Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det vita ariska motståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är nämligen det gällande fördragssystemet i Europa frågan
gäller. Har Tyskland verkligen förändrat sin statsdoktrin? Eller
är den fortfarande i grund densamma som inför 1914 och 1939?
Att fördrag enligt tysk statsrätt blott är papperslappar?
Versaillesfördraget var skrivet av segrarna. Det besegrade
Tyskland tvangs skriva på. Men Tyskland hade skrivit på. Fast
sedan Weimartysklands generaler, ämbetsmän – och politiker –
bröt medvetet mot fördraget för att kunna rusta inför ett
kommande krig. Statsmännen stod upp i internationella församlingar
och talade fred och försoning och ordhållighet samtidigt som de
fördragsstridigt och i hemlighet påböljat rustningarna för det
nya kriget. Det var på Weimartiden kriget förbereddes. Hitler
kom till ett dukat bord och kunde därför verkställa vad Krupp
och generalerna inlett.
Den gången samarbetade de tyska generalerna och
statsmännen med sina officiella motståndare - bolsjevikerna i Moskva –
för att genomföra brottet mot fördraget. Politiken för till märkliga
hjonelag ibland. Eller också kan man säga att den ena handen
tvättar den andra. Vem som lurade vem kan diskuteras. Fast de
två var inte lika goda, Moskva bröt inte mot något föredrag;
Moskva hade ingenting skrivit på och ingenting lovat.
År 1991 agerar det stora Tyskland som i gamla tider på egen
hand. Det är – som BBC uppriktigt säger – de forna axelmakterna
som driver sin politik på Balkan. Den tyska krigsmakten skall
också bli helt lättrörlig och insatsförberedd.
Att tysk domstol därför 1991 åter slår fast att de brottsliga
ämbetsmännen och statsmännen under Weimartiden handlade i
tyskt intresse och att det var brottsligt att avslöja deras brott
mot internationellt giltiga föredrag ställer åter frågan om
Tysklands verkliga politik på dagordningen. I klartext sade rätten
i Berlin att om ett av Tyskland undertecknat internationellt
fördrag står i strid med senare tyskt statsintresse är det inte mer
värt än en papperslapp och att den tysk som handlar på annat
sätt bryter sin trohetsplikt och är straffbar.
Ja, hur är det nu med Tysklands gräns mot Polen? Vad är all
gemensam säkerhet och alla löften värda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
