Äma singefjärden. Ä. var förr Sveriges förnämsta örlogs-hamn. Äma'bel, se Aimabel. Ämbetsbrott kallas brott, som förövas av ämbetsman i hans ämbete. Man skiljer på rena Ä., som innefattar brytande av rättsregler, som endast gäller för ämbetsmän, och blandade Ä., som innebär brott, som gäller alla medborgare. Försnillning, som begås av ämbetsman, straffas t.ex. strängare än vanlig försnillning. Ämbetsexamen, se Filosofisk ämbetsexamen. Ämneslärare är lärare, som undervisar i s.k. läroämnen, i motsats till övningslärare, som undervisar i s.k. övningsämnen (teckning, gymnastik, sång, handarbete etc.). Ämnesomsättning. Genom matsmältningen tillförs kroppen näringsämnen i lämplig form. Dessa är av tre slag, nämligen fett, kolhydrat och äggviteämnen. En del av dessa kan för längre el. kortare tid upplagras i kroppen. Större delen förbrukas direkt. De förbränns, dvs förenas med syre, varvid bildas vatten och kolsyra samt de kvävehaltiga äggviteämnena urinämne, urinsyra m.m. Vid denna förbränning frigörs energi i form av värme och i musklerna i form av mekanisk energi m.m. Ä. är en sammanfattning av dessa processer. För Ä. fordras dock även tillförsel av vatten, vitaminer och salter. Hos växterna försiggår en liknande förbränning el. dissimilation. Växterna har emellertid också förmåga att assimilera, dvs de kan av kolsyra och vatten under solljusets inverkan uppbygga kolhydrat. Härvidlag avges syre. Av nitrat uppbygger växter kvävehaltiga organiska ämnen, dvs äggviteämnen. Hos djur äger alltså huvudsakligen sönderfallspro-cesser rum. Vid matsmältningsarbetet försiggår emellertid även hos dem uppbyggande processer. De organiska ämnena i födan klyvs i enklare beståndsdelar, vilka åter förenas till för kroppen lämpliga slag av äggviteämnen, fett och kolhydrat. De vid förbränningen hos djuren alstrade sönderfallspro-dukterna utsöndras huvudsakligen genom njurarna och lungorna. Änder, se Andfåglar. Änd'morän, se Morän. Ändtarmen har jämförelsevis tjock muskulatur. I nedre delen är denna utvecklad till en ringmuskel. Blodådrorna utanför och innanför denna ringmuskel har ibland benägenhet att utvidga sig säck-formigt. Då uppstår hemorrojder*. Uppkomsten av hemorrojder gynnas bl.a. av kramp i ringmuskeln. Sådan kramp kan uppstå av sårigheter i ändtarms-öppningen. Dessa är svårläkta och fordrar särskild behandling. Ängel, ett slags goda andeväsen, vilka är Guds tjänare. Ä. har indelats i olika klasser. De förnämsta var ärkeänglarna (Mikael, Gabriel, Rafael samt, enligt grekisk-katolska kyrkan, Uriel; se d.o.). Bland andra slag av Ä. märks keruber* och serafer*. Inom medeltidskyrkan utbildade man ett utförligt system för de himmelska härskarornas gruppering i olika rangklasser. Ängelholm, stad vid Rönne å, ej långt från dess utlopp i Skälderviken, nv. Skåne. 