Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papperslapp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undertecknade fördrag gäller över tyskt statsintresse. Då kan
sannerligen en ny tid randas i Europas! En i vilken vi inte
behöver leva under tyskt hot.
Då följer att den tyska staten erkänner att fredspristagaren
Carl von Ossietzky handlade rätt men att de politiker och
ämbetsmän vilka lät genomföra den hemliga upprustningen var
brottslingar liksom de domare vilka år 1931 och 1991 satte tyskt
statsintresse över internationell rätt.
Men det finns ytterligare en fråga som bör klargöras. Under
en lång följd av år gavs bredvid Förbundsrepubliken Tyskland
en andra folkrättsligt erkänd tysk stat. Där var Carl von Ossietzky
en officiellt firad hjälte. Men domen mot honom reviderades
icke. Också Tyska Demokratiska Republiken lät honom behålla
spionstämpeln. Varför?
Den sista meningen i den åtalade artikeln i Weltbühne 12
mars 1929 hade lagts till av Carl von Ossietzky själv. Den löd:
– Aber nicht alle Flugzeuge sind immer in Deutschland...
– Men inte alla flygplan befinner sig alltid i Tyskland...
Därmed hade Carl von Ossietzky lyft på locket till det då
pågående hemliga militära samarbetet mellan Weimar-Tyskland
och den dåvarande Sovjetunionen. Det var ett straffbart yttrande
1931 men också en politiskt olämplig diskussion i den Tyska
Demokratiska Republik som sin grundlag till trots förblev en
avhängig stat, näst intill en sovjetisk ockupationszon.
Inte för att Sovjet hade brutit något fördrag. Moskva hade
inget undertecknat och var inte bundet av sitt ord. Men just
detta militära samarbete var en känslig fråga. Några bland dess
upphovsmän vilka sedan hade sökt fullfölja det under förändrade
omständigheter blev – som Radek – avrättade i de stora
processerna. (Om detta har jag skrivit; se volymen ”Tidens ålder”.
Skriftställning 16.)
Carl von Ossietzky hade inte bara berört den tyska högerns
inflammerade frågor; han hade därtill pekat på den officiella
tyska vänsterns eländighet. Också socialdemokrater i
regeringsställning och kommunister i Sovjettrohet bär ansvar för att
Weimar-Tyskland kunde duka bordet åt Herr Hitler!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
