- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
123

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123-

handlingens innehåll, har han i alla fall afgifvit den i densamma
innehållna förklaringen, ty namnets ditsättande kan rimligtvis icke
betyda något annat än »hvad här ofvan står, förklarar jag». En
annan sak, som ej hör hit, är, att undertecknaren kan hafva
misstagit sig på handling eller blifvit missledd med afseende på
innehållet i förklaringen, men detta är något, som tydligen icke hindrar,
att. han dock afgifvit ifrågavarande förklaring, ehuru visserligen
denna förklarings värde såsom rättsbildande faktum eller såsom
sjelf bevismedel derigenom kafi förstöras.

Men om sålunda den af utställaren, underskrifna urkunden
utgör fullt bevis för, att den förklaring, som deri innehålles,
afgifvits af utställaren, kan detta icke sägas om andra skriftliga
handlingar. Ett vanligt bref1) slutar, såsom hvars och ens
erfarenhet torde bestyrka, ingalunda alltid med underskriften;
densamma utmärker blott, hvar man först tänkt sluta. På en följande
sida förekomma ofta saker, som modifiera och närmare förklara
innehållet af det, som står öfver underskriften. Endast i sin
helhet kan derför skrifvelsen betraktas såsom brefskrifvarens
förklaring. Att derför uppställa såsom en bindande bevisregel,
att ett af honom undertecknadt bref utgör fullt bevis för, att han
afgifvit den i densamma innehållna förklaringen, torde icke vara
riktigt. Åt domarens pröfning efter omständigheterna i hvarje
fall synes derför böra lemnas att afgöra, när ett brefskrifvarens
påstående i ofvan angifna riktning bör tagas för godt, tills
motparten åstadkommer bevis om ett motsatt förhållande.

Med afseende derefter på frågan, hvilken betydelse i
förevarande hänseende ett under en urkund satt bomärke eller tecken
eger, tro vi, att det riktiga är, att märket endast i det fall bör
likställas med underskriften, att det åtminstone bevittnats af tvenne
trovärdige män. Endast derest så skett, har man en garanti för, att

’) Hvad affärsbrel angår, böra de i viss mån likställas med nrknnder, ty
utfärdaren bör hafva klart för sig, att emottagaren kommer att bevara dem såsom
bevis i händelse af tvist. Jfr med afseende på köpmän Kongl. Förordningen
ang. handelsböcker etc. den 4 Maj 1855 § 6. Se härom Nordling,
»Förhandlingen om rätt», s. 35 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free