- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
56

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56-

klaringegrund, utan är en af furhållandena nödvändiggjord
inskränkning, ingalunda enstaka, i förhandlingsmetodens
tillämpning i fråga om bevisningen.

Men om vi sålunda icke anse det lämpligt att såsom
notoriska beteckna de fakta, omedelbart eller medelbart relevanta, som
vare sig inför domstolen inträffat eller hvilka domstolen genom
särskild syn iakttagit, så kunna vi å andra sidan ej heller instämma
i den meningen, som anser, att de omedelbart inför domstolen
inträffade fakta stå så att säga före, utom bevisningen, under det
att vid syn syneobjektet utgör sjelfva bevismedlet och synen sjelf
är detta bevismedels upptagande ’).

kända och erkända, att de utan vidare tagas för goda». Jfr Langenbeck,.
»Ueber das Wesen der Notorietät und ihre Bedeutung im Clvilprozésse» i
Bubchb Zeitschrift für deutschen Civllprozess IV s. 470—496. Med afseende
på det å s. 493 om »Beweis der Offenkundigkeit» sagda, jfr gensleh*i Archiv
für die civilistische Praxis I s. 261. WACH, »Vorträge», s. 156: »Offenkundig ist
aber Allés, was der Richter kraft seines Amtes in seiner Eigenschaft als
Volks-genosse, als Burger des Örtes, als Gerichtäperson, als Richter in diesem
Processe wissen soll».

Ehuru vi ej hafva tillfälle att positivt angifva vår egen uppfattning i.
fråga om notorietetens begrepp, kunna vi ej underlåta att rikta några ord mot
en utredning af nämnda begrepp, som, undertecknad J. Ka., finnes intagen i
N. T. IV s. 343 f. unc|er rubriken: »Hvad behöfver loke inför svensk domstol
bevisas?» Författaren till nämnda uppsats angifver först notorietetens begrepp
sålunda, att »såsom notoriskt kan icke något faktum antagas, hvilket icke,
dels till följd af sin vigt, dels med afseende på tiden, som förflutit sedan det
tilldrog sig, kan anses bekant för hvarje förnuftig, ur barnaåldern kommen
person inom den ort, der domaren vistas». Alltså, så snart en enda förnuftig
menniska på orten saknar kännedom om ifrågavarande faktum, upphör dess
notorietet. Detta är verkligen författarens åsigt, ty han fortsätter vid
behandlingen af frågan, om notoriska fakta behöfva bevisas: »Antingen bestrider
motparten riktigheten af den uppgift, som en part åberopar såsom notorisk,
eller ock medgifver motparten riktigheten af samma uppgift. I förra fallet
förlorar uppgiften genast sin notorietet, emedan den är tvistig, i senare
fallet-antages uppgiften såsom riktig, icke derföre att den är notorisk, utan
derföre-att motparten medgifver densamma». Hvilka resultat! Att man brukar
använda ånga såsom framdrlfningsmedel, att Alexandria besköts af
engelsmännen 1882, att Carl XV var vår nuvarande konungs företrädare, dessa fakta
upphöra att vara notoriska, så snart en part i en rättegång bestrider dem, och
de antagas såsom riktiga i en rättegång, icke derföre att de äro notoriska,
utan derföre att part medgifvit deras riktighet!

’) Jfr Wach, »Vorträge», s. 152 noten: »Aus dem Umstande etc. Se ock Wach,
»Der Entwurf einer deutschen Civllprozessordnung» i Kritische
Vierteljahr»-schrift für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft XIV s. 335.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free