Åla förfalla. Vid utbrottet av finsk-ryska vinterkriget i nov. 1939 vidtog Finland militära åtgärder på Åland. Efter Moskvafreden 1940 demilitariserades öarna på rysk begäran. Sedan Finland inträtt i 2:a världskriget 1941 anlades emellertid starka befästningar. Öarna avmilitariserades ånyo under rysk kontroll efter vapenstilleståndet 1944. En av Ålands landsting 1945 uttalad önskan om ögruppens anslutning till Sverige avböjdes av svenska regeringen. Finska regeringen framlade 1946 och 1948 förslag om revision av självstyrelselagen för Åland. Ålands hav, se Åland. Ålborg, se Aalborg. Ålderdomshem. Kommunalt hem för åldringar och andra vilka har behov av vård el. tillsyn som ej tillgodoses på annat sätt. Vårdtagaren betalar för sig med folkpensionen. Det finns ca 1 300 Å. i vårt land med ca 35 000 vårdplatser. Ålderman, fordom titel för ordföranden i ett skrå el. gille. Jfr Ålderman. Åldersbrand, se Brand. Ålderspension, se Folkpensioneringen. Ålderssynthet, långsynthet*. Åldfru, fordom beteckning på husföreståndarinnan på ett slott. Ålesund, stad vid inloppet till Storfjord, v. Möre fylke, v. Norge. 18 845 inv. 1952. Stor fiskeflotta. Ålfiskar (Murae'nidae), en familj, som hör till mjukfeniga fiskar. Å. har långsträckt kropp och saknar fjäll. Bukfenor saknas även som regel. Till Å. hör bl.a. ålsläktet. Ålkista, se Fiskredskap. Ålsläktet (Anguilka) hör till ålfiskar. Ryggfenan börjar långt bakom bukfenan. Härigenom skiljs Å. från havsålen, hos vilken ryggfenan når längre fram. Den senare förekommer sällsynt vid våra kuster. Den vanliga europeiska ålen (A. vulgaTis) finns utefter hela n. Atlanten, i sötvatten och vid kusterna. De fullvuxna djuren vandrar ut till de stora djupen mitt i Atlanten och blir här könsmogna och fortplantar sig. Sannolikt dör de sedan. Ynglet vandrar sedan tillbaka till kusterna. De är som yngre genomskinliga (glasål) och troddes förr tillhöra ett särskilt släkte. Havsålen (Conger conger) skiljer sig från vanlig ål genom längre ryggfena och mera framskjutande överkäke. Köttet äts men anses ej särskilt välsmakande. Se bild sid. 369. Åm el. fat, fordom använt rymdmått för flytande varor. Å. omfattade 4 ankare = 157 1. Åman, Valter, f. 1905, socialdemokratisk politiker och fackföreningsmän, ombudsman i LO 1933 —45, direktör i TCO sedan 1946, ledamot av socialdemokratiska partistyrelsens verkställande utskott sedan 1944. Från 1947 medlem av första kammaren. Åmmeberg, gruvor i s. Närke. Sveriges mest betydande zinkmalmsfyndighet. Genom anrikning erhålls numera dels malm med 54 % zinkhalt, dels blymalm (ca 93 700 ton anrikningsmalm 1947). Å. ägs sedan 1857 av det belgiska gruvbolaget Vieille*-Montagne. Åmotsfors, municipalsamhälle i Eda kommun, 2 mil nv. om Arvika, v. Värmland. 1 340 inv. 1956. Pappersbruk. Åmål, stad vid Vänem, ö. Dalsland. 8 399 inv. 1956. Mekaniska verkstäder. Åmålsformationen, en lagerserie hörande till urberget, som utmärks av väl bibehållna ursprungliga karaktärer, t.ex. konglomerat*. Å. finns utefter Vänerns strand vid trakten av Åmål. Åndalsnes, turistort vid Romsdalsfjorden i Norge. Från Å. inskeppade sig de allierade trupperna i maj 1940, då man måste uppge försöket att försvara Norge. Ångackumulator, en apparat, som upptar och magasinerar överskottsånga. Praktisk betydelse har den av svensken Ruths 1913 uppfunna Å., som med 1342 hjälp av sinnrikt konstruerade ventiler automatiskt upptar och avger ånga. Härigenom utjämnar den arbetet vid ångpanne anläggningar. Ångbad, se