Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148-
beträffande frågan om dess’ förmåga att ådagalägga
rättsförhållandets tidigare uppkomst kunna vi hänvisa till följande fall.
Hvad beträffar detta fall, då erkännandet är stäldt på
ett för utställaren menligt rättsfaktum, uppstår den frågan,
huruvida, då en giltig disposition kan vara tillstädes, man har att
anse erkännandet såsom en sådan, af ena eller andra innehållet,
eller om man bör betrakta det såsom ett uttryck blott för
utställarens erinran af det faktum, som han erkänt. Det förra tro
vi vara de£ riktiga, såvida erkännandet är gjordt i en urkund.
Den, Bom utställer en dylik med nu angifna innehåll, synes oss
-dermed hafva uttalat en vilja, att hans rättsliga mellanvarande
till emottagaren eller dennes rättsinnehafvare i viss mån skall
bestämmas af det sålunda konstaterade rättsfaktum. Huru länge
urkundens innehåll skall vara afgörande, om blott till dess det
erkända faktums existens vederlagts eller oberoende af dess
sanning eller ej, kan vara tvifvelaktigt. Till förmån för den senare
åsigten skulle man kunna anföra följande. Hade den erkännande
den aflägsnaste tanke derpå, att det skulle kunna blifva honom till
någon fördel att förbehålla sig befogenheten att kasta i kull
erkännandet genom bevis om dess oriktighet, kunde det synas, som
om han skulle underlåta att gifva ifrån sig den detsamma
innehållande urkunden. Den disposition, som erkännandet innebure,
vore således icke en disposition, hvarigenom urkundens utställare,
för den händelse att motparten företedde, urkunden, åtoge sig
bevisskyldigheten för sitt förnekande af det erkända rättsfaktums
existens, utan erkännandet vore en disposition, hvarigenom detta
faktum fastsloges såsom helt och hållet bestämmande
rättsförhållandet mellan parterna, d. v. s. en disposition af det innehåll, att
den erkännande åtoge sig samma förpliktelse, som om det erkända
rättsfaktum verkligen inträffat1). Onekligen är det möjligt, att
’) Med afseende på betydelsen af erkännande utom rätta se, jemte förut
anförda arbeten, Ungeb, »Zur Lekre vom Anerkennungsvertrag> i Jhebings
Jahr-bücher für die Dogmatik des heutigen römischen und deutschen Privatrechts
VIII s. 179 f. ssk. s. 204 f., Bahr, >Der ürkundenbeweis» i samma tidskrift n.
F. II b. 36 f., v. Cakstein, »Anerkennung und Geständniss» i Zeitschrift für
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
