Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ack Sverige, Sverige roddarland! eller med våta fingret i vädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor tid. Vi som var med glömmer det inte. Den var inte brun.
Den var stjärnspräcklig. Om vi nyss skulle känt frihetens
berusning och viftat med norska flaggor och dessförinnan fått höra
att vi var blonda och långskalliga i alla fall skulle vi nu uppleva
att vi hade kusiner i Förenta Staterna. Och det hade vi ju.
Hammarskjöld ordnade in Sverige i Förenta Staternas
handelskrig och Erlander såg till att det inte blev riksdagsdebatt. Det
var mot grundlagen men sådant spelar mindre roll när det gäller
att skydda en Hammarskjöld. Dessutom ville Washington inte
att man skulle tala om saken så mycket och Erlander stod ju på
demokratins sida.
Då det var processer i öst och processer i väst och processer
var ett populärt sätt att driva politik på femtiotalet fick också vi
våra processer. Man hittade Lodin och Enbom. Vi var ju många
som kände Lodin och Enbom och det kunde tyckas farligt att
plocka fram dem. Men jag och andra som rest upp till Stockholm
för att varna fredsrörelsen för den galne Lodin långt innan han
blev riksbekant vi tillhörde ju inte det poetiska folk som fick
skriva offentligt på det fria femtiotalet. Så det var ingen risk att
släppa fram Lodin. Dessutom hade det ju inte spelat någon roll
vad vi sade om vi fått skriva offentligt. Svenska domare vet sin
plikt som känt är.
Men inga träd växer upp i himlen. Förenta Staterna började
tappa struptaget om världen. Här i Sverige var sådana som vi
ännu lymlar men när vi blev många nog fann regeringen det
klokt att byta fot. Det var ju förnuftigt 1968 liksom det var
förnuftigt 1944. Erlander ställdes undan i garderoben där han fick
skriva memoarer med lämplig minnesförlust och Olof Palme
som ju var en av gossarna från femtiotalet och gått
privatsekreterarvägen upp genom karriären tog skuttet och blev med ens både
landsfader och nästan folk.
Så gick det några år då det talades om sådant som
förändringens vind och annat vackert. Men i Sovjetunionen hade nya
härskare vuxit sig starkare. De blev ett militärekonomiskt
komplex som kunde duga. När de slog till mot Tjeckoslovakien gick
hela överheten med facklor längs Stockholms gator och lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
