Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okunnighet, medvetenhet och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordet koloni var otyskt. Han uppmanades offentligen uttala sig
mot folkmorden men han teg för att tigandet bättre tjänade Hitler
och det Tyska Riket. Ty, som han framhöll i nyårsbudskapet til
de i Sverige verksamma ”folkkamraterna”:
”Auch im Ausland kann und muss jeder, der sich durch die
Bande des Blutes mit Deutschland verbunden fühlt, durch
Opferfreudigkeit, durch Tatbereitschaft und unerschüttliches Vertrauen
in Deutschlands Zukunft und Stärke zeigen, dass er dem Volk
seiner Väter die Treue wahrt und den Willen zum Sieg in sich
trägt.” (”Der Deutsche in Schweden”, nr. 1 1943.)
De unga nazisterna på skolgården i Bromma våren 1943 teg
inte. De visste. Några bland dem talade därtill som ”Hammaren”
(Sveriges ”Der Stürmer”). Där fanns ingen skamsenhet eller
undanflykt. I dess ledare ”Bakgrunden till judetransporterna”, 1
mars 1943 hette det t. ex.:
”Liksom en kirurgisk operation kan vara smärtsam och likväl
utgöra den enda vägen till hälsa, så kunna också skenbart hårda
åtgärder vara både rättfärdiga och för nationernas hälsa och liv
nödvändiga. Detta gäller i hög grad om lösningen av
judeproblemet i vår världsdel.”
Men det finns ännu ett led:
De mer resonabla bland unga nazisterna på skolgården talade
inte som ”Hammaren”, de svarade oss att det nog kunde ligga
mycket i vad vi sade. Det var tråkiga skeenden som framtvingats
av ödeskrigets järnhårda nödvändighet. Men vi borde se till också
den andra sidan, menade de. Och de svarade på våra anklagelser
med tyskt material om de allierades brott och krigsförbrytelser.
Vi talade om deportationer och lägren i Polen och de svarade
med dokumentationer om Katyn och Indien. Jag har fortfarande
kvar dessa skrifter. Vi talade om avrättningar av gisslan och de
svarade med det allierade luftkriget mot den tyska
civilbefolkningen.
Vårt medvetande var inte svart/vitt. Vi kände alltså till också
detta. Vi tog ställning också till det. Alla nazister ljög inte och
allt det de sade var inte lögn. Själv var jag inte övertygad om
bombkrigets berättigande. Det tycktes också troligt att de polska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>