Vit verksamt vid perniciös anemi. PP-vitamin (nikoti'n-syreami'd) botar bristsjukdomen pellagra. C-v i t a-m i n (askorbi'nsyra) är ävenledes vattenlösligt. Det förekommer också i frukter, bär, grönsaker m.m. Frånvaro av C-vitamin medför en sjukdom, som kallas skörbjugg. Denna sjukdom kännetecknas av avmagring, mattighet och utbredda blödningar. Sjukdomen var förr vanlig hos sjömän på långresor. D-v i t a m i n (calcifero'1) förekommer rikligt bl.a. i fiskleverolja, men finns också i hönsägg och smör. Det har betydelse för kalkomsättningen. Frånvaro av detta ämne spelar en väsentlig roll för uppkomsten av engelska sjukan, vilken numera botas genom tillförsel av D.-V. I större doser har man emellertid erhållit giftverkningar med D.-vitamin-preparat. Ämnet har vidare betydelse för tandbildningen. E-vitaminet är ej närmare känt. Det förekommer bl.a. i sädeskorn och salladsblad. Brist på detta ämne anses medföra sterilitet hos båda könen. Tillförsel av E.-V. kan i vissa fall förhindra missfall hos hästar. K-v i t a m i n (fyllokino'n) bildas bl.a. av förruttnelsebakterier. Brist på K.-V. medför, att blodet stelnar sämre än normalt, vilket innebär, att blödningar blir farliga. Hos patienter med gulsot föreligger ibland brist på K.-V., vilken kan hävas genom insprutning. Bland andra mindre kända V. märkes H.-V., som anses spela en roll för hudens beskaffenhet. Det finns i lever och njurar. V. förstörs i större el. mindre utsträckning genom upphettning, särskilt vid lufttillträde, samt angrips av lutämnen, varför man ej bör använda soda i matlagningen. Under sommar och höst innehåller vår vanliga föda som regel tillräcklig mängd V. Vinter och vår är vitamintillgången mera knapp, varför det är av särskild betydelse, att man denna tid förtär frukt och på lämpligt sätt konserverade grönsaker. Även vid barns uppfödning är det av vikt, att man tillser, att de får tillräcklig mängd av V. i födan. Vissa V. är tillräckligt väl kända för att kunna fabriksmässigt framställas, varför sådana preparat kan användas för att komplettera eventuella brister i födan. Normal husmanskost torde i regel innehålla de ämnen, som behövs. Å andra sidan har man dock anledning anse att i vissa länder stora delar av befolkningen har en alltför låg V.-standard. För vårt land har man speciellt diskuterat vissa folkgrupper i Norrland ur denna synpunkt. Vita Nilen, se Nilen. Vita rasen, se Människoraser. Vita slavhandeln, beteckning för affärsverksamhet, vid vilken kvinnor under falska förespeglingar lockas till främmande land och försäljs till bordeller. På initiativ av NF antogs 1921 och 1933 konventioner angående V. Vitbeta, se Beta. Vitbok, avenbok*. Vi'te. En person kan förbinda sig att till en annan betala ett visst V., därest han skulle underlåta att fullgöra en honom åliggande förpliktelse. Skulle fullgörandet av ett dylikt V. befinnas vara uppenbart obilligt, kan det efter omständigheterna nedsättas av domstol. Domstolar och en del andra officiella myndigheter kan ålägga parter och andra att fullgöra något vid äventyr, om så ej sker, att ett av vederbörande myndighet angivet V. kommer att utdömas. VPtebsk. — 1. Provins i Vitryssland. 45 000 km2. 2 milj, inv., till största delen vitryssar, i övrigt letter, judar och polacker. Jordbruket är huvudnäring. Huvudprodukter är lin och trävaror. V. delen av V., 14 100 km2, anslöt sig år 1918 till Lettland. — 2. Stad i Vitryssland vid floden Düna, 167 000 inv. Garverier. Livlig handelsstad. 