Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot politisk förföljelse i BRD och DDR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det bör emellertid noteras, att denna kampanj ursprungligen
inspirerats och iscensatts från kommunistiskt håll... För DDR är
det alltså välkommet om förbundsrepubliken kan framstå som
ett land på väg mot fascism och diktatur. Detta är en mycket
väsentlig del av den kampanj, som bedrivs bland annat i
Sverige.”
Ledarskribenten i Arbetet ljuger om oss. Det vet han. Ty
han ljög också den 9 februari i år när han på tal om vad jag
sagt i OBS hävdade att:
”...det är precis så den östtyska pressen brukar uttrycka sig,
när den skall beskriva hur de västtyska arbetarna suckar under
socialdemokratins ok. Den beskrivningen må vara legitim från
östtysk synpunkt...”
Denna Arbetets ledarskribent visar sig därmed utan
yrkesheder och ära, och han skriver alltså som en typisk västtysk
propagandist. Det är nämligen denna metod som Springer-pressen
och de västtyska politikerna använder sig av: vi som protesterar
mot utvecklingen i Västtyskland skulle stå i tjänst hos Kreml.
Att det är en effektiv metod vet man i Östtyskland, ty där
har man spegelvänt den. Den östtyska propagandan och dess
eftersägare här i landet utmålar oss som protesterar mot politisk
förföljelse i den tyska demokratiska republiken som revanschister
och reaktionärer och näst intill nazister eller i varje fall lierade
med CSU och Franz Josef Strauss i Bayern.
De två propagandamaskinerna legitimerar och skyddar på
detta sätt varandra. Ty i verkligheten är det ju så att den lag i
Västtyskland vi protesterar mot – paragraf 88 a – har sin direkta
motsvarighet i Östtyskland, i paragraf 106. De båda återgår till
samma preussiska modell.
Vi får inte låta oss luras att göra livet lätt för propagandister
som Arbetets ledarskribent i tyska frågor. Vi tar ställning för
yttrandefrihet och politiska rättigheter i hela Tyskland, men just
i dag gäller saken konkreta fall i Västtyskland.
Det är valår i år. Men Olof Palme svarar inte när man frågar
honom om yttrandefriheten och demokratin när det gäller
Tyskland. Hittills har han tigit lika hårt om paragraf 88 a som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
