- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
20

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

Ett synnerligen kraftigt bevis på denna åsigts riktighet
hafva vi i §§ 69 och 129 Utsökningslagen. Den rätt att stämma,
som sista punkten i förstnämnda lagrum gifver borgenär, för
hvars fordran utmätning skett af lös egendom i gäldenärens bo,
hvartill annan påstått sig vara egare och i afbidan på pröfning
af hvars eganderätt försäljningen af det utmätta uppskjutits, är en
rätt till provokatorisk rättegång. I denna rättegång kan nemligen
borgenären tydligen icke sjelf göra gällande någon sin eganderätt
till saken, liksom han, för att vinna sitt mål, icke behöfver visa någon
gäldenärens eganderätt till saken, utan hvad han påstår och är
nödgad påstå, för att nå sitt mål, är blott att den, som velat
hindra utmätningen, icke är egare till saken.

Beträffande åter innehållet i § 129, så stadgas deri, att då
förrättningsman vid sammanträdet för fördelning af medel, som influtit
till följd af utmätning, funnit fordran tvistig och i följd deraf
hänvisat borgenären att efter stämning anhängiggöra sin talan, så
eger annan, hvars rätt är af frågan beroende, sjelf stämma. Då
nu annan borgenär med anledning häraf börjar rättegång mot
innehafvaren af den tvistiga fordringen, så är uppenbart, att hans
påstående icke behöfver gå ut på att han sjelf eger densamma
eller att han sjelf icke är den ur fordringsförhållandet förpliktade,
utan innehållet af hans talan är blott och bart, att den förmente
fordringshafvaren icke eger en dylik fordran mot gäldenären 1).

’) Med afseende på nu anförda exempel ur §§ 69 och 129 U.L. på
provokatorisk rättegång vilja vi ej förneka, att skäl möjligen finnas för att uppfatta
nämnda mål icke såsom en provokatorisk utan såsom en vanlig rättegång, hvari
käranden gjorde gällande ett anspråk på att den omtvistade saken borde få
användas till llqviderande af hans fordran, resp. att det genom utmätningen vunna
beloppet, utan afseende på svarandens förmenta fordringsrätt, måtte på honom
jemte öfriga borgenärer, hvilkas rätt vore utom tvist, fördelas. Fastän möjlig
torde dock en dylik uppfattning icke öfverensstämma med lagstiftarens mening.
Detta framgår med största klarhet af § 69, hvarest tvisten betecknas såsom
en tvist >om eganderätten» och icke såsom en tvist, i hvilken
eganderätts-frågan blott egde relevans. År detta riktigt, så hafva vi ock i § 69 ett fall,
då positiv fastställelseklagan i vår rätt uttryckligen erkänts, ty då enligt
nämnda lagrum den förmente egaren till saken sjelf stämmer borgenär och
gäldenär till domstol, går hans yrkande ut på att få sin eganderätt fast-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free