1298 Vitgarvning, se Garvning. Viti-Levu, se Fidjiöarna. Vitklöver, se Klöver. Vitkullerasen, se Fjällboskap. Vitkål, huvudkål, se Kål. Vitling, se Torsksläktet. Vitmossa, rödmossa (Sphagnum), ett mossläkte med flera arter, vilka är vanliga i vårt land. Intorkade är de vitaktiga. De saknar rötter. Nedre delen bortdör och multnar, medan övre delen fortsätter att växa. V. har stor förmåga att suga till sig vatten. Arterna förekommer på sumpiga marker, där de så småningom bildar ett sammanhängande täcke. Jfr Torvmosse. Vitmåra, se Galium. Vitplister, se Lamium. Vitrio'1, gemensam benämning för vissa metallsulfat. — 1. Grön vitriol el. järnvitriol är ferrosul-fat. Se Järnvitriol. — 2. Blå vitriol el. kopparvitriol är kopparsulfat. Se Koppar. — 3. Vit vitriol el. zinkvitriol är zinksulfat. Vitriololja, äldre namn på svavelsyra. Vitryska socialistiska sovjetrepubliken, förkortat BSSR, se Vitryssland. Vitryssland el. Vitryska socialistiska sovjetrepubliken, förkortat BSSR, är belägen vid gränsen mot Polen. Huvudstad Minsk (239 000 inv.). 207 600 km2, varav 96 700 erhölls från Polen 1945. 9,3 milj, inv. 1954. Genomflyts av Pripet och Berezina. Åkerbruk, boskapsskötsel. Vitsenap (Sina'pis alba), en ört med lyrformade blad och gula blommor. Den odlas för frönas skull. Dessa är vitgula och bereds på samma sätt som frön från Sinapis nigra. Jfr Senap. Vitsippa, se Anemone. Vitsord, bevisvärde; omdöme, betyg. Vitfangi, kyrkplats och kapellförsamling vid Torne älv, n. Lappland. Witte, S. J., 1849—1915, rysk politiker, finansminister 1892—1903. Som sådan införde han guldmyntfot, anlade järnvägar, exempelvis transsibiriska järnvägen, och främjade industrin. 1905—06 var W. konseljpresident. Witfekind, se Widukind. Witfelsbach, tysk furstesläkt. W. var delad på två huvudlinjer, den pfalziska och den bajerska. Den senare utslocknade 1777, då Bayerns krona tillföll den pfalziska grenen. Denna regerade i Bayern till 1918 års revolution. De svenska regenterna Karl X Gustav, Karl XI, Karl XII och Ulrika Eleonora tillhörde ätten Zweibrücken, den pfalziska bilinjen till ätten W. Witten el. Wittenpfennig, namn på 4-pfennigs silvermynt, slagna på 1300-t. i Tyskland. Witfenberg, stad i delstaten Sachsen-Anhalt, Östtyskland, belägen vid Elbe. 37 000 inv. 1939. Bekant genom sina minnen från Luthers* och reformationens tid. I slottskyrkan finns Luthers och Melanchtons gravar. W. har maskinindustri och järnverk. Vitterhetsakademien stiftades i Stockholm 1753 av drottning Lovisa Ulrika. Akademins huvudsyfte var främjandet av historie- och antikvitetsforsk-ningen samt ”det svenska språkets uppodling”. V:s verksamhet upphörde 1782, men V. återupplivades i den av Gustav III stiftade Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien*. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i Stockholm stiftades av Gustav III 1786 och blev till formen ett återupplivande av den av drottning Lovisa Ulrika stiftade Vitterhetsakademien. V:s syfte är att verka för studiet av historien, antikviteterna, arkeologin samt myntkunskapen. Efter en omorganisation 1933 omfattar V samtliga humanistiska vetenskaper. Under akademins inseende står flera samlingar (Statens historiska museum, Myntkabi