Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71-
vismedel har afgjort striden till förmån för den fria
bevispröfnin-gen. Ty, såsom vi förut nämnt, indiciebeviset kan rimligtvis
endast på det sätt underkastas den legala teorien, att man vägrar
detsamma erkännande af fullt bevis. En dylik vägran är,
emellertid endast möjlig, så länge man anser bevisningens ändamål
vara att gifva domaren ett surrogat för den egna iakttagelsen,
men ej då man fattar hvarje bevisnings mål vara att gifva
domaren en objektiv öfvertygelse om facti probandi sanning. När
en dylik öfvertygelse genom ett fördt indiciebevis kan anses vara
för handen, är omöjligt àtt på förhand bestämma; ett uppräknande
af vissa indicier, vid hvilkas tillvaro factum probandum finge
presumeras, är så mycket otillräckligare, som den starkaste
indiciebevisningen oftast består af en hel knippa af factum
probandum närmare eller fjermare liggande indicier. Indiciebeviset
måste således, utan begränsning, öfverlemnas åt den fria
bevis-pröfningen. Men samma orsak, som sålunda ryckte indiciebeviset
undan den legala teorien, tillförde detsamma äfven en kontingent af
bevisdata, som förut helt och hållet frånkänts hvarje bevisvärde.
Parts erkännande utom rätten, tredje mans muntliga utsaga,
genom vittnen kommen till domstolens kännedom, eller skriftligt
vittnesbörd, alla dessa bevismedel, förut af lagstiftaren förkastade,
måste framstå för en riktigare uppfattning såsom verkliga indicier
och såsom sådana blifva underkastade domarens fria bedömande.
Genom denna omhvälfning, som praxis så småningom
åvägabragt 1), har följden blifvit den, att af den legala teorien bl6tt
qvarstå vittnesjäfven samt domstolens bundenhet i fråga om
partseden och vid tvenne tydligen ojäfviga vittnens
sammanstämmande utsaga om factum probandum, hvarmed det i § 36
nämnda erkännande, betraktadt såsom bevismedel, är likstäldt.
Att åter domaren ej får anse ett vittnes utsaga om sjelfva
’) Att man 1 praxis skalle tveka att äfven i civilmål anse fullt bevis
kunna åstadkommas genom blott Indicier, hålla vi ej troligt, sedan Högsta
Domstolen på indiciebevisning fält en person för mord till lifstids straffarbete
samt förlust af medborgerligt förtroende för alltid. Se rättsfall i N. T.
viii s. 636.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