Bad. Ångbildning. Å. äger alltid rum vid en vätskeyta, oberoende av vätskans temperatur. Om Å. äger rum även i vätskans inre, talar man om kokning (se detta ord och Kokpunkt). Vid Å. åtgår alltid värme. Vid kondensationen avges däremot värme. Med ett ämnes ångbildningsvärme förstås den värmemängd, som åtgår, då viktsenheten av ämnet utan temperaturförändring övergår från vätska till ånga. Samma värmemängd frigörs, då viktsenheten av ämnet utan temperaturförändring övergår från ånga till vätska. Ångbildningsvärmet är olika för olika ämnen och därjämte för ett och samma ämne beroende av den temperatur, vid vilken Å. äger rum. För varje temperatur har en ånga ett bestämt maximitryck, högre ju högre temperaturen är. ökas trycket utöver detta maximitryck, kondenseras en del av ångan, så att trycket håller sig konstant. En ångas maximitryck är oberoende av närvaron av andra gaser. En ånga sägs vara mättad, då den har sitt maximitryck. För kondensation av en del av ångan behövs i sådant fall endast en obetydlig temperatursänkning el. tryckförhöjning, överhettad sägs en ånga vara, vars tryck avsevärt understiger maximitrycket vid ångans temperatur. Under vissa förhållanden kan ånga övermättas, dvs bibringas ett tryck, som överstiger maximitrycket vid temperaturen i fråga. Ångbildningsvärme, se Ångbildning. Ånge, köping i v. Medelpad, knutpunkt mellan Norra stambanan och Norrländska tvärbanan. 3 316 inv. 1956. Ångermanland, landskap i Norrland, 19 890 km2, varav omkr. 1 030 km2 vatten. 192 577 inv. 1955. Å. är ett storkuperat landskap med bergshöjder, som i v. når 500—600 m och vid kusten går ned till 200 m och lägre. Ångermanälven med dess bifloder Fjällsjö- och Faxälvarna genomdrar landskapets nv. och v. delar. Mo-, Lögde- och Öreälvarna med i förhållande till deras nuvarande storlek stora dalgångar avvattnar Å:s nö. delar. Floddalarna fortsätter utåt med betydande mynningsvikar, av vilka Ångermanälvens når längst in (till Nyland). Högsta marina gränsen ligger högre än i någon annan del av n. Europa och når vid kusten 280 m över nutida havsytan. Berggrunden består mest av granit och gnejs tillhörande urberget. Vid kusten, mellan Härnösand och Örnsköldsvik, förekommer ett massiv av yngre, tegelröda graniter, syeniTer och gabbror (Nordingrå-massivet) samt utanför detta en rad diaba'sberg av taffelbergsnatur. I nv. hörnet av Å. förekommer vid Tåsjö silurformation. Kustområdet med dess skärgård har karaktär av fjordlandskap och utmärks av stor naturskönhet. I det inre Å. råder moränmark; under marina gränsen är bergshöjder med fritt läge i stor utsträckning frispolade från morän. Älvdalarna har mäktiga sediment (sand, mjäla, lera), som delvis bildar god odlingsjord. Åkerbruket är företrädesvis bundet vid dessa och vid andra dalgångar mellan bergen. Kustlandet har en högst betydande skogsindustri, koncentrerad omkr. älvmynningarna. I skärgården spelar fisket en viss roll (Ulvö fiskläge m.fl.). Ångermanland faller inom Västernorrlands län med undantag för den nordligaste delen, Nord-malings tingslag, som hör till Västerbottens län. Städer: Härnösand, Örnsköldsvik, Kramfors och Sollefteå. Ångermanälven, Norrlands förnämsta älv. Utgör avlopp för Kultsjön, Malgomaj m.fl. sjöar i s. Lappland, rinner i en s-formig båge genom Ångermanland och utfaller i Bottniska viken n. om Härnösand. Till vänster upptar älven bifloderna Fjällsjö älv och Faxälven. Å:s längd uppgår till 490 km, varav omkr. 100 km (till Sollefteå) är segelbara.