Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropå akademiska utrensningar; hederskommissioner och intellektuellt ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ideologisk utrensning av personer och skrifter är inget
nytt. I det forna Tyska Riket rensades hänsynslöst. I det kalla
kriget sysslade man med utrensningar såväl i väst som öst. I
just Tyska Demokratiska Republiken rensades det en hel del.
Flera av de nu utrensningshotade var också själva ideologiska
utrensare.
I och för sig har jag ingen sympati för dem. De personer
vilka efter läsning bidrog till beslutet att förklara exempelvis
”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell” som fascistisk
och krigshetsande litteratur (”widerspricht den gesetzlichen
Bestimmungen der DDR, deshalb zur Einfuhr nicht zugelassen”) bör
ha funnits vid universitetens avdelningar för nordiska språk. Men
det hindrar inte att jag nu som tidigare finner ideologiskt
betingade utrensningar felaktiga, skadliga och anti-intellektuella.
Detta är inget nytt ställningstagande; tag tre belastade
intellektuella vilka jag då läst och alltså funderade på vid krigsslutet:
Fredrik Böök, Sven Hedin, E. R. Jaensch. Böök var brun före
och under kriget; han var därtill ända sedan sekelskiftet en
traditionell motståndare till vad jag ansåg riktigt och viktigt i
litteraturen. (Läs honom om Heine!) Sven Hedin med
borggårdstal och Hitlerbeundran hade utgjort en direkt politisk fara. E. R.
Jaensch hade inför och efter Hitlers maktövertagande formulerat
den mest sammanhängande vetenskapliga legitimeringen av
rasförföljelser och antisemitism i de uppsatser vilka samlats i ”Der
Gegentypus” från 1938. Jaensch hade hunnit dö, men de andra
levde. Borde de inte åtminstone rensas ut från hyllorna?
Många menade så. Många menar så än. När jag för Sveriges
Television skulle göra film om Sven Hedin varnades kineserna
för både Sven Hedin och mig och när det sedan skulle bli film
om Sidenvägen skrevs det från Uppsala till Kina om hur avskydd
Sven Hedin var i Sverige. Vilket inte underlättade arbetet för
Lasse Berg.
Men i mina hyllor finns de naturligtvis alla tre. Böök var ju
en stor och lärd forskare; Hedin en stor geograf och Jaensch
gestaltpsykologiens urfader. Den förnuftiga utrensning av
tankegods som kan förekomma sker i det intellektuella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
