Väx Växtcell, se Cell. Växter. Angående skillnaden mellan djur och växter, se Djur. Bland de första systemen över växtriket, som använts, må nämnas Linnés sexualsystem. Numera skiljer man på bålväxter (till vilka bl.a. hör alger och svampar), mossor, kärlkryptogamer och fanerogamer, vilka senare delas i gymnospermer och angiospermer (se d.o.). Jfr även Botanik. Växternas spridning. Frön från växter kan spridas genom att vid mognaden utkastas ur frukten. Detta sker genom en tilltagande vävnadsspänning i frukt- el. fröskalet, vilken slutligen utlöser ett sönderspringande, varvid fröna utkastas (Gera-nium). Fröna sprids även genom vinden. Sådana frön har vinglika utskott el. fjäderliknande fjun (lönn, maskros). Vidare sprids frön med vatten (näckros, kokospalm) samt slutligen med djur. Bär förtärs av djur, varvid fröna osmälta passerar tarmkanalen. En del frön och frukter sprids med hjälp av hakar, med vilka de fastnar vid förbipasserande djur. Växternas sömn kallas det fenomenet, att blad och blommor om natten intar annan ställning än om dagen. En del blommor öppnar sig om dagen och sluter sig om natten. Detta kan bero på känslighet för temperaturväxlingar (t.ex. Crocus) el. på känslighet för ljusändringar (t.ex. Näckrosor). Särskilt en hel del Leguminosae-arter rör småbladen vid övergång från dag till natt (t.ex. Klöver). Växtföljd, den ordning, i vilken olika växter odlas på åker. Odlar man samma växt år efter år, blir skörden så småningom dålig. Jfr Jordtrötthet. Förr omväxlade man endast med olika slags säd (två-, tre- el. fyrskiftesbruk). Numera har man övergått till att inskjuta foderodling, odling av baljväxter, rotfrukter m.m. mellan sädesslagen, s.k. växelbruk. Växtgeografi, se Botanik. Växtlöss, sammanfattande beteckning på bladlöss* och sköldlöss*. Växtmargarin, se Margarin. Växtvärk, en svag värk på framsidan av smalbenen och i knäregionen, som ibland förekommer under barnaåren. Orsaken till V. är omstridd. I vissa fall kan V. sammanhänga med plattfot. Växtämne el. grodd, se Frö. Wöhler, Friedrich, 1800—82, tysk kemist, en av den moderna organiska kemins grundläggare och den förste som lyckades framställa ett organiskt ämne (urinämne) utanför en levande organism. Smeden Völund vid sin ässja. Portalrelief, Hyllestads kyrka, Norge. 1330 WöKdike, Mogens, f. 1897, dansk dirigent och organist. Särskild känd som körledare av äldre musik. Völkischer Beobachter [fölk'isjer beå'basjter], det tyska nationalsocialistiska partiets ledande tidning, vilken utgavs med en upplaga i Berlin och en i München. Huvudredaktör var Alfred Rosenberg* 1922—45, då tidningen upphörde. VöFsimgssagan, se Volsungasagan. Völund, enligt germanska sagor en skicklig smed, som hölls fången av konung Nidud, av vilken han tvingades att smida smycken. V. hämnades grymt på konungen. Vö'Iuspa, se Voluspa. Vöringsfoss, storslaget vattenfall i Hardanger, v. Norge. Fallhöjd 163 m. Vört, se Maltdryckstillverkning. X, den tjugutredje bokstaven i vårt alfabet. — X betecknar som fornromerskt taltecken 10. — Kem. tecken för en atom xenon. — Inom matematiken används x som beteckning för en obekant storhet. Xantipp'a el. (grek.) Xanthipp'e, Sokrates’ hustru, bekant för sitt grälsjuka och obehärskade lynne. Xantofyll', ett gult färgämne (karotinoi'd), som finns i alla gröna växtter (gr. xanthos', gul; phylFon, blad). Xavier [sjaviä'r], F., 1506—52, spansk missionär, som tillhörde jesuitorden. X. verkade med stor framgång för att utbreda katolicismen i Indien. Han räknas som en av katolska kyrkans främsta missionärer. 1622 blev han förklarad för helgon. X-axel el. abskissa, den vågräta axeln i ett rätvinkligt koordinatsystem. Xena/thra (Edentala xenarthra), en däggdjurs-grupp, som utmärks av rotlösa, likartade tänder el. frånvaro av tänder. Fotterna har kraftiga klor. Till X. hör sengångar e, myrslokar och bältdjur. Xe'nier, frön och frukter, som uppstått genom befruktning med artfrämmande pollen och därigenom fått en frövita av ändrad beskaffenhet. XenoTanes, omkr. 570—480 f.Kr., grekisk filosof, tillhörde eleaterna. Xe'nofon, omkr. 430—355 f.Kr., forngrekisk historieskrivare, skriftställare och fältherre. X., som var född i Aten, var en hängiven lärjunge till Sokrates. 401 f.Kr. slöt sig X. till den grekiska legohär, som deltog i Kyros’ fälttåg mot dennes broder, perserkungen Artaxerxes. Sedan Kyros stupat, valdes X. till ledare för grekerna under deras återtåg, ett uppdrag, som han trots oerhörda svårigheter fullgjorde på ett mästerligt sätt. ”De tiotusendes återtåg” har X. skildrat i sin berömda bok A n a' b a-si s. Xeno'n, gasformigt grundämne, tillhörande ädelgaserna. I ytterst små mängder förekommer X. i luften. Kem. tecken X. Atomnummer 54. Atomvikt 131,1. Xeres [sjä'räs] el. Jerez*, eng. sherry, ett slags brunrött, torrt spanskt vin. Se Sherry. Xeroform', en organisk förening, som bl.a. innehåller brom och vismut. X. används vid sårbehandling. Dess kemiska namn är vis'muttribromfenola't. Xeroftalmi', en ögonsjukdom, som beror på brist på A-vitamin. Vid X. minskar tåravsöndringen och vävnaderna får en torr beskaffenhet varjämte förefinns benägenhet för inflammation, som kan bli mycket elakartad. X. har särskilt förekommit i Japan.