Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
uppkomst är af rättelagen bunden. Riktigheten af detta svar
har man emellertid förnekat. I allmänhet säger man att, sedan
käranden anfört ett rättsfaktum, vid hvilket rättens resp.
anspråkets uppkomst är knuten, presumeras dess fortvaro ända tills
svaranden anfört en omständighet, hvarigenom det upphört. Strängt
taget anser således denna mening kärandens argumentationsplikt
gå ut på ådagaläggandet af tillfyllestgörande grunder för
anspråkets närvarande existens, ehuru presumtionens mellankomst döljer
saken för profana blickar. Presumtionen bortkastas deremot af
den utaf Nordling ’) framstälda åsigt. Han säger: »Den fordran,
vi uppstält för käraren i fråga om bevisning, öfverensstämmer
ock med hans i käromålet gjorda påstående. Detta går ut derpå,
att han, när käromålet göres, är berättigad gent emot svararen,
icke att han en gång varit berättigad. Åberopar han såsom stöd
för sitt yrkande ett rättsfaktum från en förgången tid, så ligger
dock under det yrkande, som i käromålet göres, påståendet derom,
att de faktiska förhållandena under mellanliggande tiden icke
ändrats. Skulle käraren, utan sådan förutsättning vid sidan af
det han åberopat, framställa sitt yrkande, skulle han anföra, att en
rätt för honom blott en gång funnits till, utan hänsyn till att rätten
ännu består, så saknade han all grund för sitt uppträdande».
Häremot vilja vi anmärka, att visserligen vore det en orimlighet,
bestämmelser, har konkursen numera onekligen mindre karaktären af en process än
enligt 1830 års konkurslag och karaktäriseras ganska träffande såsom >en under
domstols öfverinseende verkstäld fördelning af en insolvent gäldenärs tillgångar mellan
hans borgenärer». Detta betager denna lilla exkurs dock icke dess berättigande,
ty äfven enligt 1830 års (liksom äfven 1818 års) konkurslag fordrades bestridande
(undantag möjligen i det i § 80 siBta punkten nämnda fall), för att borgenärenB
anspråk på betalning skulle till sitt berättigande underkastas domstolens materiela
pröfning, och man må6te gå tillbaka till konkursstadgan af den 28 Juni 1798,
hvarmed konkursstadgan af den 26 Augusti 1773 och af den 8 Maj 1767 samt 16 kap.
Handelsbalken i denna punkt öfverensstämma, för att finna faststäld domstolens
rätt och plikt till en dylik pröfning, oberoende af gjordt bestridande. 1798 års stadga
§ 8 mom. 3 säger härom: »Domaren yare likväl obetaget, oaktadt ed sålunda gången
är, att vid målets Blutliga afgörande hvarje fordrans giltighet efter lag och
förekommande omständigheter pröfva».
’) »Förhandlingen om rätt i förmögenhetsrättsliga saker och bevisbördans
fördelning mellan stridande parter», Upsala 1886, s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
