Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har citerats – det är från Marx anteckningar kring Richard Jones’
”Fem orsaker som bestämmer böjelsen att ackumulera”. Det är
ett långt och ganska svårtolkat citat från de anteckningar av år
1862 som sedan gavs ut av Kautsky i ”Theorien über den
Mehrwert” i seklets början. Såvitt jag kan förstå ger det ingen grund
för Wittfogels konstruktion. Marx fortsätter blott det resonemang
han förde i inledningen till ”Louis Bonapartes adertonde
Brumaire” om de ideologiska faktorernas betydelse. Du kan själv se
efter genom att jämföra Wittfogel s. 10–11 med Marx text i MEW
26:3 s. 441–442.
Marx var aldrig determinist. Det var varken ”naturen” eller
”föremålen” som bestämde människan. Det finns i detta inga
gränser mellan den unge, den medelålders och den åldrande
Marx. Det han skriver 1857/1858 i förordet till ”Till kritiken av
den politiska ekonomin” knyter samman med hans
ungdomsmanuskript och syftar framåt mot hans allra sista anteckningar:
”Människan är i bokstavlig mening ett zoon politikon – inte
bara ett sällskapligt djur, utan också ett djur som kan isolera sig
enbart inom ett samhälle.”[1]
När han läser Lewis H. Morgans ”Ancient Society” vintern
1880–1881 antecknar han (i de anteckningsböcker vilka Engels
senare skulle använda när han utarbetade sin skrift ”Statens,
familjens och privategendomens ursprung”):
”The propencity to pair, now so powerful in the civilized
races (driften att bilda par, nu så allsmäktig i de civiliserade
raserna), alltså inte normal to mankind (normal för mänskligheten),
but a growth through experience (utan en växt genom
erfarenhet), like all the great passions och powers of the mind (liksom
själens alla stora passioner och förmågor).”[2]
Även de djupaste passioner är mänskliga – icke ”naturliga”.
(Marx övergav ju aldrig Hegel till förmån för någon platt
”naturlighet”.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>