Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
lopp börjat existel-a»). Det är således alldeles oberättigadt att
påstå, att domarens ställning genom uppgifvandet resp.
medgifvandet af anspråket i någon mån förryckes, ty domaren kan
svårligen tänka sig en säkrare grundval för sin dom, än då det
rätts-bildande faktum, hvarpå han stödjer sitt slut, egt rum under hans
egna ögon. Och den omständigheten, att t. ex. vid medgifvandet
den gjorda dispositionen liksom anknutit sig till ett anspråk, som
förmenats redan förut hafva existerat, gör häri ingen ändring; deraf
träffas blott dispositionens innehåll, hvilket utan tvifvel kan vara det,
att samma rättsverkningar skola inträda, som om vid en viss
föregående tidpunkt det rättsbildande faktum fått sin existens 2).
Då nu hvarken käranden uppgifver eller svaranden
medgifver det instämda rättsanspråket3), blir krafvet på domstolens
afgörande af rättegången af en helt annan betydelse.
<) Detta, att rättsanspråket icke behöfver förefinn as redan vid rättegångens
början, är af vigt icke blott i det fall, då, såsom t. ex. vid medgifvandet, det
ander rättegången inträffade är i stånd att skapa såväl den materiela rätten
sjelf som ock det ur densamma härledda rättsanspråket, utan det visar sin
betydelse äfven i det fall, då den materiela rätten ådagalagts hafva existerat
redan vid rättegångens början, men anspråket först under rättegången nppkommit,
t. ex. en fordran först under rättegången förfallit till betalning.
2) Jfr Wach, »Das Geständniss», i Archiv für die civilistische Praxis N. B\
XIV s. 238 f., Afzelius, »Grunddragen», s. 12—13, Hahn »Die gesammten
Materialien zur Civilprozessordnung», Berlin 1881, II Afd. 1 s. 285: »Die §§ 277, 278
beruhen auf der Erwägung, dass die Erlangung eines der vollen Bechtskraft
fähi-gen Urtheils auch im Falle der Xnerkennung des geltend gemachten AnspruchB
ein Becht des Gläubigers sei, und dass, wie beim Anerkenntnisse der Verpflichtete
auf Antrag zu verurtheilen, so im Falle des Verzichts auf den geltend
gemachten Anspruch der Berechtigte auf Antrag mit der Elage abzuweisen sei, um dem
Gegner die exceptio rei judioatae und den Anspruch auf Kostenerstattung zu
wahren».
®) I sammanhang härmed torde vi böra fästa uppmärksamheten på
förlikning. Förlikningens begrepp angifves med rätta så, att den är ett aftal,
hvarigenom kontrahenterna genom ömsesidigt eftergifvande komma till enighet
beträffande bestridda eller ovissa anspråk (jfr Risch, »Die Lehre vom Vergleiche»,
Erlangen 1865, s. 10, Bi.hr a. a. s. 128—130, 183, windscheid, »Lehrbuch des
Pandektenrechts», Stuttgart 1879, II s. 561 f.). Då förlikning sker oberoende
af rättegång erbjuder den icke större intresse än hvarje annan rättshandling.
Annorlunda deremot, då förlikning sker i rättegång. Den eger rum, så snart
genom parternas öfverenskommelse rättstvisten afgöres utan dom. Äfven om i
ett dylikt fall käranden uppgåfve hvarje sitt anspråk resp. svaranden medgåfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
