter till Liszt och gift först med dirigenten von Bülow och sedermera med W. 1. Efter dennes död ledde hon festspelen i Bayreuth och visade därvid stor organisationsförmåga. — 4. Adolf W., 1835—1917, tysk nationalekonom. W., som till en början företrädde utpräglat individualistiska åsikter, hävdade senare en åskådning med starkt statssocialistiska inslag (se Katedersocialister). W. utgav bl.a. verk av betydande vetenskapligt värde rörande bank- och penningväsendet och rörande beskattningslagstiftningen. Wagner von Ja'uregg, J., 1857—1940, österrikisk läkare, professor i psykiatri i Wien, erhöll 1927 nobelpriset i fysiologi och medicin för sin upptäckt av malariaympningens betydelse vid behandling av pa-ralysie* générale. Wagnson, Ruben, f. 1891. Undervisningsråd och ledamot av skolöverstyrelsen 1935—47. Landshövding i Kalmar län 1947. Chef för IOGT i Sverige 1939—48; internationell lOGT-chef sedan 1947. Vagong', fr. wagon, järnvägsvagn för passagerare. Wa'gram, by i Österrike, omkr. 2 mil ö. om Wien. Den 5 och 6 juli 1809 besegrade här Napoleon en österrikisk armé. Va'gus, lungmagnerven, se Hjärnnerver. Våh, se Waag. WahabPter, en muhammedansk sekt, som arbetar för en speciell muhammedansk renlärighet och som tidvis spelat en politisk roll i Arabien. Ibn* Saud tillhörde W. Wahl, Anders de, se De Wahl. Vahlberg, Gustav, f. 1906, generaldirektör och chef för arbetsmarknadsstyrelsen sedan 1948. Ordförande i LO 1946—48. V. var ursprungligen järnbruksarbetare och fackföreningsmän. Wahlberg. — 1. Alfred W., 1834—1906, landskapsmålare. W. studerade först i Tyskland men bosatte sig 1866 i Paris, där han delvis tog intryck av den franska impressionismen. Han målade företrädesvis romantiskt lyriska stämningsbilder, såsom Utsikt i Södermanland, Landskap i månsken, Pop p 1 ar m.fl. — 2. Axel W., 1868 —1938, bergsingenjör, från 1914 överingenjör vid Jernkontoret, 1930—35 dess verkställande direktör. Var medlem av ett flertal industriella kommissioner under l:a världskriget. Initiativtagare till S.P.P. (Svenska Personalpensionskassan). Wahlbom. —• 1. Karl W., 1810—58, målare. W. hade grundligt studerat människans och hästens anatomi och utförde med förkärlek dramatiska och rörliga scener. W. studerade i Paris och Rom och blev professor vid Konstakademin i Stockholm. W:s mest kända målning är Gustav Adolfs död. — 2. Johan Gustaf W., 1824—76, tecknare och trä-snidare, grundare av skämttidningen Söndagsnisse (1862). Wahlenberg, Anna, 1858—1933, författarinna, som skrev ett stort antal romaner, noveller och skådespel med motiv huvudsakligen från vardagslivet och karakteriserade av varm känsla och stillsam humor (Små själar, I vardagslag).