Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
" 29
giggjorda rättsanspråket grunda eller upphäfva detsamma, kan ej
läggas inför domarens ögon. Nämnda dispositioner visa anspråket
såsom nu existerande eller såsom nu upphäfdt, och stödet för dess
existens eller för upphörandet af dess möjliga tillvaro ligger
omedelbart för domarens iakttagelse. Annorlunda då dessa
rättshandlingar icke förekomma, utan svaranden underlåter att yttra sig om eller
bestrider kärandens anspråk. Att man beträffande
rättsverkningarne likstälde tystnaden med medgifvandet, kunde dock mycket
väl tänkas, liksom det icke heller är praktiskt outförbart. Staten
kunde för visso ställa ein tvångsmakt till hvars och ens
disposition, som äskade den mot en annan, så snart denne, "efter att
hafva fått del af den mot honom fordrade realisationen af
anspråket, lemnade yrkandet obestridt, åtminstone lemnade det obestridt,
oaktadt han infunnit sig för rätten. Den, som utsattes för annans
angrepp, vore således, oberoende af angreppets befogenhet eller
ej, förlorad, om han icke innan rättegångens slut förklarade sig
vilja afvärja angreppet. Den, som anropade statens tvångsmakt
för realisationen af sitt förmenta anspråk, kunde blott och bart
genom domens prekluderande af motpartens försvar drifva igenom
sitt yrkande. En sak vore dock äfven under denna förutsättning
ett medgifvande resp. uppgifvande af det anhängiggjorda anspråket, till hvilket
medgifvande etc. han blifvit svikligen förledd. Vi se alltså, att det ingalunda är
en så obetydlig sak att uppgifva rättBskyddsanspråket vid förlikningen. Ätt denna
senare, sedan den faststälts, får verkställas såsom laga kraft egande dom, rubbar
icke det sagda, lika litet som den omständigheten, att man kan tala om att
beslutet om förlikningens fastställande kan öfverklagas och vinna laga kraft.
(Jfr Högsta Domstolens och Statsministerns yttranden beträffande § 45 U. L. i
N. J. A. 1877 Afd. II 3 s. 34). Den laga kraft, som kan sägas tillkomma ett
dylikt beslut, måste fattas i öfverensstämmelse med hvad ofvan anförts.
Den frågan, huruvida det kan vara lämpligt, att då t. ex. svaranden rent
medgifver alla kärandens yrkanden och käranden får dom i öfverensstämmelse
dermed, denna dom först måste vara laga kraftvunnen för att beträffande
verkställigheten blifva likstäld med en af domstolen faststäld förlikning af samma
innehåll, hvilken förlikning icke kan vinna den orubblighet, som laga kraften
innebär, torde böra upptagas till pröfning af Nya Lagberedningen, då den går
att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de t 20 kap. Rättegångsbalken meddelade
bestämmelser föreslå lagstadganden i ämnet. (»Betänkande angående
rättegångsväsendets ombildning», I s. 61).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
