Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika åsikter om naturens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
DET SKÖNAS PROBLEM
äggande fonddekoration föreföllo de höga bärgskedjorna
sköna och stämningsfulla. På nära håll eller inne bland
dem voro de i stället så mycket mera skräckinjagande
och fientliga, uppfyllda som de syntes af oräkneliga och
oberäkneliga faror, både värkliga och inbillade. Till de
senare få vi väl räkna jättar, drakar, troll, gastar och
dylika skräckväsenden, som mångenstädes ansågos befolka
bärgen. Nej, annorlunda tilltalande för människan var då
den lätt tillgängliga, vänligt leende slätten med sina
dungar och vattendrag och med sin ljusa, fria rymd, som
af folkfantasien också tidigt befolkats med idel ljusa och
luftiga väsenden. Äfven om nu fasan för bärgstrakterna
gifvetvis måste ha varit mindre hos vissa folk, hvilkas
fäder af omständigheterna blifvit tvingade att söka sin
hemvist i bärgens omedelbara närhet eller inne bland dem,
så hindrar detta ej att denna fasa, denna »horror» som
romarne betecknande uttryckte den, likväl hörde till den
allmänna regeln. Allteftersom människan emellertid
skridit framåt i sin utveckling, allteftersom hennes
erfarenhet och upplysning ökats, hennes okunnighet och
öfvertro minskats samt hon vidare lärt sig behärska den
motsträfviga naturen i allmänhet och särskilt fjällnaturen,
som småningom blifvit tillgänglig, beboelig och jämförelsevis
ofarlig, har också hennes skönhetssyn i fråga om
bärglandskapet gradvis omgestaltats. Nutidsmänniskan flyr inte
fjälltrakterna, hon söker dem tvärtom tidt och ofta och
med stor sympati, emedan hon hos dem finner en
underbart storslagen och romantisk skönhet. Äfven om hon
tidtals inne bland dem alltjämt måste mottaga ett intryck
som af en stor förödelse, så skrämmer detta henne inte
tillbaka som förr, det ökar snarare genom kontrastvärkan
njutningen af den stora, friska och äggande glans, som
hvilar öfver taflan i dess helhet och som hon nu, tack
vare det förvärfvade lugnet, förmår att till dess fulla värde
uppskatta. Till och med den fullständiga ödemarken, den
ensliga högslätten eller den nakna kobben i hafvet, har
hon, den jäktade storstadsmänniskan, aflockat hittills
oanade skönhets- och lifsvärden, bottnande i den ljufva känslan
af en stor och helande hvila och af ett innerligt
närmande till de stora primitiva lagar i naturen, hvilka
hvardagslifvet merendels skymmer för hennes
kunskapstörstande blick. Det obekanta och obegripliga gör allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>