Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en käck Officer, ingen ting så mycket, som
gewäret, hwarmed han alltid sysselsatte sig,
så ofta han besökte mig. Ty min Fader
hade lemnat efter sig en skön rustkammare,
och den lilla hade ingen ro, förr än jag
skänkte honom ett par pistoler och en
jagtbössa, och han fått weta, huru ett Tyskt lås
borde uppspännas. För öfrigt war han i
sina handlingar och hela sitt wäsende ingen
ting mindre, än ostyrig, utan fastmer
saktmodig och förståndig.
Den äldsta Dottern hade fängslat hela
min tillgifwenhet, och det torde wäl komma
deraf, att hon liknade mig, och att hon af
alla fyra mäst höll sig till mig. Men jag
kan wäl säga, ju nogare jag gaf akt på
henne, då hon wäxte upp, desto mer kom
hon mig att blygas, och jag kunde icke utan
beundran, ja, jag måtte nästan säga, ick
utan wördnad betrakta barnet. Man såg icke
lätt en ädlare gestalt, ett lugnare sinne och
en alltid lika, till intet föremål inskränkt
werksamhet. Hon war intet ögonblick i sin
lefnad sysslolös, och hwarje göromål blef
under hennes händer till en wärdig handling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
