Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mutter Courages tvetydighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon bli en ”hjältinna” i dålig mening; stycket kan bli tragedi.
Den enkla människans kamp mot ödet. Kriget kan bli en
naturkatastrof som åskan eller orkanen och då lär Mutter Courage ut
hela sin uselhet till publiken; då stärker hon småborgarens
förhoppning att han, just han – trots allt kan överleva katastrofen.
I sina anmärkningar till stycket påpekar Brecht att då det
lyckades den borgerliga pressen i Zürich där stycket första
gången uppfördes under kriget att tala om niobe-tragedi och
moderdjurets livskraft och göra detta trots ensemblen och publiken...
tvangs han förändra texten. I olika diskussioner och i olika
uttalanden återkommer Brecht ständigt till denna grundläggande
tvetydighet. Till uppförandet i Göttingen skriver han 30-7-56:
”Det är nu när det tyska ekonomiska undret och styrkans
politik på ett så hotfullt sätt uppträder arm i arm särskilt viktigt
att spela Courage som en affärskvinna, vilken skulle vilja göra
sig profit på kriget. Hon håller sin köpenskap för moderskap,
men den förstör hennes barn, det ena efter det andra.”
Styckets tvetydighet har ofta diskuterats och kritiserats. Det
har av esteter tagits till intäkt för Brechts konstnärlighet och av
socialister bedömts som Brechts svaghet. Båda dessa tolkningar
(att Brecht ”innerst inne” var konstnär och att Brecht ”dock
icke lyckades dra lärdom”) är lika grunda och utgår från samma
missuppfattning, den att tvetydigheten är något tillfälligt, något
yttre. Ytterst visar de båda på en idealistisk historiesyn.
Brecht skrev inte trettioåriga krigets historia. Men han visade
upp Lotta Svärd på scenen för oss. Lyssna till Runeberg:
Ännu så händer det mången stund,
då vid kvällens trevliga härd
man träffar från kriget en gammal kund,
att man talar om Lotta Svärd.
Hur trumpen kamraten man förut sett,
får strax han ett blidare drag,
och de grå mustascherna krusas lätt
av leende välbehag.
– – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
