- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
50

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

Såsom mindre tillfredsställande måste vi beteckna deras
uppfattning, hvilka, i likhet med Nya Lagberedningen, anse
bevistemat i processen vara icke blott omständighet, »som omedelbart
såsom grund för parts kärande- eller svarandetalan eger inflytande
på sakens utgång», utan äfven sådan, »som medelbart såsom bevis i
fråga om dylik grund eger inflytande på sakens utgång» 1). Ett
annat uttryck för samma mening är särskiljandet i rättegången
mellan omedelbart och medelbart relevanta fakta eller indicier,
med afseende på hvilka senare man förklarat, att ehuru deras
tillvaro kan vara en grund för domarens öfvertygelse om det
omedelbart relevanta faktum, så, enär de sjelfva i sin ordning
måste bevisas, böra de ej koordineras med de vanliga bevismedlen
(såsom sådana hur den ene upptagit det, den andre det; temligen
allmänt ha hos oss såsom sådana anförts eget
erkännande,,vittnesutsaga, utlåtande af sakkunnig, syn (syneobjekt), urkund och
partsed), utan bevisning genom dem är ett särskildt sätt, hvarpå
domarens öfvertygelse om det omedelbart relevanta faktum vinnes

Mal Kechtsanspruch nnd als solcher Gegenstand des richterltchen Urtheils seln.
Im ersten Falle hat die Partel des betreffenden Satz tu beweiten, im
zwelten Falle hat der ßlchter zu entschelden, ob dieser Satz gerichtlich
anerkannt werde oder nicht». Detta resonnement är enligt vår åsigt
förfeladt. Part kan aldrig ha att bevita rättsförhållanden utan blott de
bestridda faktiska grunderna för desamma, och domaren har alltid att
afgöra, om ett rättsförhållande är tillstädes eller ej, det må utgöra
förutsättning för anspråket eller sjelf vara föremål för den ifrågavarande rättegången.
En annan sak, icke härmed att förblanda, är, att då ett rättsförhållande är
blott förutsättning för ett anspråk, grunder för detsamnfa behöfva anföras,
endast om det beitridet, samt att domarens afgörande af dess existens icke
vinner kraften af res judlcata, enär antagandet af rättsförhållandets existens
blott är domskäl. Då v. Canstein till stöd för sin mening citerar Wach.
»Vorträge iiber die Beichs-Clvilprocessordnung», Bonn 1879, a. 169: »Thatsache
ist als Gegensatz vom juristischen ürtheil gedacht. Die Partei soll nicht iudex
in propria causa sein>, så har han uteglömt de ord, som visa, att,h|in
missuppfattat Wachs mening med ordet »ürtheil». I första satsen heter det nemligen:
»ror allen Dingen von juristischem ürtheil» samt efter den andra: »iura novit
curia». Det är så långt ifrån, att »ürtheil» på detta ställe tages af Wach i
betydelsen af dom i den förevarande rättegången, att det till och med äfven
omfattar hvad vi Bkulle kalla »omdöme». Jfr s. 170: »Wie das jurittitche soll
das sonstige fachmånnitche ürtheil» etc.

’) »Betänkande», II s. 146.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free