Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72-
målet för mer än halft bevis saknar hvarje betydelse, då
domaren har fri pröfningsrätt beträffande indiciebeviset;
någon-»bindande omständighet eller liknelse» torde väl i de flesta fall
förefinnas jemte vittnesutsagan.
Den fria bevispröfningen har sålunda i praxis inkräktat på
den legala teoriens område i samma mån, som detta område af
lagstiftaren på grund af hans oriktiga uppfattning af bevisningen
och dess ändamål i allmänhet fått en utsträckning, som det
annars ej borde haft. Den legala teoriens herravälde sträcker sig
numera endast så långt, som 1734 års lagstiftare, derest han
riktigt fattat bevisningens natur, kunde anses hafva afsett.
Denna i praxis skedda utveckling till allt mindre och mindre
bundenhet för domaren vid bevispröfningen har emellertid visat
sig betydelsefull äfven i ett annat afseende, nemligen deri, att
motsatsbeviset i vissa fall ersatts utaf motbeviset. För att förstå
detta, måste vi göra en liten exkurs.
Hufvudbevis är ett bevis, hvarigenom bevistemats sanning
ådagalägges. Motbevis åter är ett bevis, hvarigenom man afser
att rubba domstolens genom hufvudbeviset vunna öfvertygelse.
Motbeviset har lyckats, så snart denna öfvertygelse rubbats,
d. v. s. när den historiska vissheten bragts ner till en lägre grad af
sannolikhet. Genom motbeviset hvarken vill eller behöfver man
öfvertyga domaren om den genom hufvudbeviset vunna
öfver-tvgelsens oriktighet. Gör man åter detta, så har man fört ett
hufvudbevis med bevistemats motsats såsom bevistema, och detta
hufvudbevis kallas i förhållande till det förut förda hufvudbeviset
för motsatsbevis’). Nu är det klart, att man i det fall, att
’) En annan terminologi än den här använda är ock bruklig. Sä säger
Glasbb, »Haudbuch des Sträfprozesses», Leipzig 1883, s. 363: >Was die Bichtnng
der Beweisführung betriflt, letztere als Thätigkelt einer bestimmten Person,
namentlich elner Partei gedacht, so karm darauf hingearbeitet werden, die
Wahrheit oder die ünwahrheit einer bestimmten Thatsache, gleichviel ob diese
eine positive oder negative ist, festzustellen. In diesem Sinne sprlcht man
von Bew.eis und Gegenbeweis. Sofern aber eine Entscheidung davon abhängt,
dass eine bestimmte Thatsache bewiesen ist, genügt es fiir die Gegenbestrebung,
dieselbe nnwahrschelnlich oder auch nur zweifelhaft gemacht zu haben. In
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
