Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett förslag till lösning av äktenskapsomsättningen samt en förklaring till varför tyskar lugnt kan ha glasögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tradition av nederlag, dåligt samvete, äktenskapliga stuterier och
reaktionär politik; men han kan förekomma i vilket annat av
våra (de högindustrialiserade länderna i Väst-Europa och
Nord-Amerika) samhällen som helst. Formerna skulle bli lite olika
men grundargumentet: ”det organiserade äktenskapsmäkleriet
som sociologisk nödvändighet i mass-samhället” skulle
återkomma i olika förklädnader.
Om vi lägger ett historiskt perspektiv på vår egen epok och
ser den som helhet från förra världskriget fram till den nuvarande
förkrigstiden så blir det mest kännetecknande att den negerar
alla de värden ur vilka den vuxit. Det finns icke en frihet som
denna period negerat; inte ett enda renässansens och den
frambrytande borgerlighetens ideal som inte förnekats och vänts i sin
motsats. (Tryckfrihet – censur och hemligstämpel; rättssäkerhet
– tortyr, våld och skyddshäkte. Listan kan göras hur lång som
helst.) Dock, fraserna, de skenheliga, har bibehållits.
Rätten till kärlek, till det fria valet, var den första stora frihet
diktarna agiterade för (Trubadurer – minnessångare) den
individuella könskärleken. Också den negerar vi. I moralens namn
naturligtvis.
Det är i vår kulturs normala företeelser som vi kan iaktta
dess förruttnelse. Varken ungdomsbrottsligheten eller
gonorrésiffrorna är allvarliga i jämförelse med att Flidtner sköter 7
procent av alla äktenskap i Västtyskland. Det tyder på en alienation
som angriper själva fundamenten till vad vi – som tillhör den
radikala europeiska traditionen – sett som det mänskliga.
Detta låter mycket allvarligt. Det sägs som kritik. Men jag
accepterar inte den kritiken. Radikalismen vitsar sig från sitt
ansvar. Det räcker inte med att vi flinar åt Flidtner.
Masskulturen, alienationen, den totala osäkerheten i existensen
är visserligen verklig; men blott existerande, icke nödvändig.
Ohjälplig blir utvecklingen först när vi drar oss tillbaka till vitsar
och innerspalter. Sekelskiftesradikalerna vitsade sig ner i
skyttegravarna, mellankrigsradikalerna vitsade in sig i KZ. Och
vi...
Men kanske kärleken inte är tillräckligt viktig för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>