i34i Vattenåder. Malmlager, stenkolsflöts m.m. betecknas i lekmannaspråk oriktigt som ”ådror”. Åhlén & Holm AB, Sveriges största postorderaffär, grundad 1899 i Insjön och 1915 överflyttad till Stockholm. Aktiekapital 21 milj, kr 1956. Bolaget har genom sitt 1932 grundade dotterbolag Tempo AB ett flertal filialer. Åhlen & Åkerlund, se Åkerlund. Åhrén, Uno, f. 1897, arkitekt, professor vid Tekniska högskolan, en av den svenska funktionalis-mens förgrundsmän. Åhus, köping i Villands härad, Kristianstads län. 4 441 inv. 1956. Åkarp, municipalsamhälle i Staffanstorps och Burlövs kommuner, en mil nö. om Malmö, sv. Skåne. 1 428 inv. 1956. I närheten Alnarps lantbruksinstitut. Åkarpslagen plägar man kalla ett tillägg, som år 1899 gjordes till strafflagens 15 kap. 22 §, varigenom försök att tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse el. hindra någon att återgå till arbetet el. överta erbjudet arbete belädes med lika högt straff som fullbordat brott. Å. innebar en avvikelse från gängse svensk rättsåskådning. Förutom att försök och fullbordat brott enligt Å. straffades lika, vilket eljest ej brukar vara fallet, hade Å. till en viss grad karaktären av klasslag, då den stadgade straff icke för försök till rättsstridigt tvång över huvud utan endast för försök, som görs från den ena av de stridande parternas sida. Samtliga vid lagförslagets granskning i högsta domstolen deltagande ledamöter avstyrkte också förslaget. År 1914 ändrades emellertid Å. så, att försök belädes med högst 2 års fängelse, under det att straffmaximum för det fullbordade brottet förblev 2 års straffarbete. Å. upphävdes 1938. Benämningen Å. hänför sig till den riksdagsman, som väckte motionen om lagen i andra kammaren, Per Pehrsson i Åkarp. Åkerberg, O. H., 1883—1950, socialdemokratisk politiker och journalist, redaktör för Örebro-Kuri-ren från 1913, ledamot av första kammaren från 1925 och från 1933 ordförande för första kammarens socialdemokratiska grupp. Åkerbinda (Polyg'onum convoFvulus) hör till familj Polygona'ceae. Å. är en slingrande ört, som har pillika blad och små, vitgröna blommor. Den är ett vanligt ogräs. Åkerbär (Rub'us arc'ticus), en örtartad rubusart, som har korta stjälkar med två till tre rödaktiga blommor. Frukten har syrlig smak. Å. växer på gräsmark i n. Sverige. Frukterna används till sylt. Åkerfräken, se Fräkenväxter. Åkergroda (Ra'na arva'lis) förekommer allmänt i s. och mell. Sverige och är gråbrun med mörkare fläckar. Å. har spetsigare nos än vanlig groda. Åkerhiehn, Annie, f. Quiding, 1869—1956, författarinna, som utgav förströelseromaner av konservativ karaktär. Åkerkål (Brass'ica campes'tris), en på våra åkrar vanlig ört, som har gula blommor och smala skid-frukter. Den är släkt med våra odlade kålsorter. Jfr Rova. Åkerlund, E. N., 1877—1940, bokförläggare och affärsman, som 1906 grundade Åhlén & Åkerlunds bokförlag i Göteborg, vilket 1914 överflyttades till Stockholm och 1929 såldes till Bonniers. Å. blev 1930 verkställande direktör i Stockholms-Tidningen, från vilken post han avgick 1937. Åkerman. — 1. A. Å., 1860—1936, häradshövding, justitieminister 1920 och 1921—23, medlem av andra kammaren 1909—14 samt av första kammaren från 1919. Å. var justitieminister i Brantings ministär juni—okt. 1920 och 1921—23. — 2. J. Å., 1868—1951, generallöjtnant och politiker. Å. var krigsminister mars—okt. 1917 och 1914—17 ledamot av andra kammaren samt 1920—28 borgar Åla råd i