Åbo 1339 begick självmord under landsflykt i Brasilien. — 2. Arnold Z., f. 1887, tysk författare av judisk börd, särskilt känd för sin roman Striden om sergeant Grischa, vilken ger uttryck åt ett lidelsefullt krigshat. Zwickau [tsvi-], industristad i delstaten Sachsen, Östtyskland. 123 000 inv. 1946. Z. är belägen i ett rikt koldistrikt. Kemiska fabriker, maskin-, textil-, porslin-, pappersindustri. Bryggerier. Jfr Zwickau-profeter. Zwick'auprofeter [tsvi-] kallades lekmän, vilka i början av 1500-t. i staden Zwickau i Sachsen verkade i svärmiskt religiös anda och predikade mot hela den bestående kyrkoorganisationen. Efter att ha utvisats från Zwickau uppträdde de i Wittenberg, där Luther kraftigt motarbetade dem. Z:s ledare var klädesvävaren N. Storch. Zwinger i Dresden. Zwing'er, palats i barockstil i Dresden, endast till en del utfört enligt den ursprungliga planen. Delvis förstört vid en bombräd 1945, nu under återuppbyggnad. Z. inrymde ett naturvetenskapligt museum och ett tavelgalleri. Zwingli (tsving'-], Ulrik, 1484—1531, schweizisk reformator. Z. var ursprungligen katolsk präst. Under inflytande av Erasmus Rotterdamus och Luther anslöt sig Z. till reformationen. I Zürich började han att genomföra sitt reformationsverk och rörelsen spred sig snabbt till andra delar av Schweiz. Delvis av politiska skäl ställde sig Z. i opposition till Luther. Så småningom framväxte en katolsk reaktion mot Z., vilken förde till öppen brytning. I slaget vid Kappel, i vilket Z. deltog som fältpräst, besegrades hans anhängare; själv blev han nedhuggen i slaget. Hans reformationsarbete fortsattes sedermera av Calvin*. Zwyck, se Svyck. Zürich. — 1. Kanton i n. Schweiz. 1 730 km2, 777 000 inv. 1950. — I de bördiga floddalarna bedrivs fruktodling. Industrin är mycket betydande och omfattar bl.a. bomulls- och silkesväverier, fär-gerier och maskinverkstäder. — 2. Huvudstad i Z. 1. 390 000 inv. 1953. Schweiz’ viktigaste industristad med bomulls- och sidenväverier, maskintillverkning etc. Mycket besökt teknisk högskola. Z. har spelat en framträdande roll i Schweiz’ historia. Det var i Z. som Zwingli påbörjade reformationsverket. 1859 slöts i Z. en fred mellan Österrike och Frankrike samt Sardinien i anslutning till tidigare överenskommelser i Villafranca. Österrike avträdde Lombardiet till Frankrike, som överlämnade det till Sardinien. Zürichsjön, insjö i n. Schweiz, vilken från staden Zürich sträcker sig åt sö. 88 km2. o Ä, den tjugusjätte bokstaven i vårt alfabet. — Förkortning för Ängströmsenhet*. Å'benrå, se Aabenraa. Åberg, J. O., 1843—98, författare, bekant för historiska skildringar, särskilt uppskattade av ungdom (Snapphanarne). Åbo, se Åborätt. Åbo (fi. Turku), stad i Egentliga Finland. 107 019 inv. 1954, varav ca 12 000 svensktalande. Finlands andra stad. Residensstad för Åbo och Björneborgs län. Biskopssäte för Finlands ärkebiskop. Svenskt universitet (Åbo* akademi), grundlagt 1918, och finskt universitet (Åbo* finska universitet), grundlagt 1921. Säte för Åbo hovrätt. Livlig industristad. God hamn. Livlig handel. Sedan Finlands första kloster anlagts här år 1249 och Å. domkyrka invigts år 1300, blev staden landets andliga medelpunkt. Å. var Finlands huvudstad till 1812, då man ansåg staden ligga för långt från Petersburg och misstänkte dess invånare för svenska sympatier, varför Helsingfors gjordes till huvudstad. — Under krigen med Ryssland 1939—40 och 1941 bombades Å. upprepade gånger. Åbo akademi. — 1. 1640 grundlädes i Åbo en högskola som efter stadens brand 1827 flyttades till Helsingfors och sedermera där utvecklades till det nuvarande universitetet. — 2. Ett 1918 grundat svenskt universitet, omfattande en humanistisk, en statsvetenskaplig, en matematisk-naturvetenskaplig, en ke-misk-teknisk och en teologisk fakultet. Å. upprättades och underhålls med donationsmedel. 430 studenter 1954. Åbo finska universitet. I avsikt att bilda en motvikt till det svenska universitetet, Åbo akademi, påbörjade man 1917 insamling av medel till ett finskspråkigt universitet. Detta öppnades 1922. Å. omfattar en humanistisk, en naturvetenskaplig och en medicinsk fakultet. År 1954 fanns 665 studenter vid Ä. Åborätt, rätten att på viss tid el. livstid inneha annan tillhörig jord. Den stadgade el. ärftliga Å. har under tidernas lopp utvecklats ur arrenderätten. Företrädesvis är det vissa kronan el. allmänna inrättningar tillhörande hemman, som innehas under stadgad Å. Besittningsrätten till dessa allmänna krono-hemman går i arv enligt en särskild arvsordning, som avviker från den vanliga. Enligt denna speciella arvsordning går hemmanet i första hand till efterlevande make. Understundom får dock maken endast en begränsad Å., varav bl.a. följer att hemmanet vid efterlevande makens död går över till andra makens arvingar. Finns ej efterlevande make, går Å. till bröstarvingar, varvid son har företräde framför dotter och äldre barn framför yngre. Finns ej heller bröstarvingar, går Å. över till övriga släktingar, varvid företrädesrätten avgörs enligt ärvda-balkens regler. Skulle därvid flera vara lika berättigade, avgörs frågan genom lottning. Skulle någon arvsberättigad redan ha äganderätt el. Å. till hemman, är han för sig och sina barn utesluten från arvsrätt. Detta stadgas i överensstämmelse med huvudsyftet, som är att göra så många som möjligt besuttna. Beträffande sådana kronohemman, där det åligger åbon att svara för någon viss prestation, gäller helt andra bestämmelser. Så går t.ex. lotshem-man, upplåtet före 1862, i arv endast till maka och bröstarvingar. Arvsrätten görs vidare beroende av att den arvsberättigade kan ansvara för lotsnmgen. För att dotter skall kunna ärva dylik Å. erfordras alltså, att hon är gift med en lots. I följd av en lag