- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
145

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145-

bevis, åtminstone i förhållande till tredje man i god tro, skulle
kunna ådagaläggas. Så långt har man emellertid ej satt i fråga
att gå; det steg, man velat taga, kom derför att sväfva i luften.

Med hvad vi nu mot sist berörda åsigt anfört står det ej i strid,
att vid löpande förbindelser tredje man icke behöfver böja sig
för muntliga öfverenskommelser, som han ej känt eller bort känna;
hans obundenhet deraf beror nemligen på den i förbindelsen gjorda
utfästelsens sjelfständiga riktning mot hvarje innehafvare. Icke
heller är det något undantag från nu angifna regel, att i vissa
fåll muntligen gjorda öfverenskommelser kunna anses genom den
sedermera upprättade urkunden modifierade eller rent af
upphäfda. Der af omständigheterna framgår, att detta varit parternas
afsigt vid den skriftliga handlingens författande, bör tydligen
domaren derefter rätta sitt bedömande af förhållandet mellan den
muntliga förhandlingen och den upprättade urkunden. t

Sedan vi nu angifvit dels skriftens betydelse såsom form,
dels ock verkan af skrifts utfärdande, der den icke är form,
återgå vi till det yttrande, vi i det föregående haft, att då afgift
vandet af den i handlingen innehållna förklaringen äj factum
pro-bandum, sammanfalla handlingens formela och materiela beviskraft,
och densamma ådagalägger till fullo den ifrågavarande
förklaringens afgifvande. Derest denna förklaring är en viljeförklaring,
särskildt en på en rättsförändring riktad sådan, en rättshandling,
kräfves ofta’) för dess fullbordan icke blott, att förklaringen i
den skriftliga handlingen afgifvits, utan äfven att sjelfva
handlingen af utställaren eller å hans vägnar utgifvits. Der nu den i
handlingen innehållna viljeförklaringen är af angifven beskaffenhet,
Är det klart, att handlingen ensam icke är i stånd att åstadkomma
det bevis, som fordras för antagandet uti förevarande fall af en
fullbordad rättshandling. • Det fordras nemligen ett ytterligare
bevis, hvilket den skriftliga handlingen icke kan lemna, nemligen
derom, att handlingen af utställaren eller med hans vilja utgif-

’) I hvilka fall, angifver civilrätten. Jfr Trygger, >Den nordiska
vexel-xätten> i N. J. A. 1883, Afd. II h. 1 s. 20.

Trygger, Om skriftliga bevis. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free