Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det ögonblick de redan finns inom vårt samhälle här och nu
och därmed kan förverkligas.”
Kommentar:
[...]
”På litteraturvetenskapliga institutionen i Lund sitter nu Kjerstin
Norén och är förtvivlad över detta. Vi är för breda. Vi är inte
tillräckligt akademiska och sekteristiska. De krav hon ställer på
oss innebär att mindretalet inom Folket i Bild/Kulturfront bör
resa sig för att sparka flertalet. När detta skett kan Kjerstin Norén
ge den kvarvarande rumporganisationen personlig ledning i att
sträva:
’efter en meningsfull kommunikation med de kulturellt
förtryckta klasserna.’
Jag finner Kjerstin Norén typisk. Pinsamt typisk. Det var
med sådana argument som ädelmarxologer i stil med Wittfogel
i Tyskland för en generation sedan lyckades riva upp och slita
sönder de begynnande antifascistiska kulturfronterna i sina länder.
I Tyskland lyckades de bäst. Där slog de ned sina egna
arbetarförfattare som Willi Bredel. Där angrep de småborgare som Carl
von Ossietzky och Kurt Tucholsky. Där hånade de ut
"anti-socialistiska” författare som Traven. Där gick de till rasande angrepp
på Heinrich Manns ’feghet’ i december 1932. Därifrån högg de
in på Henri Barbusse i Frankrike för hans antifascistiska
kulturfront. I sitt eget land lyckades de på detta sätt förhindra en
kulturfront och underlättade arbetet för Hitler. Men Barbusse och
Romain Rolland var dem för starka i Frankrike. Där höll fronten
trots ädelmarxologernas emissarier och fascisterna kunde alltså
slås tillbaka år 1944.
(Wittfogel blev senare antikommunistisk häxjägare i Förenta
Staterna och Glaeser som ’avslöjat’ Heinrich Manns feghet i
december 1932 blev hitlerdräng och klättrade till
’Hauptschriftleiter’ i den tyska krigsmaktens tidning på Sicilien.)”
FiB/K nr 16 1973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
