- Project Runeberg -  Det nya Stor-Tyskland /
117

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och rasföreställningar på ett hänsynslöst sätt av reaktionen. Den
öppna rasismen var reaktionens ideologi. År 1935 beskrev Ebbe
Linde och Karl Evang situationen:

”Marxismen inser sannerligen allt för väl att också
vetenskapen tas i förtryckets tjänst när så passar, och både genom
problemställning och resultat anpassas till att bli vapen i
klasskampen... De kapitalistiska staternas kolonialimperialism har alltid
vadat i blod och berusat sig med rashat. Exempelvis Englands
hänsynslösa underkuvning av Indiens miljoner genom en liten
kolonialarmé, Amerikas utsugning och misshandel av negrerna,
Belgiens förtryck av Kongos infödda befolkning, Hollands
exploatering av Java osv. skulle knappast vara möjliga utan en
kraftig psykologsk självsuggestion genom rasteorien, som
stämplar de förtryckta folken som mindervärdiga människor av
särskilt slag, födda till att behärskas... Utvecklingen i Tyskland
visar hur brukbart detta ’rashat’, eller rättare dessa rasdogmer
är för reaktionen. Där tjänar rasdogmerna som ideologisk
rationalisering..”[1]

Att rasdogmerna, rashatet och den vita chauvinismen var till
skada för arbetarklassens kamp och utgjorde ett fiendens vapen
var inte något som blev uppenbart först efter Hitlers makttillträde.
Marx hade skrivit om det upprepade gånger. (Förhållandet mellan
”fattiga vita” och svarta i Förenta Staterna till exempel.) Lenin
hade skrivit många inlägg om rasism och chauvinism. År 1914
skrev han:

”Medan arbetarklassen behöver inte splittringen, utan
enigheten.
För arbetarklassen finns ingen värre fiende än de
barbariska fördomarna och vidskepelsen, som arbetarklassens fiender
för ut till den oupplysta massan.”[2]

Kännetecknande för progressiva intellektuella och för
demokratiska och socialistiska rörelser världen över var det öppna


[1] Karl Evang, Ebbe Linde, Raslära, raspolitik, reaktion, s. 165–166, Clartés
förlag, Stockholm 1935.
[2] V. I. Lenin, Die nationale Gleichberechtigung, Werke 20, s. 235, Berlin
1968.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts-17/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free