Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkens misär, överklassens lyx och vårt lugna folkhem.
Våra västerländska kusiner. Parlamentens moder liksom
självständighetsdeklarationens ättlingar, stöder i dag liksom alltid
utsugama, feodalherrama, livegenskapen.
Landet är skövlat, folket är fattigt, den rike trampar på den
arme, bonden har ingen rätt, domarna är köpta, parlamenten
svindel, tjänstemännen av låg grad stjäl för att leva,
tjänstemännen av högre grad lever för att stjäla, utlänningen har alltid rätt.
Och det blir oro även hemma när detta beståendets lugn hotas.
De härskande, de som stulit nog, har sina bankkonton i Schweiz
och sina villor vid Rivieran. De hoppas hinna undan om det
smäller.
Själv måste jag säga att jag hoppas att de inte hinner undan.
När Nasser och officersjuntorna tar makten är det
småborgerskapet som tar makten. Det är ingen socialistisk revolution. Det
är en nationell befrielse och en borgerlig revolution.
Jag vill spy när jag läser anständiga svenska demokrater som
sitter i folkhem och trygghet och talar om nasserism. Dom vet
inte vad dom talar om. Vet inte vad dom talar om. Vet dom vad
dom talar om är dom fähundar.
Att få bort något av det förtryck och den utsugning som råder
här är stort nog. Att dessutom för första gången på tusen år ge
folket en gnutta hopp om att livet ska bli drägligt, det är ett
storverk.
Men man blir inte kvitt korruptionen på en dag och man får
inte fram kompetent folk på en natt. Jag är därför fullt beredd
att träffa ”besvikna” f. d. nasservänner i svensk press. Den gamla
invanda orätten (mot andra) är så mycket lättare att bära än
den förbättring som dock inte på en gång installerar ett jordiskt
paradis. Besvikelsen är den feges ursäkt för att förråda.
Och man pratar med gamla middle-east-hands. Som älskar
araber. Naturligtvis. Ty de är som barn. Ohederliga, småsnattande,
inkompetenta. Måste ledas av en stark hand (deras egen). Men
de älskar araber. De älskar arabisk kultur och kan citera
Koranen. De pekar också förtjust på alla de misstag som begås, all
den ohederlighet som finns kvar.
Visst, men blir folk hederliga och kompetenta i förtryck och
fattigdom? Det säregna är inte allt det dåliga gamla utan allt
det goda nya. Det underliga är inte att många går i gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
