Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skamligt borgerliga knotor:
”Den ’fria’, ’självständiga’, ’kritiska’ hållning gentemot hans
mästare, som alla liberala finkänsliga själar prisar Mehring så
mycket för och sedan använder för att ställa honom mot de
’trångsynta ortodoxa Marx-epigonerna’, visade sig vid närmare
studium vara en försonlig inställning, yttranden som bara skulle
skydda honom själv i hans avvikelser från åtskilliga av Marx’
och Engels’ åsikter.”[1]
”Mehring var, som vi har visat, med alla sina läpparnas
bekännelser till marxismen heltigenom eklektiker, mekanist och
vulgärmaterialist, inte utan mycket starka idealistiska drag. /.../
Mehrings teoretiska fel förklarar hans politiska vacklanden.”[2]
Georg Lukács ryckte nu ut. Han inledde i Linkskurve i juni
1932. När den artikeln publicerades hade sommarens valkamp
gått in sitt slutskede. Socialdemokrater och kommunister skulle
tillsammans sjunka till 36,2%; NSDAP skulle få 11 737 000 röster
och nå 33,1%. Det var Tysklands Kommunistiska Partis genom
tiderna största seger vid valurnorna.
I ”Tendenz oder Parteilichkeit” skrev Lukács om Mehring:
”Som bekant betraktar Mehring Kants, för den sjunkande
borgarklassens konstteori avgörande, estetik likaledes som teoretiskt
fundament.”[3]
Mehring var osäker, Mehring var eklektiker, men:
”Som ärlig revolutionär bemödar sig Mehring att dra de
riktiga klassmässiga konsekvenserna, dvs. han bejakar ’tendensen’.
Men hans politiskt-klassmässiga ställningstagande står i
oupplöslig motsättning till hans konstnärliga insikter.”[4]
Men vad – speciellt år 1932 – värre var:
”Här har vi redan i sin kärna trotskismens litteraturteori. /.../
Det är alltså ingen tillfällighet att det okritiskt övertagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
