Väd Vädersolstavlan i Storkyrkan. Stockholm. Beställd av Olaus Petri 1535 för att föreviga ett märkligt halo-fenomen över Stockholm. stånd från solen genom solstrålarnas brytning och återkastning i högt gående moln, som består av små isnålar; stundom utbildas en hel ljusring på detta avstånd från solen, och det förekommer även, ehuru sällsynt, att andra ringar bildas, särskilt en större, som går genom solen och har sin medelpunkt i zenit. Motsvarande fenomen visar sig också för månen (mångårdar, månringar). Väderstreck. De viktigaste V. är söder, den riktning, i vilken solen syns, då den har sin största höjd på dygnet, norr, som är motsatt riktning, öster, som är riktningen åt vänster, om man vänder ansiktet mot s. (även den riktning, i vilken solen syns gå upp vid dagjämningen), och väster, som är motsatt riktning. Internationellt betecknas dessa V. i nu nämnd ordning med bokstäverna S. N. E. W. Mellan dessa huvudväderstreck särskiljer man ett antal andra V. Sjömän räknar på detta sätt med 32 olika V. På land nöjer man sig oftast med 16 V.. Vädur, gumse, bagge. — Jfr Hydraulisk V. Väduren, stjärnbild, tillhörande Djurkretsen. Jfr Stjärnhimmeln. Väg. Allmänna vägar är dels riksvägar, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga trafiken, dels länsvägar och dels ödebygdsvägar, som till avsevärd längd går genom glest befolkade trakter, skogar och fjäll. Länsvägar är alla allmänna vägar som ej hör till de båda andra kategorierna. Väghållningen bekostas på landet av staten och inom stads område av staden. Den handhas av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna i länen och städerna enligt lag av 1943 om allmänna V. — Betr, enskilda V. finns bestämmelser i lag av 1939 och i kungörelse ang. statsbidrag till sådana av 1943. Vägf öreningen, Svenska, bildades 1914 och har till uppgift att arbeta för förbättring av de svenska vägarna, bl.a. genom att anordna utbildningskurser. Medlemmar i V. är såväl enskilda personer som organisationer och företag samt städer och kommuner. Vägförvaltningen, se Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. 1308 Vägglus (Acan'thia lectula'ria) hör till skinnbaggarnas ordning. V. är brunröd med rundad, platt kropp. Munnen består av ett sugrör, med vilket den kan suga blod. V. är ett nattdjur. Den fortplantar sig oerhört hastigt och uppges i åratal kunna undvara föda. Den har obehaglig lukt och är mycket svår att utrota. Säkert effektiv är cyanväterökning. Denna är emellertid förenad med risker varför speciella försiktighetsmått måste vidtas. Särskilda bestämmelser har utfärdats och rökning får endast utföras av person som erhållit särskilt tillstånd. Väghyvel, en traktor, försedd med stora hyvel-blad för borttagande av ojämnheter i vägbanor. Väginstitut, Statens, har till uppgift att göra utredningar åt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, städer etc. samt att bedriva forskning rörande väg-tekniska frågor. V. sorterar under kommunikationsdepartementet och har fyra avdelningar: väg-, geologiska, maskintekniska och kontorsavdelningen. Vägmärken. I vägtrafikförordningen* av 28/9 1951 har lämnats föreskrifter om V. och i en KK ang. V. m.m. av 7/12 1951 har dessas utseende och betydelse närmare angivits. Till V. räknas dels visartavlor av olika slag, dels ock vissa ljussignaler. Exempel på visartavlor är vägvisare, varningsmärken, ortsnamnstavlor, märken till upplysning om förbud med avseende å trafiken, om sätt och riktning för trafikens rörelse, om vägs nyttjande för särskilt ändamål, för att markera vägs avstängning helt el. delvis. I fråga om ljussignaler är föreskrivet att rött sken skall betyda ”stopp” och grönt sken ”klart”. Signalen om växling från rött till grönt el. tvärtom är gult sken. Wägner, Elin W.-Landquist, 1882—1949, författarinna. — Ledamot av Svenska akademien 1944. W. har skildrat den moderna svenska kvinnan i ett flertal livliga och om god iakttagelse vittnande berättelser med stark feministisk tendens (Norrtulls-ligan, Pennskaftet, Helga Wisbeck). Av hennes övriga arbeten märks bygderomanen Ä s a-H ann a, Hemlighetsfull och Väckarklocka. Väg- och vattenbyggnadskåren. En av ingenjörer bestående militärt organiserad kår, som enligt 1936 års försvarsordning ingår i arméns reservpersonal. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, centralt ämbetsverk, som sorterar under kommunikationsdepartementet och har till uppgift att handlägga ärenden, som rör vägar, broar, vatten och avlopp, bilbesiktningar o.d. Under styrelsen sorterar vägförvaltningarna, en i varje län, som handhar den lokala verksamheten. Vägsteklar (Pompil'idae), familj hörande till gadd-steklar. Honorna förlamar sitt rov (spindlar) genom ett stick med gadden och använder bytet till föda åt larverna. Honan lever själv av rov, medan hannen lever av växtämnen. Vägtrafikförordningen av 28/9 1951 innehåller föreskrifter om hur vägfarande skall uppträda för att i möjligaste mån undvika olyckor. Det är grundprincipen i förordningen. Med denna som utgångspunkt ges sedan ingående föreskrifter om hur olika slag av vägfarande skall uppträda för att man skall nå detta syfte. Så ges särskilda bestämmelser för bilar, cyklar, för fordon förspända med dragare, för motorcyklar etc. Bestämmelser finns inte endast för huru förare av fordon skall uppträda utan även vilka fordringar man ställer på olika fordon ur trafiksäkerhetssynpunkt. Även fotgängares uppträdande regleras i V. Väfnämöinen, en vis, trollkunnig gubbe, som är en av de förnämsta gestalterna i det finska folkeposet Kalevala*. Väjern, municipalsamhälle i Södra Sotenäs kommun, Göteborgs och Bohus län, på västkusten ny, om Lysekil. 250 inv. 1956.