Eri Ericsson, John, var socialminister till 1957, då han blev chef för AB Vin- & Spritcentralen. Etiopien erhöll 1955 en ny författning med allmän rösträtt för män och kvinnor över 21 år, finanskontroll för parlamentet och en viss ministeransvarighet. Kejsaren behöll dock rätten att hindra genomförande av parlamentsbeslut. Många önskade längre gående reformer och 1960 utbröt ett uppror mot kejsaren, som dock snabbt nedslogs. Haile Se-lassie har varit mycket verksam inom de afrikanska staternas förbund och bl. a. uppträtt som medlare mellan Algeriet och Marocko. Europamarknaden, se Sexstatsunionen. Europarådet. De till E. anslutna länderna har ökats med Österrike, Cypern och Schweiz. Europeiska frihandelssammanslutningen (Euro-pean Free Trade Association, EFTA), ”De sju”, bildades 1959 av Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Finland har ingått avtal med E. Medlemsländerna har enats om en avskrivning av tullar gentemot varandra, som i huvudsak skall vara genomförd 1967. E. har ett sekretariat i Geneve. Expressen. I. Harrie efterträddes 1960 som chefredaktör av P. O. Wrigstad. F Fakultet. Den filosofiska fakulteten har numera uppdelats i tre: en humanistisk (för språk, historia m. m.), en samhällsvetenskaplig och en matematisk-naturvetenskaplig. Det kan även förekomma en ekonomisk fakultet. Falck, Johan, var chef för Hälsingborgs stadsteater 1953—59 och har därefter varit förste regissör vid Göteborgs stadsteater. Fant, George, var ordf, i Svenska teaterförbundet 1961—63 och är sedan 1964 rektor för statens skola för scenisk utbildning i Malmö. Hans bror Carl-Henrik (Kenne) F., f. 1923, skådespelare, filmregissör, är sedan 1963 verkst. dir. i AB Svensk Filmindustri. Fideikommiss skall från 1964 upphöra efter nuvarande fideikommissariens död. Kungl. Maj:t kan dock besluta att F. fortfarande skall äga bestånd. Filippinerna. I F. har rått ett tvåpartisystem, och presidenterna har varit omväxlande liberaler och nationalister. Den nationalistiske presidenten Gar-cia följdes 1961 av liberalen Macapagal. Vid valet i nov. 1965 fick denne vika för nationalisten Mar-cos. Båda partierna representerar endast begränsade skikt av huvudsakligen storgodsägare. I senaste valet uppträdde även ett framstegsparti. Hotet mot de maktägande kommer dock mera från ligor av stråtrövare som gör landsbygden osäker. Filmkonst. Bland nya filmriktningar som framträtt efter 2:a världskriget märks främst den italienska ”neorealismen” och den franska ”nya vågen”. Neorealismen utmärks av en stark verklig-hetskänsla och en social inriktning. Dess mest betydande företrädare är upphovsmännen Rossellini och Visconti samt Antonioni och Fellini. För ”nya vågen” har särskilt filmer om rotlös efterkrigs-ungdom varit karakteristiska. Ingmar Bergman och spanjoren Luis Bunuel hör också till dem som verkat nyskapande inom filmen. Filosofi. De nutida huvudriktningarna inom filosofin är den analytiska och den metafysiska 8 (existentialismen). Den analytiska filosofin (Car-nap, Wittgenstein) är helt förhärskande i engelsktalande länder och i Skandinavien. Den sysslar med betydelsen hos termer och satser och ställer stora krav på exakthet. Existentialismen, företrädd av bl. a. Heidegger, Jaspers och Sartre, diskuterar problem som har att göra med varats mening, där ingen exakthet kan nås. Finland. De parlamentariska förhållandena har utmärkts av stor ostadighet beroende bl. a. på känsligheten inför ryska missnöjesyttringar. President Kekkonen, som fullföljt Paasikivis politik av samförstånd med Sovjetunionen, lyckades 1961 vid ett möte med Chrustjev i Novosibirsk undgå begärda militära överläggningar. Han återvaldes till president 1962. F. har 1964—66 haft en borgerlig flerpartiregering med Johannes Virolainen, centerpartiet, som statsminister. Efter valet i mars 1966, som blev en stor framgång för socialdemokraterna, bildade den socialdemokratiske partiledaren Rafael Paasio regering med representanter även för centerpartiet och folkdemokraterna. Flygkrigshögskolan har ersatts med Militärhögskolans flyglinje. Folkpensionen utgår från den 1 juli 1966 med 4 585 kr för ensamstående och 7 150 kr för två gifta pensionärer. Folkpensionsärenden handhas sedan 1963 av de allmänna försäkringskassorna under Riksförsäkringsverket. Fortsättningsskolan avvecklas i och med att grundskolan genomförs. Fosterbarn. Enligt 1960 års barnavårdslag måste man alltid ha tillstånd av barnavårdsnämnden för att få ta emot fosterbarn. Frankrike. En officersgrupp, som ansåg att regeringen inte med tillräcklig kraft försvarade Algeriet, krävde i maj 1958 att general de Gaulle skulle överta makten. Stämningen var sådan att ett inbördeskrig syntes hotande nära. Ministären Pflimlin avgick då och de Gaulle bildade regering i samförstånd med nationalförsamlingen. Han genomdrev en ny författning med stark presidentmakt, varför man nu talar om den femte republiken. Till president valdes de Gaulle. Konseljpresidentens titel ändrades till premiärminister; den har innehafts av M. Debré till 1962, därefter av G. Pompidou. Ett viktigt avgörande var de Gaulles beslut att uppge Algeriet, vilket ledde till ett nytt officersuppror som dock slogs ned. Fred med Algeriet slöts 1962. Utrikespolitiskt har de Gaulle strävat efter att minska beroendet av USA. I detta syfte har han också byggt upp ett eget franskt kärnvapenförsvar. F:s oberoende ställning har också demonstrerats genom upptagande av diplomatiska förbindelser med Kommunistkina samt utträde ur Natos försvarsorganisation. Vid presidentvalet i dec. 1965 erhöll de Gaulle inte erforderligt flertal i första valomgången. I andra omgången, då endast en medtävlare får kvarstå, valdes de Gaulle med 13 milj, röster mot 10,6 milj, för vänstermannen Mitterrand. Franska Guinea, sedan 1958 republiken Guinea, se Guinea. Franska Indokina, se Kambodja, Laos och Vietnam. Franska Kongo är numera uppdelat på de självständiga republikerna Kongo (”Kongo-Brazzavil-le”), Gabon, Tchad och Centralafrikanska republiken. Franska Oceanien, nu med namnet Franska Polynesien, styrs av en guvernör, vid vars sida finns ett råd och en vald församling. F. är representerat i franska nationalförsamlingen med en deputerad och en senator. Franska unionen omvandlades 1958 till Franska