1279 Ventimiglia [-mil'ja], italiensk stad vid järnvägen Rom-Marseille på gränsen mellan Italien och Frankrike. 17 000 inv. Starkt befäst. Wentworth [oän'toörth], Th., earl av Strafford, 1593—1641, engelsk statsman. Som ledamot av parlamentet var W. motståndare till konungamaktens godtyckliga övergrepp och medverkade till antagandet av ”Petition of right” 1628. Då han emellertid ogillade parlamentets strävan att tillvälla sig hela regeringsmakten, trädde han sedermera i konung Karl I:s tjänst. 1632 utnämndes han till ståthållare på Irland och visade här stor administrativ förmåga. Hans patriotiska redbarhet och reformiver förskaffade honom emellertid många fiender. Slutligen blev han förklarad i akt genom en av konungen undertecknad bill, varefter han avrättades. Ve'nus. — 1. Den andra planeten från solen räknat (jorden är den tredje). V:s avstånd från solen är 0,7 av jordens, varför dess största elongation* från solen är 45°. Dess diameter är i det närmaste lika stor som jordens. Omloppstiden kring solen är 225 dygn. Venus visar likartade faser som månen, vilket först iakttogs av Galilei. På grund av den stora skillnaden i avstånd till jorden under de olika faserna syns V. starkast lysande, när endast ungefär Va av dess yta lyser. V. är då näst sol och måne den starkast lysande himlakroppen. Den går då ned ungefär två timmar efter solen (kallas då aftonstjärna) el. upp omkr. två timmar före solen (morgonstjärna). V. har en mycket stark förmåga att reflektera solljuset, vilket beror på att ljuset återkastas från ett tätt molnhölje. Huruvida V. roterar el. hela tiden vänder samma sida mot solen, är ej med säkerhet känt. Endast mycket sällan kommer solen, V. och jorden i sådan ställning till varandra, att V. syns passera solskivan (V.-passage). Detta kommer att nästa gång inträffa den 8 juni år 2004. V. och Mer-kurius kallas de inre planeterna. — 2. Fornitaliensk gudinna i den romerska gudasagan. V. dyrkades framför allt som naturlivets och kärlekens gudinna och identifierades så småningom med den grekiska Afrodite*. Wen'zel, tjeck. Våclav, omkr. 908—929, hertig av Böhmen, mördades av sin hedniske broder Boleslav. W. kallas den helige och räknas som Böhmens skyddshelgon. Venö's, stående i samband med blodådror. Venös blödning är blödning från en blodåder. Med venöst blod menas blod, som upptagit förbränningsprodukter från kroppen och ej ännu syrsatts i lungorna. Det är till färgen mörkare än arteriellt blod. Jfr Arteriell och Blodkärl. Vepser el. tjuder, finskt-ugriskt folk, hemmahörande sv. om Onegasjön i Ryssland. V. talar det finsk-ugriska språket vepsiska. Omkr. 30 000. Ve'racruz [-kro'th], stad i ö. Mexiko, vid Mexikanska bukten. 123 368 inv. 1950. Mexikos främsta hamnstad. Befäst. Tillverkning av cigarrer. Veratrfn, en växtbas, som är synnerligen giftig. V. används i en del liniment och salvor mot reumatism o.d. Verb kallas en klass ord, som innebär ett skeende. V. karakteriseras vidare av sitt böjningssätt. Med hänsyn till den tid skeendet avser, böjs V. till t e m-p u s. Presensformen innebär, att något sker, t.ex. jag jagar. Imperfektum säger, att något skedde i förfluten tid, t.ex. jag jagade. Perfektum säger, att något har skett någon gång före det nuvarande ögonblicket, t.ex. jag har jagat. Formen jagat benämns supi'num. Pluskvamperfektum innebär, att något hade skett före ett visst ögonblick i förfluten tid, t.ex. jag hade jagat. Futurum säger, att något skall ske i framtiden, t.ex. jag skall jaga. Formen jaga kallas in'finitiv och förbinds ofta med ordet att (att jaga), som kallas infiniti'vmärke. Formerna jagande el. jagad, vilka begagnas