Stockholm. Vid sidan av kommunalpolitiken intresserade sig Å. särskilt för försvarsfrågan och var 1928—38 ordförande i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Åkerrättika (Raph'anus raphanisfrum) är en ört med gula blommor och parflikade blad. Den är ett vanligt ogräs i våra åkrar. Å. hör till samma släkte som rättika och rädisa. Åkersenap (Sina'pis arven'sis), en ört, som har de övre bladen hela, de nedre bladen grovtandade. Blommorna är gula. Växten är i vårt land ett vanligt ogräs på åkrar. Fröna har ej så skarp smak men kan dock användas till beredning av senap. Jfr Senap och Vitsenap. Åkers krutbruk, statlig fabriksanläggning för tillverkning av sprängämnen, krut, gasmasker m.m. Å. är beläget nära Mariefred i Södermanland. Åkersork, se Sorksläktet. Åkers styckebruk, järnbruk nära Mariefred, n. Södermanland. Tillverkning av projektiler, gjutgods m.m. Åkertistel, se Tistlar. Åkervinda (ConvoPvulus arven'sis) hör till familj Convolvula'ceae. Den har trattlika, rödaktiga blommor. Å. förekommer allmänt på våra åkrar, där den slingrar sig kring sädesstånden. Den är svår att utrota. Åkerärt, se Ärter. Åklagare, en person, som å tjänstens vägnar vid domstol äger åtala brott i allmänhet. Man skiljer mellan allmänna och särskilda Å. Högste allmän Å. är riksåklagaren*, som är Å. vid högsta domstolen och den ende som kan besluta om allmänt åtal vid denna. Riksåklagarämbetet upprättades samtidigt som den nya rättegångsordningen trädde i kraft 1948. Andra allmänna Å. är statsåklagarna, som utgörs av landsfogdarna i länen och förste stadsfiskalen i Stockholm och utövar åklagarmakten vid hovrätt och underrätt, då det gäller grövre brott. Lägsta allmänna Å. är distriktsåklagarna, dvs landsfiskaler och stadsfiskaler, som väcker åtal i hovrätt och underrätt med hänsyn till mindre allvarliga brott. — Särskilda Å. är vissa ämbets- el. tjänstemän, vilka är förordnade att åtala vissa slags förbrytelser. Sådana Å. är justitiekanslern, justitieombudsmannen och militieombudsmannen. Ål, se Ålsläktet. Åland, fi. Ah'venanmaa, landskap i Finland, bestående av ön Fasta Åland och tusentals omkringliggande småöar (6 554 st.), skilda från Sverige genom Ålands hav, från Finland genom sundet Skiftet. 1 481 km2, 21 400 inv. 1953, svensktalande. Huvudnäringar är fiske, jakt och sjöfart. Å. har efter l:a världskriget erhållit en viss grad av självstyrelse. Sedan 1918 är Å. ett självständigt län efter att förut ha tillhört Åbo och Björneborgs län. Huvudort är Mariehamn, belägen på s. kusten av huvudön. Jfr Ålandsfrågan. Ålandsfrågan. Då Finland efter den ryska revolutionen förklarat sig självständigt, sökte den åländska befolkningen genomdriva Ålands återförening med Sverige. En folkomröstning anställdes, vid vilken befolkningen enstämmigt röstade på förening med Sverige. En ny folkomröstning 1919 gav samma resultat. På sommaren 1918 upptogs underhandlingar mellan Sverige och Finland. Då dessa visade sig fruktlösa, framlades frågan inför NF:s råd, vilket efter anställd utredning 1921 förklarade Åland ställt under finsk suveränitet, dock med garantier för svenskhetens bevarande på Åland och för upprätthållande av dess militära neutralitet. — År 1938 underhandlade Sverige och Finland om ögruppens befästande och 1939 meddelades, att man kommit överens om en plan (Stockholmsplanen), som bl.a. innebar svensk-finskt samarbete vid Ålands försvar. Ryssland motsatte sig emellertid planen, som fick