Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lifsfrämjandes betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
DET SKÖNAS PROBLEM
gifven på det välbehag vi förnimma vid åsynen af den
lefvande växten, ja, äfven förklaringen till våra allmänt erkända
skönhetsförnimmelser vid dess åsyn. Få föremål torde väl kunna
nämnas, hvilka mer allmänt och oemotsagt betecknas
såsom sköna än växterna nota bene så länge de äro
friska och ge oss starka lifsförnimmelser. Ty samtidigt
finnes det väl knappast några föremål, hvilka i människans
uppfattning så snabbt förvandlas från sköna till fula som
just dessa växter, så fort friskheten och med denna de
äggande lifsförnimmelserna börjat fly sin kos. En vissen
krukväxt eller blomsterbukett har i allmänhet inte mera något
lifsvärde för oss och förpassas också mycket riktigt så
fort ske kan ur vår åsyn på grund af sin fulhet. De
bleknade färgerna på blommor och blad stimulera oss icke
längre såsom förr de friska, åtminstone icke om våra
sinnen äro normala. De hängande formerna ge oss inte mera
några välbehagliga kroppsliga förnimmelser af ett
uppåtsträfvande och växande. Aro vi känsliga, förnimma vi
snarare liksom en hemlig tendens till att följa växtens
exempel och ge efter för tyngdlagen. De känslor vi på
fantasiens väg mottaga af den vissnade växten, när vi
trogna vår vana, bedömma dess tillstånd från en
förmänskligad synpunkt äro också känslor af svårmod och
nedslagenhet. I allmänhet äro alla de idéförbindelser vi
mottaga från den vissnade växten af sorghunden art, och den
blir på intet vis längre för oss en erinran om den fria
och stärkande natur, till hvilken vi i vårt instängda
tillstånd längta. Dess anblick nedtrycker i stället för
att sporra vår lifskänsla, och vi finna till följd däraf
växten ful.
När vi betrakta växtlifvet direkt ute i den stora
naturen, hvilken ej tränger sig så intimt inpå oss som
växterna i hemmen, och som är underkastad årstidernas
mäktiga, af oss kända växlingar, mäta vi skönhet och fulhet
med delvis omställda mått. Den gulnande eller rodnande
skogen med sin lifvande färg mot den blå hösthimmeln
förefaller oss naturligt nog icke ful, hälst då vi veta att den
förgängelse om hvilken denna färgprakt trots sin liflighet
ju talar är af öfvergående art, och att skogen snart åter
skall grönska på nytt. Till och med det aflöfvade trädet
värkar icke fult i våra ögon på samma sätt som den
aflöfvade, förtorkade krukväxten. Dess nakna grenar ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