som adjektiv, kallas particip. Ver Infinitiv, particip och supinum kallas nomindfor-mer. De är ej bestämda till tiden (infinita)i motsats till övriga, f i n i t a former av V. V. kan ha a k-t i v och passiv form. Den aktiva formen innebär, att det ting, verbet hänför sig till, subjektet, är verksamt, t.ex. jag väcker gossen. I motsatt fall, t.ex. jag väcks av gossen, sägs V. ha passiv form. Man skiljer på olika m o d u s nämligen indikativ, som utsäger något såsom verkligt, konjunktiv, som utsäger något såsom tänkt, och imperativ, som innebär en befallning el. anhållan. Man särskiljer vidare transitiva och intransitiva* V. Reflexiva V. kallas V., som har ett reflexivt pronomen till objekt, t.ex. misstaga sig. Slutligen finns självständiga V. och hjälpverb, vilka senare begagnas som hjälpord till andra V. Hit hör hava, vara, bliva, skola m.fl. Verba'I, som består av ord; bokstavlig, ordagrann; muntlig; som innebär förklaring av ord; som hör till el. härstammar från ett verb. Verba'linspiration, beteckning för åsikten att bibeln till alla delar bokstavligen inspirerats av Gud. Verba'liter el. verba'tim, lat., ordagrant. Verbalnot, ett skriftligt men ej undertecknat meddelande, som överlämnas av en diplomatisk representant till en regering el. dess representant och ej anses fullt så högtidligt som en skriven not. Verba'tim, lat., ordagrant. Verchojansk', stad i Jakutrepubliken, nö. Sibirien, SSSR. Ca 550 inv. I V. har man mätt jordens lägsta temperatur —70° C. VercingeTorix, en galler, tillhörande arvernernas stam, vilken ledde den stora resningen mot Julius Caesar år 52 f.Kr. V. hyllades som arvernernas konung men måste ge sig till Caesar, som belägrade honom i staden Alesia. Senare avrättades han. Vercors [värkå'r], pseudonym för Jean Bruller, f. 1902, fransk författare. Grundade under den tyska ockupationen under 2:a världskriget förlaget Les Editions de Minuit. Bland arbeten: Havets tystnad, Vandringen mot stjärnan. Wer da, ty., ”vem där”, ett tillrop, som förr användes av vaktposter. Ver'dandi. — 1. Se Nornor. — 2. Radikal studentförening i Uppsala, stiftad 1882. Bland dess första medlemmar var Karl Staaff. Sedan 1888 har V. utgivit en mängd populärvetenskapliga småskrifter, vilka fått stor spridning. — 3. Se Nykterhetsorgani-sationen Verdandi. Verden [fer'den], stad i delstaten Niedersachsen, Västtyskland, belägen vid floden Aller. Omkr. 11000 inv. V. var förr centrum i ett av Karl den store upprättat biskopsstift. Detta avträddes som rikslän till Sveriges krona vid Westfaliska freden 1648. V. förvandlades härvid (jämte Bremen) till hertigdöme. 1719 avträdde Sverige V., som kom att lyda under kurfursten av Hannover. 1866 införlivades V. med Preussen. Jfr Bremen-Verden. VeFdi, G., 1813—1901, italiensk operakompositör. V. var den ledande personligheten inom Italiens musikliv under senare hälften av 1800-t. och hör som dramatisk tonsättare till de allra främsta. I hans tonsättningar märks påverkan från Wagner. Det oaktat lyckades V. skapa en starkt personlig och nationell stil. Hans mest berömda operor är Rigoletto, Den vilseförda, Aida, Otello, Falstaff m.fl. Verdikt', fr. och eng. verdict, en jurys beslut. Verdun [verdörj], stad vid floden Meuse i ö. Frankrike. 19 000 inv. V. är starkt befäst. Under l:a världskriget fortgick ideliga strider vid V., som var en viktig bas för den franska armén. Särskilt 1916 gjorde tyskarna våldsamma angrepp och lyckades för en kort tid sätta sig i besittning av en del av befästningarna. 1918 gjorde tyskarna ett nytt angrepp mot V., som kraftigt bombarderades. — Under 2:a världskriget intogs V. 15 juni 1940 av tyskarna.