11 467 inv. 1956. Stort råsockerbruk. Läderfabrik. Äng'er, springmask*. Änglamakerskor, beteckning för kvinnor, som mot betalning mottar fosterbarn och sedan avsiktligt låter dem omkomma genom vanvård. Numera hålls noggrann uppsikt över fosterbarn. Jfr Fosterbarn och Barnavård. Ängsgröe (Poa praten'sis), ett gräs med underjordiska utlöpare och bladskott från lederna samt blommor i yvig vippa. Ä. finns vild över hela n. halvklotet och kallas i Amerika Kentucky bluegrass. Ä. är vårt viktigaste betesgräs och ger ett näringsrikt 1348 foder. Först på senare år har det dock börjat odlas. Ett flertal förädlade stammar finns. Ängskavle (Alopecu'rus praten'sis), ett gräs med småax i cylindrisk, mjuk axvippa liknande timo-tejens. Skotten bildar lösa tuvor. Ä. odlas på fuktig jord på mångåriga vallar. Ängsknarr, se Kornknarr. Ängskrasse (Carda'mine praten'sis) har parbla-diga blad och vita el. lilafärgade blommor. Ä. är vanlig på fuktig ängsmark. Ängslök el. vildlök (Airium olera'ceum) förekommer allmänt i Sverige upp till s. Norrland. Den har halvtrinda blad och rödaktiga blommor, samlade i huvudlik flock. Ängsnejlika, se Nejlikor. Ängspiplärka (An'thus praten'sis), en ovan svart-brun, under gulvit piplärka, som förekommer på sanka marker över hela landet. Ängssyra, se Syra. Ängsull (Erioph'orum), växtsläkte, hörande till halvgräsens familj. Blommorna är ordnade i ax. Deras kalkblad är omvandlade till lång, bomulls-liknande ludd. Flera arter finns i Sverige. De växer i sumptrakter (torvmossar). Ullen användes särskilt förr till stoppning i sängkläder. Änkebidrag utgår, enl. samma regler som änkepension från folkpensioneringen*, till änka som har vårdnaden om barn under 12 år. Änke- och pupillkassa, pensionsanstalt för understöd åt änkor och barn vid försörj arens frånfälle. Änkepension, se Folkpensioneringen. Änne, i poetiskt språk panna. Äntra, klättra, storma fartyg. Ä'olsharpa, se Eolsharpa. Äppelmask, se Äpplevecklaren. Äppelsyra, kem. formel HOCOCH2CH(OH)-COOH, organisk syra, som förekommer i ett flertal växter, t.ex. omogna rönnbär. Ä:s salter kallas ma-la't. Äppelvivel, se Äppleblomvivel. Äpple. I Sverige finns apeln (Pyrus malus) vild. Den anses vara stamform till våra odlade äpplearter. Även en del utländska pyrusarter har använts vid framställning av de odlade sorterna. Ä. har sedan förhistorisk tid odlats i Europa och i Österlandet. Genom korsbefruktning har man kunnat framställa en hel del arter. Med hänsyn till mognadstiden kan man tala om sommarfrukt (Astraka'n, Hampus, Klaräpple, Ora'nie, Sävsta-holmsäpple m.fl), höstfrukt (Alexander, Cox’s pomona m.fl.) och vinterfrukt (Cox’s orange, Gravensteiner, Åkerö, Signe Tillisch, Stenkyrko-äpplen, Rosenhäger, Renetter, Melonäpplen, Grå-gylling, CelFini m.fl.). Ä. odlas i större utsträckning blott i s. och mell. Sverige. Nordgränsen går i övre Dalarna. Efter kustlandet kan Ä. dock odlas ända upp till Norrbotten. Ä. importeras framför allt från Nordamerika (Kanada), Sydafrika, Australien m.m. Äppleblomvfvel (Anthon'omus pomo'rum) är en liten brun skalbagge, som lägger sina ägg i äpple-och päronknoppar. Larverna lever i knoppens inre, där de förstör blomanlaget. Ä. orsakar därför skada på fruktträd. Äpplevecklaren (Carpocap'sa pomonelka) är en liten gråspräcklig fjäril. Larven, äppelmasken, intränger i päron el. äpplen, där den lever i kärnhuset. Efter omkr. en månad är den fullvuxen och borrar sig ut ur frukten, varefter den förpuppar sig och övervintrar. Är, se Air. Ära, se Era. Ärekränkning straffas, därest Ä. kan anses innefatta svårare förtal, med straffarbete i högst två år el. fängelse i högst sex månader. I lindrigare fall plägar böter utdömas. Ä. mot ämbetsman faller numera under allmänt åtal.