7 Erh 1965. överbefälhavaren Christophe Soglo tog då själv makten. Daily Herald nedlades 1964. Dalai Lama, ”Buddhas fjortonde kropp”, lyckades 1959 undkomma från Lhasa i samband med en resning och har sedan dess bott som politisk flykting i Indien. Han har motsatt sig ett väpnat folkuppror men vädjat till FN om hjälp för att rädda det tibetanska folket från utrotning. Efter D:s flykt insatte kineserna i hans ställe Panchem Lama, som emellertid sedan fängslats. Damåo anfölls 1961 av indiska trupper och införlivades med Indien. Danmark. H. C. Hansen ombildade 1957 sin regering genom att uppta representanter även för radikale venstre och retsforbundet. Efter Hansens död 1960 blev socialdemokraten Viggo Kamp-mann statsminister. I valet 1960 förlorade retsforbundet alla sina mandat och dess representanter utträdde ur regeringen; efter valnederlag 1964 avgick även de radikala statsråden och regeringen är sedan dess rent socialdemokratisk. Sedan 1962 är Jens Otto Krag statsminister. — Ett nytt parti är socialistisk folkeparti under den tidigare kommunistledaren Aksel Larsen. Det kämpar för militär avrustning och Danmarks utträde ur atlant-paktssamarbetet. Demokraterna i USA låg under vid presidentvalen 1952 och 1956 men segrade ånyo 1960, då John F. Kennedy valdes med ytterst knappt flertal, och 1964 då Lyndon B. Johnson vann en överlägsen seger. Désirée, prinsessa, gift 1964 med godsägaren friherre Niclas Silfverschiöld, Koberg. Diskus. L. Danek, Tjeckoslovakien, satte världsrekord 1964 med 64,55 m. Denna prestation var så mycket mera beundransvärd som Danek lider av en viss förkortning i kastarmen. Diu införlivades 1961 med Indien. Dominikanska .republiken. Generalen Rafael Trujillo mördades 1961, men först 1963 återupprättades demokratin och professorn Juan Bosch valdes till president. Han störtades genom en militärkupp samma år och en grupp officerare övertog makten. De fick hjälp från USA att slå ned ett uppror 1965 under vänstersinnade ledare. Genom medling av de amerikanska staternas organisation utsågs emellertid en utanför partierna stående man, Garcia-Godoy, till president, och en ”fredsstvrka” med soldater från olika amerikanska länder förlädes i huvudstaden Santo Domingo. I juni 1966 hölls nya presidentval, varvid Joaquin Balaguer, som varit president även under Trujillo-tiden, vann seger över Juan Bosch. De amerikanska staternas organisation beslöt då att dra tillbaka sina fredsbevarande styrkor. Dominion. Av de forna dominions har Sydafr. unionen (nu Sydafr. republiken) utträtt ur samväldet. Sedan 1947 är termen D. ej längre officiell, utan alla kolonier som uppnått självständighet men kvarstannat inom brittiska samväldet är likaberättigade medlemmar av detta. Douglas-Home [dag'lös-jo:m], sir Alec, f. 1903, 14:e earlen av Home till 1963, då han avsade sig denna värdighet för att som premiärminister vinna inträde i underhuset, D:s särskilda intresseområde var utrikespolitiken och han var utrikesminister 1960—63. Efter Macmillans avgång blev han det konservativa partiets ledare och premiärminister 1963—64. Som partiledare avgick D. 1965. Dödsstraffet avskaffades 1965 i England. E Ecuador. Sedan författningen omstörtats 1963, styrdes E. av en ”junta” bestående av några högre officerare. Efter långvarig oro och blodiga upplopp avgick militär juntan i mars 1966 och lämnade landet. Politiker och militärer enades om att utse finansministern Indaburu till t. f. president. — Klasskillnaderna i E. är mycket stora och 140 storgodsägare innehar lika mycket jord som 350 000 småbönder. Eden, sir Anthony, avgick som premiärminister 1957 som följd av misslyckandet med det militära företaget mot Egypten 1956. Edenman, Ragnar, blev ecklesiastikminister 1957 och har verksamt bidragit till grundskolereformens fullföljande. EEC, se Sexstatsunionen. — EFTA, se Europeiska frihandelssammanslutningen. Egypten. Nassers beslut att nationalisera Suez-kanalen gav upphov till en internationell kris och ett brittiskt-franskt militärt angrepp på E., samtidigt som Israel besatte Sinaihalvön. Efter påtryckningar från USA och sovjetiskt hot avbröts dock krigshandlingarna och E. utrymdes. E. uppsade nu 1954 års fördrag med Storbritannien. E:s ekonomi vilar i hög grad på inkomsterna från Suezkanalen. USA lämnar livsmedelshjälp och Sovjetunionen har tekniskt och ekonomiskt bidragit till dammbygget vid Assuan, som kommer att i hög grad utvidga den odlingsbara arealen. — E:s namn ändrades 1958 till Förenade arabrepubliken, i vilken 1958—61 även Syrien och Jemen ingick. Eisenhower, Dwight, återvaldes med stor majoritet till president 1956. Under hans sista presidentperiod besökte Nikita Chrustjev USA och gästade E. på hans lantställe Camp David. Man talade då om Camp-Davidandan som symbolisk för de båda statsmännens försonlighet. En omsvängning inträffade sedan ett amerikanskt spaningsplan nedskju-tits över sovjetiskt område och E. erkänt amerikanskt spioneri. Chrustjev vägrade av denna anledning att infinna sig till ett möte med E. i Paris. Till presidentvalet 1960 avsade sig E. förnyat val. Han efterträddes då av demokraten Kennedy. Ekeberg, Birger, var riksmarskalk till 1959. Ekelöf, Gunnar, blev 1958 fil. hedersdr vid Uppsala universitet och ledamot av Svenska akademien. Bland hans senare arbeten märks Strountes, Opus incertum, En M ö 1 n a-elegi och Diwan över Fursten av Emi-giön. Elfenbenskusten blev självständig republik 1960. President är Félix Houphouet-Boigny. Hans främsta mål har varit att utplåna stamtänkandet, som förut helt behärskat befolkningen. Därför tillåts bara ett parti och franskan är officiellt språk. Stamristningar på små barn har förbmdits. Bostadsbyggandet är intensivt, och presidenten har lovat att alla strå- och lerhyddor skall vara borta efter en tioårsperiod. Huvudstaden Abidhan är modern och har nu 300 000 invånare. Den kallas ofta Afrikas Paris. Erhard [e'rhart], Ludwig, f. 1897, tysk politiker. E. blev ekonomiminister 1949 och befordrade genom sin liberala politik Västtysklands ekonomiska återhämtning, ”det tyska undret”. Han efterträdde Adenauer som förbundskansler 1963, och sedan han stärkt sin ställning genom framgången i för-bundsdagsvalet 1965 valdes han 1966 till Ade-nauers efterträdare även som ledare för de kristliga demokraterna.