Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146-
vits. Detta bevis skulle emellertid oftast vara synnerligen svårt
att föra, med anledning hvaraf handlingens innehafvande af den.
ur densamma berättigade eller af annan för hans räkning anses
medföra presumtion derom, att handlingen vederbörligen utgifvits af
.dess utställare. Påstår denne senare ett annat förhållande, är det
han, som derför blir bevisskyldig. Så t. ex. om han vill göra
gällande, att handlingen från honom stulits eller med våld tagits
eller på annat sätt utan hans åtgörande kommit ur hans
besittning och i dens hand, som stöder sin talan på handlingen.
Detsamma gäller ock, om han visserligen erkänner utgifvandet, men
gör gällande en omständighet, som gjort detsamma för honom
icke bindande. Sålunda har utfärdaren, såsom vi i det föregående
påpekat, att bevisa tvång eller förledande till utgifvandet.
Detsamma gäller om den si k. exceptio non numeratæ pecuniæ y)>
hvarmed vi, till skilnad från förebärandet af tvång eller
förledande, förstå det fall, då skuldebrefvets utställare gör gällande»
att handlingen lemnats i annan afsigt än som utfästelse, eller att
förutsättningen för den i densamma gjorda utfästelsens giltighet
var, att utställaren sedermera skulle erhålla valuta. Då
förevarande invändningar göras gällande, är det ingalunda tillräckligt
att bevisa, att valuta icke vid utgifvandet erhölls, icke ens om
motparten erkänner, att valuta förut eller sedermera icke
gifvits, utan det fordras, att bevis föres derom, att enligt parternas
förutsättning emottagaren af handlingen skulle hafva gifvit
valuta före eller borde gifva sådan efter handlingens utgifvande. I
förra fallet är utställaren bevisskyldig, för att valuta icke gifvits,
i senare är deremot fordringshafvaren skyldig att bevisa2), att
han verkligen gifvit valuta. Att nu nämnda jäf mot den
skriftliga urkunden, tvång och förledande, bristande valuta, äfven om
de till fullo bevisas, i vissa fall sakna betydelse3), är en sak,
’) Jfr rättsfall i J. A. XXIX b. 478, N. J. A. VIII s. 258.
’) Jfr rättsfall i N. J. A. VI s. 189.
3) Orsaken., hvarför Promulgationslagen till Utsökningslagen § 10 mom. 2
blott talar om tvång och förledande men ej om exceptio non numeratæ pecuniæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
