Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
skal äro emellertid tillräckliga? Svaret härpå år det, att käranden
har att åberopa omständigheter, vid hvilka det gjorda anspråkets
rådrum för granskningen, redogöra för dem, hvarvid underlåtenhet att bestrida
vare sig betalnings- eller förmånsrättsyrkandet medför samma påföljd, som om
detsamma af parterna (d. v. s. tillstädesvarande borgenär, god man, syssloman
eller gäldenär) godkänt,b. Det heter nemligen helt kategoriskt i lagen: »Ej må
£ hvad sålunda blifvit af samtlige tillstädesvarandé parter godkändt eller utan
anmärkning’lemnadt talan af någon part sedan ega rum; dock lände ej
godkännande» etc. Äfven om granskningen icke sker på inställelsedagen utan anstånd
äskas, fordras, liksom då jäf vid nämnda tillfälle skett, att anmärkningen mot
fordran skriftligen författad angifves inom den föreskrifna tiden, för att den
bevakande borgenärens yrkande ej skall blifva bestämmande för hans rätt till
utdelning i konkursen. »Ej må emot fordran, som å inställelsedagen anmäld är,
jäf annorledes än i nu stadgad ordning framställas», heter det i § 71, och denna
bestämmelse fullständigar uttrycket i § 74, »borgenärer, mot hvilkas
fordringsanspråk jäf blifvit gjordt», hvilket uttryck möjligen kunde förleda till det
antagandet, att så snart jäfvet gjorts å inställelsedagen, förfarandet i § 74 skulle
inträda, äfven om ej anmärkningen inom den bestämda tiden, skriftligen affattad,
aflemnats. Detta, att på angifna sätt gjordt jäf erfordras, för att ej borgenären
skall få tillfredsstäldt ett oberättigadt vare sig betalningsyrkande eller
förmånsrättsyrkande, kan till och med ha till följd, att en borgenärs fordran kommer att
utgå med en förmånsrätt, som vår lag ej känner. Antag nemligen, att
borgenären för en vanlig fordran yrkar blott »förmånsrätt», och att någon
anmärkning ej göres mot detta förmånsrättsyrkande, så utgår fordringen närmast
efter de i förmånsrättsordningen nämnda förmånsrätter. Jfr rättsfall i N. T. IV
s. 603, VII s. 667, X s. 706. Annorlunda var förhållandet enligt konkurslagen
af deri 12 Mars 1830, hvarest stadgas, att rätten skall döma öfver borgenärernas
inbördes prioritet, »ändå att jäf emot sökt förmånsrätt ej gjordt är». Och oaktadt
icke ens enligt denna lag rättens pröfning öfver betalningsrätten fordrades i
annat fall än då den var bestridd, var det dock icke tillräckligt att blott göra
ett betalningsyrkande för att få utdelning i konkursen, om det lemnades utan
anmärkning, utan borgenären hade, oberoende af om yrkande derom gjordeB eller
ej, att i laga ordning beediga Bin fordran, vid äfventyr att annars vara densamma
qvitt. Hvad beträffar nu påpekade olikheter mellan bestämmelserna i 1830 års
och 1862 årB konkurslagar, vilja vi ej förneka, att desamma hafva sin djupaste
rot deri, att konkursen enligt den förra mer hade karaktären af en slags
provokatorisk rättegång. Så hölls enligt densamma sammanträdet på inställelsedagen inför
rätten; borgenär, som ej sjelf eller genom ombud bevakade à inställelsedagen
(eller förut), hade i regel förlorat »all vidare talan i saken», hvilket vi mot
SCHBKVELIUB, »Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande civilprocess», Lund
1853, s. 520, men med praxis (jfr rättsfall i N. J. ’A. I s. 346, 630) måste
anse betyda, att borgenären gick förlustig icke blott Tätten till utdelning
i konkursen utan äfven sin fordringsrätt mot gäldenären; någon skriftvexling
ntom rätten med åtföljande förlikningsförsök kände ej lagen, utan det hela
fortgick i vanlig processuel ordning med de modifikationer, som åsyftad
skyndsamhet i afgörandet föranledde. Jemför man härmed gällande konkurslags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
